Ett skutt in i IT-åldern

2000-09-06 13:00  
Av Anders Thoresson 08-796 66 79

Peter Sillbergs hoppande ackompanjeras av en mängd läten. Motorsågsmotorn bullrar, kolvstången når sitt ändläge med ett metalliskt ljud och ett svagt pysande och klickande hörs från ventilerna.

- När mikroprocessorstyrningen kom med i konstruktionen skenade det iväg. Egentligen blev tekniknivån alldeles för hög, säger han.

Han pratar om hoppstyltan han byggt tillsammans med Jonas Björkholtz. För visst kan också en hoppstylta bli en avancerad teknisk konstruktion.

En förutsättning är kanske att man då gör som Sillberg och Björkholtz - lämnar fjädern i hoppstyltan därhän, och istället förlitar sig på pneumatik, mikroprocessorer, motorsågsmotorer och trycksensorer.

I alla fall var det den vägen de båda valde att gå. Och precis som en pneumatisk hoppstylta inte är ett transportmedel som syns på gatorna varje dag är inte deras tidigare skapelser det heller. Men de som sett Cortègen i Göteborg har också sett bland annat deras motoriserade toalettstol på hjul och en beach buggy med gasturbinmotor.

- Vi började snacka om att bygga nåt nytt. Men nåt nytt som inte gick på hjul, säger Jonas Björkholtz.

De funderade på något insektsliknande, något som tog sig fram på armar. Men så väcktes en idé Jonas haft några år tidigare. Varför inte bygga en pneumatisk hoppstylta?

En första prototyp byggdes av "bra-att-ha-saker" som låg sparade på hyllan. Resultatet blev visserligen hoppbart, men ack så tungt. Men maskiningenjörer utbildade på Chalmers ger inte upp så lätt.

Så snart modernare komponenter ordnats fram kunde bygget ta fart på allvar. Peter tog hand om elektroniken och programmeringen, Jonas mekaniken. Tre månader och 500 arbetstimmar senare var deras skapelse klar.

En motorsågsmotor, kompressor och kontrollbox hänger på ryggen, allt monterat på en ryggplatta lik den som en dykares lufttuber sitter på. Kompressorn fyller en ackumulatortank med luft, som i sin tur matar den pneumatiska kolven.

- De komponenter och slangkopplingar vi valt kan se grymt överdimensionerade ut, men kolven behöver fyllas blixtsnabbt för att ge rätt frånskjut i hoppen, säger Peter Sillberg.

Med hjälp av lägesgivare och trycksensorer sker nämligen upphoppen och dämpningen med luft istället för med en fjäder. Ett grundtryck anpassat till hopparens vikt ställs in i cylindern. Därefter startas hoppautomatiken med ett tryck på startknappen och genast börjar det att klicka och pysa om ventilerna.

- När styltan landar ökar trycket tills max är uppnått. När trycket sedan minskar vet systemet att styltan är på väg upp. Då kommer hybridventilen att skicka in luft med det tryck som motsvarar den inställda hopphöjden.

När kolvstången når sitt ytterläge känner lägesgivaren av det. I samma ögonblick vet systemet också att hopparen är i luften. Hybridventilen stängs då av och grundtrycket ställs in. Då kommer styltan att fjädra i landningen. Och vid fjädringen ökar trycket och hoppcykeln börjar om från början igen.

Och hoppstyltan har visat sig fungera bra, bortsett från under Cortègen i våras. Något gick fel. Ackumulatortanken fylldes men automatiken fungerade inte. Resultatet blev att Peter fick hoppa runt manuellt, som på en vanlig hoppstylta.

- Men det såg i alla fall ut som om jag fick extra studshjälp, säger han med ett leende.

Anders Thoresson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Aktuellt inom

Prevas

Debatt