Fordon

Här är ubåtarna bakom den diplomatiska krisen

Australiens nuvarande ubåtar av Collinsklass, designade av Kockums. Foto: Saab
Fram tills några veckor sedan var Attack-klassen Australiens framtida ubåtar, som bygger på en modifierad version av franska Barracudaklassen, kallad Shortfin Barracuda block 1A. Bilden är en rendering. Foto: Naval Group
Kommer Australiens kommande atomubåtsklass bygga på brittiska Astute, byggd av BAE Systems? Här syns tredje ubåten av Astuteklass, döpt till Artful. Foto: Rex/TT
Eller kommer Australiens kommande ubåtsklass bygga på amerikanska Virginia, byggd av General Dynamics Electric Boat Corporation? På bilden USS John Warner. Foto: SipaUSA/TT
Fakta: Johan Kristensson Grafik: Jonas Askergren Källor: Naval Technology, Wikipedia

En diplomatisk kris har blossat upp mellan å ena sidan Frankrike och å andra sidan Australien, USA och Storbritannien – gällande ubåtar. Vilka är farkosterna bakom det storpolitiska maktspelet? 

Publicerad Uppdaterad

Australien har sedan 2016 planerat att köpa nya dieselektriska ubåtar av Frankrike, till ett värde för Frankrike av 350 miljarder kronor.  

Men för några veckor sedan ändrade sig plötsligt Australien och ingick i stället en militärstrategisk pakt med USA och Storbritannien kallad Aukus. (Australia, United Kingdom, United States).  I pakten ingår även att Australien får tillgång till amerikansk teknik för att bygga atomenergidrivna ubåtar. 

Frankrike uppfattade agerandet som ett svek och tog under en period hem sin ambassadör från USA.  

Kina oroar

Bakgrunden till Aukus handlar om att de tre parterna är oroade över att Kina flyttar fram sina positioner – och att USA vill förstärka den militära förmågan hos sina partners i området. 

USA har bara delat med sig av sin teknik för atomubåtar en gång tidigare, för 63 år sedan, då till Storbritannien. Australien blir därmed den sjunde nationen i världen att förfoga över atomubåtar. Utöver USA och Storbritannien är det bara Kina, Indien, Ryssland och Frankrike som har tillgång. 

Förmågan hos en atomubåt är väsensskild från en dieselelektrisk. Den dieselelektriska måste med jämna mellanrum gå upp i ytläge (eller till periskopdjup i kombination med snorkel) för att köra dieselgeneratorn som laddar batterierna. En atomdriven kan däremot ha nog med bränsle för decenniers drift. För en farkost vars överlevnad till stor del handlar om att hålla sig gömd är det förstås en välkommen egenskap.  

Fakta: Johan Kristensson Grafik: Jonas Askergren Källor: Naval Technology, Wikipedia

Dieselelektriska ubåtar är dock generellt sett tystare vid batteridrift i undervattensläge, eftersom atomubåtarnas kylvattenpumpar låter en del. Dessutom kan uthålligheten under vattenytan förbättras för dieselelektriska ubåtar, till exempel genom en stirlingmotor som går på bränsle och komprimerat syre, eller genom bränsleceller. Men när det gäller uthållighet under vatten är och förblir det atomubåtarnas domän.

Collinsklassen

I dagsläget har Australien sex dieselelektriska ubåtar av Collinsklass, levererade mellan 1996 och 2003. Ubåtarna är designade av Kockums (numer Saab Kockums) och är i grunden är förlängd version av den svenska Västergötlandsklassen (A17). I affären ingick omfattande tekniköverföring. De byggdes av statliga Australian Submarine Corporation. 

Collinsubåtarna är 77,8 meter långa och är utrustade med tre styck 18-cyindriga dieselmotorer från Garden Island-Hedemora (Garden Island är halvön där Royal Australian Navy har sin bas, Hedemora är en svensk motortillverkare). Motorerna driver tre generatorer med en total kapacitet om 4,2 megawatt. Den elektriska energin lagras i fyra blysyrabatterier som sammanlagt väger 400 ton.

Attack-klassen

Ersättaren till Collinsklassen döptes till Attack, och tanken var fram tills att Australien nyligen ändrade sig att den skulle konstrueras baserad på den franska Barracudaklassen, byggd av franska DCNS (numer Naval Group). 

Barracuda är egentligen en atomdriven ubåtsklass men som även togs fram i en variant med dieselelektrisk drift för Australien, kallad Shortfin Barracuda block 1A. Avtalet mellan Frankrike och Australien gällande tolv ubåtar undertecknades i december 2016.  

Ubåtarna av Attack-klassen skulle bli 97 meter långa och byggas av statligt ägda ASC (tidigare Australian Submarine Corporation). Planen var att det första exemplaret skulle kunna tas i bruk i början av 2030-talet.  En stor förändring jämfört med Collinsklassen var att Attack-klassen skulle använda sig av vattenjetdrift i stället för propeller.

Virginiaklassen

Men nu ser det alltså i stället ut att bli atomubåtar för Australien. Det är ännu inte klart om de kommer att baseras på den amerikanska Virginiaklassen eller den brittiska motsvarigheten Astute. 

Virginiaubåtarna byggs av General Dynamics Electric Boat Corporation, är 115 meter långa och har en tryckvattenreaktor benämnd S9G från General Electric.

Astuteklassen

Astuteubåtarna byggs i sin tur av ett dotterbolag till BAE Systems, är 97 meter lång har en tryckvattenreaktor från Rolls-Royce benämnd PWR 2.  

De första atomubåtarna förväntas vara färdigbyggda kring 2040, enligt Australiens premiärminister Scott Morrison. 

Australien blir därmed den enda nationen med egna atomubåtar som inte också har en egen kärnkraftsindustri, vilket tidigare var ett starkt skäl att inte satsa på denna framdrivningsteknik eftersom bland annat kärnavfallet behöver tas om hand.