Populärteknik
Islamsk vetenskap
Under flera hundra år runt 1000-talet blomstrade vetenskapen i den muslimska världen. Men sedan ebbade entusiasmen ut, och européerna tog över utvecklingen. Vad var det egentligen som hände? Två nya böcker försöker ge ett svar.
I begynnelsen av 600-talet levde på den arabiska halvön ett obetydligt nomadfolk som livnärde sig på handel och boskapsskötsel. Området bestod mest av öken, och var inget som nämnvärt intresserade de lokala stormakterna. Förrän det var för sent.
Plötsligt exploderade området. Beväpnade med läror av en ny profet vid namn Muhammed ryckte arabiska härar fram som stormvindar och erövrade på bara några decennier hela Mellanöstern. Det persiska sassaniderriket upphörde att finnas till. Bysans lyckades i sista stund rädda sitt kärnområde, men förlorade alla sina territorier i Nordafrika.
Världen hade fått en ny stormakt, och en krigisk sådan dessutom. Som en tsunami svämmade arabiska trupper via Gibraltar in på den iberiska halvön och sköljde över Pyrenéerna. Inte förrän i Tours,
i mellersta Frankrike, kunde de stoppas år 732 av Karl Martells frankiska styrkor. Sakta men säkert trycktes de tillbaka över Pyrenéerna. Men i södra Spanien, i al-Andaluz, skulle de bli kvar i 750 år.
Sedan profeten Muhammed dött 632 togs styret över det nya väldet först över av hans svärfar Abu Bakr. Han blev den första kalifen – efterföljaren – men därefter blev det snart bråk om tronföljden.
År 661 tog en dynasti av krigsherrar över kalifatet. Umayaderna insåg att det inte dög att ha en huvudstad nere på den arabiska halvön, långt från händelsernas centrum. Man flyttade hela administrationen till Damaskus, och på ruinerna av en gammal kyrka uppförde man det första stora muslimska byggnadsverket. 711 stod den stora moskén i Damaskus klar. Men Mecka blev kvar som religiöst centrum och som den vallfärdsort staden varit i över ett millennium.
Det gick för umayaderna i Damaskus som det brukar gå för krigsherrar som tagit makten med våld. De blev själva krossade av nya upprorsmän. Abu al-Abbas från bortre Persien ledde en missnöjesrevolt mot umayadhärskaren Marwan och kunde år 751 inta Damaskus. De nya härskarna såg till att avrätta alla potentiella umayadiska tronpretendenter, men på grund av något förbiseende lyckades en ung umayadprins vid namn Abd al-Rahman fly. Tillsamman med en grekisk medhjälpare tog han sig via Nordafrika till Spanien, där han grundade en ny oavhängig umayad-dynasti i Cordoba.
Med tiden lugnade saker ned sig. Den nya regimen lät bygga en ny huvudstad för kalifatet vid floden Tigris stränder. Under kalifen Harun al-Rashid, känd från berättelserna i Tusen och en natt, blir Bagdad sin tids rikaste och praktfullaste stad.
Nu var de stora krigens tid förbi, och de styrande började intressera sig för vällevnad, konst och vetenskap. Sporrade av profetens påbud i Koranen om att ”man ska söka vishet överallt, även om man behöver bege sig ända till Kina” börjar man översätta grekiska, persiska och indiska texter till arabiska. Intresset för filosofi och naturvetenskap växer bland noblessen, och det blir status att äga ett bibliotek. Kalifens egen översättarchef Yaqub al-Kindi driver en översättningsverksamhet av industriella mått. Bokproduktionen förenklas avsevärt genom uppfinningen av ett nytt sensationellt material för spridandet av kunskap – papperet. Det dyker upp bokhandlar, inte bara i Bagdad utan i alla större städer inom kalifatet.
Harun al-Rashids son al-Mamun skapar ”Vishetens hus”, ett forskningscentrum och bibliotek som påstås överglänst antikens berömda bibliotek i Alexandria. Här samlas nu vetenskapsmän och forskare från kalifatets alla hörn, och man studerar och vidareutvecklar den antika vetenskapen. Det är under al-Mamun som den rationalistiska rörelsen inom Islam växer sig som starkast, och alldeles speciellt intresserar man sig för Aristoteles filosofi.
Under guldåldern utvecklas både filosofi och naturvetenskap. Det är nu som matematiker som al-Kwarizmi inför decimalsystemet och hämtar nollan från Indien. Läkaren ibn-Sina, i Europa känd som Avicenna, försöker skapa en gemensam teori för kropp och själ.
Persern Omar Khayyam löser tredjegradsekvationer med hjälp av kägelsnitt när han inte dricker rödvin, odlar rosor eller älskar kvinnor. Fysikern ibn Sahl utvecklar optiken, läkaren ibn al-Nafis upptäcker delar av blodomloppet och så vidare. Och det är inte bara i den östliga delen av den islamska världen som man gör framsteg. I det moriska Spanien flyger Abbas ibn-Firnas som en fågel. I Cordoba verkar filosofen och aristotelianen ibn Rushd, i Europa känd som Averroës, och vars verk snart översätts till latin.
Men alla var inte lika förtjusta i den nya tidens vurm för förnuft och vetenskap. En persisk muslimsk teolog vid namn Abu Hamid al-Ghazali gick vid 1200-talet till hårt angrepp mot rationalismen i en stridsskrift med titeln Filosofernas självmotsägelse. Så kraftfull var hans kritik att han lyckas få en rad forskare misstänkta för kätteri. Ibn Rushd i Cordoba gick till skarp motattack med en skrift med titeln Självmotsägelsens självmotsägelse. Men det var al-Ghazali som till slut vann den intellektuella bataljen. Ibn Rushd tvingades i exil i Nordafrika, och locket lades på för frihetligt tänkande.
Men de intellektuella skulle drabbas av en än värre motgång. År 1258 intog Helagu Khan och hans mongoler Bagdad. Visdomens hus med dess bibliotek gick upp rök, och det abbassidiska kalifatet upphörde att existera.
Det sägs att en tredjedel av Bagdads befolkning massakrerades, och staden skulle aldrig repa sig till sin forna glans. Ledningen för den muslimska världen övertogs av turkarna och det Ottomanska imperiet, som på 1400- och 1500-talen erövrade Mindre Asien, Mellanöstern och Nordafrika.
Men, säger matematikern Jim al-Khalili i en ny bok, trots sina militära framgångar blev turkarna snart akterseglade av européerna på det vetenskapliga området. Anledningen var inte i första hand religiöst motstånd mot rationalism och nya idéer, för sådant fanns även i Europa. Nej, anledningen var av teknisk art – tryckpressen – säger al-Khalili.
Trycktekniken slog snabbt igenom i Europa (se Textentreprenören, NyT 2001:38), och med tryckta böcker kunde idéer snabbt spridas över hela kontinenten. Men turkarna, som skrev med den arabiska kursivstilen, tyckte inte tryckpressen var bra. Den passade dåligt den arabiska skriften, gav fula böcker som saknade den harmoni som finns i kalligrafisk skrift. Den muslimska världen tackade nej.
Mer om allt detta kan man läsa i två nya böcker. Pathfinders av Jim al-Khalili, Allen Lane 2010, Inbunden, 300 sidor. Pris 15,25 £ och Science & Islam av Ehsan Masood, Icon Books 2009. 240 sidor. Pris 5,39 £.
Om profeten Muhammed och hans liv, och om hur Koranen upptecknades, kan man med fördel läsa i den internationellt uppmärksammade romanen Sändebudet av Kader Abdolah, Norstedts 2010, 278 sidor, cirkapris 160 kronor. Översättning Ingrid Wikén Bonde.