Stephen Hawking rasar mot pjäsen om hans liv

2000-09-13 13:00  

Av Kaianders Sempler
Ny Teknik/Oxford

När ridån går upp på teatern The Playhouse i Oxford står Gud på scenen med jordklotet bakom sig. Han hälsar publiken välkommen, och säger därefter att han har ett problem. Frågan är om han finns eller inte.

Saken är nämligen den att en kosmolog vid namn Stephen Hawking - och här rullar Hawking in på scenen i rullstol - har kommit fram till att det inte längre finns någon plats för Gud i den moderna vetenskapliga världsbilden. Även om Gud numera varken utför mirakler, straffar skurkar eller på minsta sätt lägger sig i folks göranden och låtanden så har han i alla fall inom vetenskapen fått ha sin egen nish som skapare, igångsättare. Som tändare av luntan till Den Stora Smällen - Big Bang.

Men, säger Gud, i Stephen Hawkings världsbild sköter sig skapelsen själv, utan gudomlig inblandning.


Det är om den moderna kosmologiska världsbilden , som den formulerats av Stephen Hawking i hans bästsäljande populärvetenskapliga bok "A Brief History of Time", som pjäsen "God and Stephen Hawking" handlar. Den engelske dramatikern Robin Hawdon, blev så fascinerad av boken att han beslutade att försöka dramatisera den och framställa den nya fysiken på scen. I mitten av augusti hade pjäsen urpremiär i Bath.

Pjäsen skildrar relativitetsteorin, kvantfysiken och Big Bang och vetenskapens implikationer på traditionella religiösa föreställningar. Men den handlar också om Hawkings eget liv, från studentåren till idag.

Hawking själv är notoriskt restriktiv när det gäller sitt privatliv, och har blankt vägrat att hjälpa Hawdon eller ge pjäsen sin välsignelse.

"När jag fick mig tillsänt det första utkastet till pjäsen i början av förra året så tyckte jag den var urfånig och det hela kändes mest genant", sa Hawking i somras i en intervju i tidskriften Physics World. "Men eftersom författaren lovade att han inte skulle stoppa in några detaljer om mitt privatliv, så struntade jag i det hela och hoppades att alltsammans skulle försvinna av sig självt."

Men strax därefter kom Hawkins förra hustru Jane ut med en bok där hon avslöjade intima detaljer ur parets privatliv och inte drog sig för att kalla sin sjuke exmake tyrann. Boken hette "Music to Move the Stars", och Robin Hawdon passade snabbt på att låna in en del material till pjäsen. Som hur det gick till när Hawkins skilde sig från Jane och gifte om sig med sin sköterska.

Nu ilsknade Stephen Hawking till ordentligt. "Jag såg detta som ett oförskämt intrång i mitt privatliv!" rasade han i en kommentar. "Jag kunde ha stoppat pjäsen den juridiska vägen, men förmodligen hade det bara dragit ännu mer uppmärksamhet till denna idiotiska och värdelösa pjäs!"

Som det nu är tvingas teatern att lägga till en textruta på affischer, program och biljetter där det står att pjäsen varken speglar åsikter eller handlingar hos de personer som gestaltas.

När jag ser föreställningen har jag svårt att förstå Stephen Hawkings ilska över denna harmlösa pjäs. Författaren tycks ha gått på tå för att inte förarga. Ur rent dramatisk synvinkel skulle pjäsen definitivt vunnit om författaren struntat i Hawking och istället utvecklat den småsnaskiga konflikten mellan agnostikern Hawking, hans troende försmådda hustru och hans hårdkokta sköterska.


Istället refereras naturvetenskapens framsteg och världsbildens utveckling under de senaste fyrahundra åren. Ibland kommer jag att tänka på misslyckade produktioner från Utbildningsradion, men så är det plötsligt roligt. Gud dyker upp i ständigt nya roller: som Newton, Einstein, Påven Johannes Paulus II, drottning Elisabeth och många andra. Dramatikern Robin Hawdon har arbetat med komedier för Englands privatteatrar, han kan hantverket och vet hur man lockar fram flabb i publiken.

Men särskilt djuplodande är inte pjäsen, och några nya insikter i spänningsfältet vetenskap - religion får jag inte. Jämfört med Michael Frayns succépjäs "Copenhagen" (se Ny Teknik 1999:11) är detta en lättviktare.

Som 21-årig student i Oxford fick Stephen Hawking av sina läkare det fruktansvärda beskedet att han led av den obotliga sjukdomen ALS. Hans ryggmärg var angripen. Han skulle successivt förlora kontrollen över sina muskler, för att slutligen helt förlamas. Läkarna gav honom två år. När sjukdomen nådde andningsmuskulaturen var det oåterkallerligen slut.


Det var för nästan 40 år sedan. Sedan dess har Stephen Hawking gjort en makalös karriär. Det var han som först utvecklade teorin kring svarta hål, och han räknas sedan länge som en av världens främsta kosmologer. Han innehar "The Lucasian Chair", den professur som Newton en gång hade vid Universitetet i Cambridge. Boken "A Brief History of Time" som kom 1988 har sålts i mer än 25 miljoner exemplar världen över och är en klassiker inom den populärvetenskapliga litteraturen. På svenska heter den "Kosmos - en kort historik" och har översatts av Tönis Tönisson.

Att Stephen Hawking överlevt alla dessa år är ett herrans under säger läkarna. Han blev tidigt rullstolsbunden, och hans tal blev allt sluddrigare. 1980 kunde familjen inte längre klara hans vårdbehov och han fick en sköterska på heltid. 1985 drabbades han av lunginflammation under en föreläsningsturné, men hans liv kunde räddas genom trakotomi. Ett hål togs upp i luftstrupen, vilket ledde till att han helt förlorade sin röst.

I stället fick han en specialkonstruerad dator med talsyntes, med vilken han kan formulera meningar med en hastighet av cirka 15 ord i minuten. Hans enda kommentar till operationen var att han tyckte det var förargligt att datorn gav honom en amerikansk accent. Idag hålls han vid liv med hjälp av en respirator inbyggd i rullstolen och en stab av läkare och sköterskor, men hans tillstånd förvärras för varje år.

Artikelförfattaren skulle träffat honom på en konferens i Washington i april 1999, men Hawking gav i sista minuten återbud av hälsoskäl.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer