De vill tjäna pengar på ditt blod

2002-09-17 23:00  

En ny bankrörelse håller på att formera sig i Sverige. Biobankerna. Kapitalet ligger infryst i frysboxar och ingjutet i paraffinblock. Där finns blod, hudflikar, tumörer, slem, tänder med mera från levande, döda och ofödda svenskar. Informationen som finns där är värd stora pengar. Ett antal svenska företag vill ge sig in på världsmarknaden, som i dag värderas till 14 miljarder kronor.

Ur biobankernas material hämtar forskarna information som gör det möjligt att skapa nya, träffsäkra läkemedel. För företagen är den informationen hårdvaluta, som de kan tjäna pengar på. Svenska företag inom medicinindustrin riktar i dag sina blickar mot de affärsmöjligheter som biobankerna erbjuder.

Den svenska marknaden är liten, men en uppskattning av den globala marknadspotentialen ligger kring 14 miljarder kronor.

- Inom den internationella industrin finns ett stort intresse för sånt här material. Poängen i Sverige är att vi har länken mellan det biologiska materialet, sjukdomshistorien och våra personnummer, säger Torbjörn Möller, vd för konsultföretaget Five plus Five Management i Malmö. Företaget hjälper forskningsföretag med kommersialisering, särskilt inom bioteknikbranschen.

Anonyma prover och journaler

Torbjörn Möller är övertygad om att biobankerna kan bli en bas för en ny svensk industri. Han har ett förslag på hur det skulle kunna gå till, som han haft svårt att få gehör för:

Ett bolag, Svenska Vävnadsprover AB, SVA, samlar data från proverna i Sveriges alla biobanker inom hälso- och sjukvården, DNA-bestämmer dem och lägger in dem i en nationell databas. Proverna och tillhörande patientjournaler görs anonyma. SVAs majoritetsägare och ansvariga är landstingen.

Försäljningen av informationen sköts av ett privatägt företag, Genostix. Det har ensamrätt till marknadsföring och kommersialisering av statistiska analyser baserade på SVAs material. Genostix finns redan på pappret och ägs av Magnus Ericson, huvudägare av det medicinska företaget Biodisk i Solna.

Nu är det inte bara att ta för sig. Ämnet är hett och kontroversiellt. Den nya lagen förbjuder handel med vävnadsprover i vinstsyfte, men den gäller endast de biobanker, som byggts upp inom vården. Forskningsbankerna omfattas inte. Det gör läget osäkert och skapar gråzoner, där vård, hälsoundersökningar och forskning går ihop. Mångas intressen kolliderar: Patienternas. De vill skydda sin integritet och bestämma vad deras prover ska användas till. Forskarnas. De vill fritt vill förfoga över sina samlingar. Företagens. De vill tjäna pengar.

I Umeå till exempel utbröt en upprörd svekdebatt i våras när företaget Uman Genomics privatiserades. Företaget har kommersiell ensamrätt på blodproverna i landstingets och universitetets medicinska biobank och ska sälja informationen till läkemedelsindustrin (se artikel nedan).

Oerhört försiktigt mottagande

Även Five plus Five Management har fått mothugg. Det som började som ett lovande projekt ihop med Karolinska institutets dotterbolag Karolinska Innovation ligger nu mer eller mindre på is. KI är för länge sedan ur leken.

Från politiker, landsting och Socialstyrelsen möttes företaget av "en oerhörd försiktighet".

- Och reaktionerna från forskarhåll var fruktansvärt avvaktande, berättar Torbjörn Möller.

Till skillnad från Uman Genomics skulle Genostix inte ha tillgång till vävnadsprover från biobankerna, bara information. Den affärsidén tror inte Jens Laage-Hellman på. Han är biträdande professor på Chalmers Industrial Marketing i Göteborg och har studerat de svenska biobankernas affärsmöjligheter.

- Det är lite orealistiskt att tro att man kan basera sin verksamhet enbart på information. Ibland behöver man tillgång till vävnaderna, till exempel vid proteinanalyser. Eller om man vill få fram nya resultat, säger han.

Torbjörn Möller har legat lågt några år och vill låta frågan mogna. Men han har inte gett upp. Tillsammans med Sifo vill han genomföra en opinionsundersökning om biobanker, men har hittills inte fått några pengar.

Biobankslagens säljförbud ser han inte som något problem.

- Den nya lagen ger tvärtom en del öppningar, men då krävs det också lite mer initiativ och förståelse från landstingspolitikerna. Och tillägger att han tycker det är oetiskt att handla med vävnader.

Men handeln fortsätter - dock i reglerade former. De flesta företagen inom medicinindustrin får de vävnadsprover de behöver genom att samarbeta i forskningsprojekt och få tillgång till forskarnas egna biobanker. En ansökan skickas in till en forskningsetisk kommitté, som ger klartecken i de flesta fall.

Det enda kända svenska företaget med egen biobank, Pharmacia Diagnostics, vill inte kalla sin provsamling så.

- I lagens mening är det ingen biobank. Våra prover är avidentifierade och köps både från utlandet och från de svenska blodcentralerna. De består av serum och blodplasma och tjänar bara som provmaterial när vi prövar våra allergitester, säger Åse Borgå, ansvarig för banken.

Umanmodellen kallas den, kombinationen Medicinska biobanken och bioteknikföretaget Uman Genomics i Umeå. Den har prisats internationellt som ett etiskt föredöme för handeln med blod och vävnader. Men runt denna goda svenska modell stormar det rejält. Så handlar det också om västerbottningarnas eget blod.

Uman Genomics är ett försäljnings- och förädlingsföretag för Medicinska biobanken i Umeå. Företaget analyserar bankens blodprover och säljer informationen vidare till medicinindustrin. I våras bytte företaget ägare. Tidigare var de offentliga ägarna i majoritet: Umeå universitet och Teknikbrostiftelsen hade 82 procent av aktieinnehavet. Det sågs som en garanti för största möjliga insyn i företaget. Men nu beslöt majoriteten i landstinget att öppna dörren helt för privata investerare. Läget var pressat. Kunderna svek och bolaget behövde mer pengar. Avtalet med landstinget sågs också som ett hinder; kunderna skulle inte få ensamrätt till resultaten utan måste lämna tillbaka informationen till biobanken.

Landstinget sa nej till nytt avtal. Och sedan ja. Det gamla avtalet revs upp inför hotet om allmän företagsflykt från länet och konkurs och nedläggelse av Uman Genomics. Det fick många västerbottningar att se rött. De hade donerat sitt blod till forskningens fromma. Inte för att ett privatägt företag skulle tjäna pengar. Man överklagade landstingets beslut, man krävde sina blodprov tillbaka. Hans Wiechel i Umeå var en av dem.

Skrev på papper

- Jag deltog för sju-åtta år sedan i Västerbottensprojektet. Under en halv dag fick jag svara på en massa frågor, dricka äckliga vätskor och ta blodprover. Så fick jag skriva på ett papper som gav tillåtelse att använda mina prover till akademisk forskning.

Men något kontrakt om kommersiell användning har han aldrig skrivit under. Därför har han skrivit till biobanken och sagt att inga av hans prover får användas av Uman Genomics.

- Det var ju ett bedrägligt inslag i det här. Det papper som jag en gång skrev på gäller ju inte längre, säger Hans Wiechel.

Sedan i våras har ett trettiotal västerbottningar sagt upp sitt kontrakt med Medicinska biobanken. Dessutom har allt fler börjat säga nej till de blodprover som tas rutinmässigt vid hälsokontrollerna i samband med Västerbottensprojektet.

- Den som vill dra sig ur biobanken helt får sitt blodprov förstört. Vi häller ut det i vasken. För övriga tveksamma har vi ett formulär där man kan ange att man inte vill donera sitt blod till kommersiell verksamhet, säger Sören Holmgren, chefstekniker och logistikansvarig för biobanken.

Två miljoner kronor om året ska Uman Genomics betala som ersättning för bankens omkostnader. Oklart är också om detta inte strider mot den kommande biobankslagen. Enligt den får inga prover lämnas ut i vinstsyfte. Biobankens chef

Får stöd av jurister

Göran Hallmans hävdar det. Han får stöd av jurister i Umeå. En av dem, Tom Madell, menar dessutom att redan den nuvarande transplantationslagen skulle räcka för att få avtalet lagstridigt.

Nu ligger avtalet för granskning hos länsrätten. Rättens utslag inväntas med spänning av alla parter. Inklusive de stora kunderna, som nog är intresserade av biobankens och Uman Genomics unika material, men som vill vänta med att göra affärer tills det juridiska läget klarnat.

Grafik: Ingemar Franzén

Kerstin Österberg

Mer om: Biobanker

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt