Linnés apostlar

2007-05-02 10:56  

Kunskap om nyttoväxter från andra världsdelar skulle sprida välstånd och sätta fart på svenskt näringsliv, menade Linné. Men av hans 17 utsända apostlar dog sju i främmande land.

En vårdag år 1755

anlände ett bud med några lådor till professor Linné i Uppsala. Lådorna var skickade ända från Holländska Guyana i Sydamerika av en av professorns elever, Daniel Rolander, och i ett medföljande brev stod att innehållet var mycket dyrbart och märkvärdigt.

Tyvärr var professorn själv inte hemma just denna dag, han höll föredrag i Stockholm, men hans trädgårdsmästare tog hand om lådorna, och öppnade dem.

Inuti fann trädgårdsmästaren två praktfulla sydamerikanska kaktusar. Men till sin fasa fann han att växterna var nedsållade med ohyra. Vad skulle professorn säga? Den nitiske trädgårdsmästaren tillbringade hela dagen med att metodiskt rensa bort och döda samtliga löss med hjälp av en pincett.

Dagen därpå kom professor Linné hem, och fick veta att paketen från Sydamerika anlänt. Linné blev omedelbart på strålande humör, och bad trädgårdsmästaren genast hämta kaktusarna. Saken var nämligen den, sa Linné, att det på dessa kaktusar levde sköldlöss av en art kallad koschenill. Av dessa tillverkade man ett starkt rött färgämne som användes för att färga tyg. Linnés plan var nu att föröka lössen och starta en svensk tillverkning av detta extremt dyra röda pigment. Landet skulle blomstra och exportinkomster skulle sprida välstånd över hela riket.
 

Det sägs att Linné drabbades av svår migrän när han fick veta vad trädgårsdsmästaren gjort med lössen.


Linnés 17 apostlar

Daniel Rolander var en av Linnés sammanlagt 17 lärjungar – apostlar – som i den nybildade ­Vetenskapsakademiens regi skickats ut i världen för att göra observationer och samla in tänkbara nyttoväxter. Akademins huvuduppgift när den bildades 1739 kan jämföras med vad Vinnova eller Strategiska forskningsstiftelsen sysslar med i dag. Att med hjälp av ny teknik och kunskap befrämja svensk ekonomi och näringsliv. Inte minst växter såg Linné som en stor potential. I framtiden, menade han, skulle man slippa dyrbar import. Vi skulle ha egna saffransodlingar i Västerbotten, ris i Finland och teplantager i Mälardalen.

För att ta reda på vilka växter som kunde tänkas passa var i Sverige försågs apostlarna av akademien med termometrar.


Jobb som skeppspräst betalade Kinabiljetten

Att resa till avlägsna länder är dyrt i dag, och var ännu dyrare på 1700-talet. Därför försökte man i möjligaste mån låta resenärerna själva arbeta ihop biljetten. Flera lärjungar tjänstgjorde som skeppspräster på Svenska Ostindiska Kompaniets skepp och tog sig därigenom till Kina.


Två av lärjungarna hade sådan tur att de kunde följa med kapten James Cook på hans världsomseglingar, men tyvärr kom det inte så mycket material med hem från de resorna. Det mesta hamnade i London.


Nej, det gick lite si och så med resultaten av apostlarnas resor. Anton Martin följde med en valfångare som skulle till Svalbard, men man hittade inga valar och fastnade i isen innan man kommit till målet. Martin landsattes på en liten kobbe några timmar, och lyckades till sist ändå få med sig en handfull arktiska växter hem.

Sju av de sjutton apostlarna återvände aldrig, utan dog i sjukdomar under resorna. Peter Forsskål dog i Jemen, Johan Peter Falck i Ryssland och Pehr Löfling i Venezuela. Fredrik Hasselquist, som dog i Smyrna, hade satt sig i skuld, och hans samling växter fick lösas ut för dyra pengar av akademin.


Ett lönsamt privilegium

Akademiens ekonomiska problem  löstes genom ensamrätten att utge almanackor. Detta kanske inte låter så märkvärdigt för nutida öron, men på 1700-talet innebar det stora inkomster. I almanackorna fanns uppgifter om helg- och marknadsdagar och om postgången. Men än viktigare var väderspådomarna.

Vid den här tiden grasserade en tro på att vädret upprepade sig i cykler om 19 år. 1749 års väder skulle bli lika som det varit 1730. En almanacka som innehöll uppgifter om vädret för 19 år sedan var naturligtvis guld värd, för då kunde man ju planera för sådd och skörd.

Det var med argumentet att man skulle mot­arbeta den här typen av vidskepelse som akademin hade lyckats få almanacksprivilegiet. Men det visade sig att när monopolet väl var i hamn behöll man ändå väderspådomarna för att inte stöta sig med bönderna och tappa upplaga.

År 1749 utkom den första omgången almanackor i akademins regi. Totalupplagan var 135 000 fördelade på fyra olika upplagor - för Stockholms, Lunds, Göteborgs och Åbos horisonter. På 1780-talet hade upplagan växt till 300 000.


Inkomster från almanackorna bekostade bygget av akademins första byggnad, Stockholm observatorium på Brunkebergsåsens högsta punkt – den byggnad som i dag inhyser Observatoriemuseet. Här kan man beskåda en del av de föremål som Linnés lärjungar förde hem från främmande länder. Se

www.observatoriet.kva.se

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer