Kärnvapenterrorister och försmådda älskare

2008-06-03 23:00  

Nej, kärnvapenterrorism har världen hittills varit förskonad från. Men sedan andra världskrigets slut har det faktiskt genomförts en hel del mer eller mindre lyckade attentat, där radioaktiva ämnen varit inblandade. Det kom fram när svenska Pugwashgruppen den 15 maj höll seminarium om "Kärnkraft, kärnvapen och terrorism" på Kungliga Vetenskapsakademien.

I krig och kärlekär som bekant allt tillåtet. Så det är inte konstigt att en stor del av de attentat där radioaktiva ämnen har varit inblandade har handlat om passion och försmådd kärlek.

1961exploderade en liten fältreaktor under en militärövning i Idaho Falls, USA. Apparaten var stor som ett fältkök, och användes för att ge ström till trupper ute i fält. Den var mycket enkelt utförd. Högst upp satt en styrstav som drogs upp för att starta kedjereaktionen. För säkerhets skull var den försedd med ett märke, ungefär som på en oljesticka på en bil. Tanken var att man inte fick dra upp stickan längre än så. Men en dag var det någon som drog ut stickan helt och hållet och försvann. Apparaten exploderade och tre personer omkom.

Det handlade om kärlek, visade det sig senare. En försmådd älskare hade funnit en djävulsk metod för att hämnas på sin rival.

Under åren 1975–1982företogs kärnkraftrelaterade attacker i en rad länder. Reaktorer besköts i Frankrike och Baskien (av Eta). I Schweiz, Sverige och Sydafrika gjordes mindre attentat mot kärnkraftanläggningar av antikärnkraftaktivister.

1985skottskadades fyra svarta ungdomar i New Yorks tunnebana. En grupp krävde frigivning av skytten, annars skulle man lägga plutonium i New Yorks vattenreservoar. Mätningar av vattnet visade sedan att det mycket riktigt fanns något radioaktivt i dricksvattnet. Men det kan inte varit så farligt, för när man gjorde en ny mätning efter några dagar hade hela vattenvolymen i reservoaren redan bytts, och ingen radioaktivitet kunde upptäckas.

1993 ägde ett nytt radioaktivt passionsdrama rum, denna gång inom ryska maffian i Moskva. En affärsman mördades av sin rival, genom att en strålkälla med cesium 137 placerades i huvudstödet till hans kontorsstol.

1995fick en rysk tevestation ett meddelande från den tjetjenske ledaren Shamir Basajev, som hotade att spränga en strålkälla i en park i Moskva. Två år senare var det dags igen, men nu i Tjetjenien.

2003tog en kinesisk läkare vid namn Gu livet av sin kärleksrival med en strålkälla placerad i taket.

Slutligenhar vi fallet i London 2006, när den före detta ryske spionen Alexander Litvinenko mördades med en dos radioaktivt polonium. Ryssland vägrar fortfarande att lämna ut den misstänkte mördaren till England för rättegång.

Också i Sverigehar det förekommit en del kärnrelaterade attentat.

1976–1978skedde flera stölder av radioaktiva material på tåg. En grupp som kallade sig ”M” ringde till kvällstidningen GT och hävdade att de placerat en bomb på Ringhals. Men 1981 fick gruppen tydligen kalla fötter, för två män anmälde sig frivilligt och erkände.

1993arresterades två svenskar när de försökte smuggla in en strålkälla med färjan från Estland.

1994 steg en litauer in till dåvarande statsministern Ingvar Carlsson på Rosenbad och krävde åtta miljoner dollar. Annars skulle kärnkraftverket i Ignalina explodera. Mannen greps och Ignalina stängdes under en vecka för ”översyn”.

1995försvann ett ton beryllium (används som neutronreflektor i kärnvapen) spårlöst någonstans mellan Värtahamnen i Stockholm och Arlanda.

Svenska Pugwashgruppenbjöd den 15 maj in till seminarium för att diskutera den eventuella faran för kärnterrorism i världen.

– För en tid sedan gjorde ett 20-tal experter en rankningslista över sannolikheten för hot från olika massförstörelse­vapen, säger Björn Sandström vid Försvarets forskningsinstitut Foi. Kemiska ­vapen kom på första plats. Därefter biologiska. Så radiologiska och på jumboplats kärnvapen. Men kärnvapen skulle kunna få mycket allvarligare konsekvenser än de andra alternativen.

Vill terrorister använda sig av kärnvapen?

– Ja säkert, svarar Lars van Dassen, forskare vid SKI och sekreterare i svenska Pugwash. Om de har möjlighet. Att bygga en uranbomb är inte svårt. Tekniken är känd. Men det gäller att ha tillgång till höganrikat uran, vilket lyckligtvis komplicerar det hela. Enklare då att orsaka skador genom att använda sig av en ”smutsig” bomb som sprider radioaktiva ämnen omkring sig och orsakar ekonomisk skada. I USA rapporteras varje år 200 strålkällor försvunna, de flesta avsedda för medicinska tillämpningar. Sammanlagt anses uppåt 500 000 strålkällor vara på driven. Det räcker till många smutsiga terrorbomber.

– Men det är känt att den japanska terrorsekten Aum Shinrikyo, som släppte ut stridsgasen sarin i Tokyos tunnelbana år 1995, försökte köpa ryska kärnvapen. Den skaffade för övrigt också en farm i Australien där man tänkte göra tester. Somliga säger att de också ville öppna en urangruva där.

– Usama bin Laden sa i en intervju 1999 att al-Qaida skulle använda massförstörelsevapen. Oklart dock vilka typer. Terrorister tänker rationellt och hänsynslöst, och de låter ändamålen helga medlen. För al-Qaida är det rätt att döda även muslimer om det är för ett större mål.

Kan det finnas kärnvapen i fel händer i dag?

– Det är inte alls otänkbart. På 1960-talet konstruerades i USA ett litet taktiskt kärnvapen för fältbruk vid namn ”Davy Crockett”. Det vägde bara 35 kilogram och kunde lätt bäras i en väska. Rykten går att en del av dem tappades bort.

Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 tog ryssarna snabbt hem sina kärnvapen från de andra före detta sovjetstaterna för att inget skulle komma på avvägar. Men dokumentationen är bristfällig, och ingen vet hur mycket som är försvunnet.

– Ett problem med kärnvapen är att de är färskvara, och bryts ner av sig själva. Temperaturen i stridsspetsarna kan på grund av radioaktiviteten ofta stiga till över hundra grader, och ungefär var sjätte år måste de in för service och omladdning. Detta innebär en mängd farliga transporter med risk för att saker försvinner, säger Lars van Dassen.

Vad är det värsta tänkbara scenariot?

– Att ett vanligt fraktskepp med kärnvapen ombord seglar in i en storstadshamn och detonerar, svarar Rolf Ekéus, före detta vapeninspektör och ordförande i svenska Pugwash.

Det låter ju som rena B-filmen.

– Ja, men det gjorde ju flygattacken den elfte september 2001 också.

Svenska Pugwash

Pugwashrörelsenhar sedan den grundades på 1950-talet av bland andra Albert Einstein och Bertrand Russell arbetat för nedrustning och avskaffande av kärnvapen och andra massförstörelsevapen. En viktig utgångspunkt är att få enskilda vetenskapsmän att reflektera kring vilka konsekvenser deras forskning kan leda till. Mer om den internationella Pugwashrörelsen påwww.pugwash.org

Läs om den svenska Pugwashgruppen på påwww.pugwash.se

Student Pugwash är den del av rörelsen som vänder sig till studenter och yngre forskare. Svenska Student Pugwash startade 1995 och har ordnat flera föreläsningsserier, bland annat om kärnvapen och kärnkraft, ”Forskarens etiska ansvar” samt ”Vatten som orsak till konflikter”.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer