Hur ska industrin klara säkerheten med nanomaterial?

2021-10-24 08:00  

Nanoteknik förekommer i allt fler material som omger oss i vår vardag och som industrin använder. Nu har Lunds universitet inlett ett samarbete med industrin för att hjälpa dem med nanosäkerhet.

Nanoteknik öppnar helt nya möjligheter i material i samhället. Men det finns det fortfarande oklarheter om hur olika nanopartiklar påverkar naturen och människors hälsa. Var tar de i slutändan vägen och hur hanteras de vid återvinning?

Nanoteknik används i bland annat betong, plast och gummi.

– Man har kolnanorör som förstärkare i betongblandningar och de ligger ju bra där – tills det ska återvinnas eller att materialet vittrar sönder, säger Tommy Cedervall, som är forskare vid kemiska institutionen på Lunds universitet, till Ny Teknik.

Läs mer: Först i Sverige – bygger helt hus med 3d-printer för betong

Genom vägslitage sprids partiklar från däck. Nanopartiklar dyker också upp i samband med diskussionerna om additiv tillverkning med 3d-skrivare.

– Det handlar om en potentiell framtid där man har metallpulver och plastpulver i nanostorlek, men också om att man kan bli exponerad för nanoprodukter i själva produktionen av det man printar ut. Det är kanske ett mindre problem hos det företag som använder sin 3d-skrivare i produktion, men det finns också 3d-skrivare lite här och var som bara används då och då – och sedan lär de ju också hamna i allt fler hem, säger han.

Hur stort är problemet för samhället? För att svara på det och andra frågor har Lunds universitet dragit igång ett samverkansinitiativ med industrin. I det ska forskarna hjälpa olika branscher att få en säker hantering av produkter som innehåller nanopartiklar.

– Jag skulle kunna tänka mig att det är ett potentiellt arbetsmiljöproblem på olika sätt. Speciellt i de processer som i dag sker öppet – om man ser till krossning av betong, sortering och att röra om olika material, säger Tommy Cedervall.

Behövs mer kunskap om avfallshantering och återvinning

Han är ledare för initiativet, som ska utveckla analysmetoder för att mäta långsiktiga effekter i naturen och identifiera material som kan vara skadliga.

Ett annat mål är att bilda en förmedlingstjänst där företag, myndigheter och forskare kan få veta vem som är bäst lämpad för att ge ett svar på en specifik fråga, exempelvis om toxicitet eller arbetsmiljöfrågor.

Till detta finns det ett stort behov av mer kunskap runt avfallshantering och återvinning, exempelvis läckor från deponier. Tommy Cedervall berättar att förpackningsindustrin är intresserad av vad som händer med deras produkter efter konsumentanvändning. Man kan även behöva ändra rutinerna vid återvinning.

Tommy Cedervall anser att stora företag med nanopartiklar i sin produktlista generellt sett är väldigt intresserade av frågan, för en miljödebatt kan ge negativ uppmärksamhet.

För 1,5 år sedan kom ny EU-lagstiftning som tvingar företag att rapportera in egenskaper hos nanomaterialet om det tillverkas i nog stor volym.

– Vi som forskare förstår inte hur man ska kunna ta reda på och rapportera in det. Detta är också en del av det som vi vill jobba med i intitiativet, säger Tommy Cedervall.

John Edgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt