Chalmers fälla fångar gamla koldioxidsynder

2016-04-21 06:00  
Anders Lyngfelt och forskarteamet vid anläggningen som kan minska energiåtgången när koldioxid skiljs av.

Göteborgsprojektet väcker hopp om att kunna ”ta tillbaka” utsläpp.

Forskare på Chalmers har testat en billig och energisnål metod för att fånga in koldioxid från förbränning. Den ger hopp om att kunna ”ta tillbaka” koldioxidutsläpp som redan har hamnat i atmosfären.

Mängder av koldioxid har släppts ut till atmosfären på grund av mänsklig verksamhet. Många sätter nu sitt hopp till att så kallad bio-CCS, lagring av koldioxid som bildas vid förbränning av biomassa, ska kunna ta tillbaka en del av de gamla synderna.

Tanken är att avskilja och lagra den koldioxid som bildas när biomassa förbränns. Samtidigt ska nya träd eller annan biomassa planteras. Eftersom växtmaterialet har bundit koldioxid från atmosfären, och den koldioxid som bildas fångas in och pumpas ner i berggrunden, så åstadkoms så kallade ”negativa utsläpp”.

– Bio-CCS är en av möjligheterna vi har att ”backa bandet”, säger Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen.

Även miljöminister Åsa Romson (MP) har uttryckt ett försiktigt intresse för metoden. I riksdagen har hon sagt att det kan finnas förutsättningar för att använda bio-CCS i Sverige när biomassa eldas för energiändamål.

Än så länge finns inga större anläggningar för bio-CCS i världen. Den första väntas tas i bruk under 2016. Det är en etanolproducent i USA som planerar att avskilja en miljon ton koldioxid per år och lagra i en akvifer.

På Chalmers har Anders Lyngfelt under flera år testat en metod för att avskilja koldioxid som skulle kunna användas vid bio-CCS. Idén är gammal men Chalmersforskarna har visat att den fungerar i mindre testanläggningar.

– Den är väldigt lovande. Vi har kommit fram till att den kostar mindre än hälften av andra metoder, berättar han.

Metoden kallas för CLC, chemical looping combustion, och innebär att energiåtgången för  avskiljningen kan mer än halveras.

Tricket är att använda ett pulver av metalloxid som cirkulerar mellan två reaktorer. I en luftreaktor binder metalloxiden syre från luften och transporterar det sedan över till förbränningsreaktorn. Där tar bränslet upp syret från metalloxiden och bildar vatten och koldioxid. Vattnet kondenseras och tappas ut, varpå endast koldioxid återstår.

– Fördelen med den här förbränningstekniken är att den genererar koldioxiden i ett eget flöde, säger Anders Lyngfelt.

Nästa steg är att visa att avskiljningsmetoden fungerar i större skala vilket beräknas kosta flera hundra miljoner kronor.

– Det låter mycket, men per ton koldioxid skulle det bara bli cirka 300 kronor. Men som det är nu finns det ingen som vill betala för negativa utsläpp, säger Anders Lyngfelt.

Chalmersforskarna hoppas dock att regeringen ska börja arbeta för en europeisk lösning. Anders Lyngfelts förslag är att bio-CCS finansieras via en europeisk fond som köper negativa utsläpp.

– Min tanke är att man skulle kunna finansiera en sådan fond genom att auktionera eller sälja utsläppsrätter i utsläppsrättshandelssystemet, säger han.

Metoden skulle även kunna användas på kolkraftverk, men det är bio-CCS som Anders Lyngfelt har i fokus. 

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt