Energi

Småländsk metanolveteran dömer ut Gillbergs projekt

- Jag har inga bra erfarenheter av metanol i bilar, säger motoringenjören Roland Davidsson.Foto: Olof Carlsson.
Roland Davidsson och hans fru Margaretha Hjortsberg poserar för Ny Tekniks reporter Ulf Bergmark utanför macken i Hultsfred i augusti 1980.
Roland Davidssons gamla motor ligger här någonstans. "Du ska få en bild på den när jag hittar den", säger han till Ny Teknik.Foto: Olof Carlsson.

Miljöprofilen Björn Gillberg har långt gångna planer på en storskalig metanolproduktion för drivmedel. Nu döms projektet ut av metanolveteranen Roland Davidsson i Hultsfred i Småland.

Publicerad

- Jag förstår inte hur Björn Gillberg tänker när han vill sälja metanol som drivmedel till bilar. Det är giftigt och det fungerar inte. Jag körde 12.000 mil på 80-talet på metanolblandning och den motorn tog mycket stryk, säger motoringenjören Roland Davidsson.
För 27 år sedan ägde han en bensinmack i Hultsfred och sålde där 12-procentig metanolblandad bensin.


- Jag marknadsförde den under namnet M15 men den kallades i folkmun för "Davidssons blandning" och alla tidningar - inklusive Ny Teknik och TV - var här och skrev om fenomenet, säger Roland Davidsson till Ny Teknik.


"Ut kom en brun sörja"


Från början blandade Roland Davidsson in 20 procent metanol i bensinen, men då uppstod problem - dels i bensinstationens tank, dels i bilarnas bensintankar.


Metanolen sjönk till botten av mackens stora tank och löste upp rost, trots att tanken var rengjord. Ut kom en brun sörja, rapporterade Ny Teknik i nummer 34 1980.


Liknande problem drabbade också kunderna.


- Metanolen löste upp avlagringar i bensintankar och bränslesystem och satte igen spridarmunstycken i förgasaren. Jag fick rycka ut många gånger för att hjälpa kunder som blivit stående, säger Roland Davidsson.


Tändstiften rostade fast


Han sänkte successivt inblandningen av metanol till 12 procent och då fungerade det bättre.


Men den Citroënmotor som fick gå 12.000 mil på "Davidssons blandning" tvingades han lyfta ur och skrota. Bland annat rostade tändstiften fast.


När Roland Davidsson körde sin Citroën på metanolbensin på 80-talet hade de flesta bilar förgasarmotorer.


Ett problem som ofta uppstod sommartid med varmt väder och litet bensin i tanken var "ånglås", berättar Roland Davidsson.


- Motorn stannade i korsningar och trafikljus på grund av luftbubblor i bränsleledningen.


"Bilen fick hembud i Växjö"


Vimmerby tidnings lokalreporter Olof Carlsson i Hultsfred tankade Danielssons blandning när han 1980 gjorde lumpen i Hässleholm och skulle tillbaka efter en permis i sin 15 år gamla Renault.


- Jag kom bara till Växjö. Där fick bilen hembud. Men jag vet inte riktigt om det var just metanolsoppan som tog död på bilen. Den hade väl gått några varv runt jorden och var inte känd för att fungera klanderfritt precis, säger Olof Carlsson till Ny Teknik.


Gillberg säker på insprutningsmotorer


I dag kör man med insprutningsmotorer och det är det som är Björn Gillbergs trumfkort. Han har själv kört sin Volvo hundratals mil med olika metanolblandningar.


- Bilar med insprutningsmotorer klarar utan tekniska problem låginblandning på några tiotals procent, säger Björn Gillberg.


Han planerar en storskalig metanolproduktion i Hagfors med en ny framställningsmetod som går ut på att förgasa cellulosa till metanol, som till en början ska blandas med bensin i proportionerna 10 procent metanol och 90 procent bensin.


Metanolen är giftig


Men Roland Davidsson är ändå skeptisk.


- Ånglåsfenomenet, med luftbubblor och motorstopp, kan uppstå även på insprutningsmotorer, menar Roland Davidsson.


Men han är i första hand kritisk för att metanol är så giftigt att det kan ställa till problem om det kommer ut i samhället i större skala.


- Det är till och med farligt att få metanol på kroppen eftersom det förgiftar genom huden. Dessutom är det synnerligen explosivt och lättantändligt. Vid förbränning bildas också giftig formaldehyd, säger Roland Davidsson.