Förvirring om återvinning när värmeljusen brunnit ut

2015-11-03 12:54 Charlotta von Schultz  
Foto: Claudio Bresciani / TT

Efter sex månader med nya regler råder förvirring om vad man ska göra när värmeljusen brunnit ut. I metallbehållaren på återvinningsstationen är de inte välkomna längre.

Miljömedvetna värmeljus-älskare vet att man ska pilla loss den lilla metallbiten som håller fast veken i aluminiumkoppen när ljuset har brunnit ut. Annars kan aluminiumet inte tas till vara. Men alla konsumenter som följt instruktionerna och lämnat ljusen till återvinning måste skaffa nya rutiner.

Fram till i våras klassades värmeljus som förpackning och skulle därför lämnas i metallbehållaren på återvinningsstationen. Men i april gjorde EU ett förtydligande av sitt direktiv för producentansvar: värmeljus likställs sedan dess med gravljus, som aldrig har klassats som förpackning. Det innebär att värmeljusproducenterna inte längre betalar en avgift till FTI, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, som har producenternas uppdrat att samla in och återvinna förpackningar och tidningar. Därmed täcks inte FTI:s kostnaden för koppen, och värmeljusen är inte längre välkomna i behållaren för konservburkar och kaviartuber. Sedan i våras är det i stället kommunerna som har ansvar för att samla in värmeljus.

-  En del kommuner har varit aktiva med information, och i de flesta fall har de valt att ta emot kopparna i den allmänna metallåtervinningen på återvinningscentralerna. Men andra kommuner har varit mindre aktiva, så informationen har tyvärr inte nått ut fullt ut ännu, säger Annica Dahlberg, informationschef på FTI, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen.

Hur många som åker med sig sina gamla värmeljus till återvinningscentralen, eller sopstationen som det kallas i folkmun, är oklart. Annica Dahlberg tror att en del gamla värmeljus fortfarande hamnar i FTI:s behållare. Då blir aluminiumet återvunnet precis som tidigare. Problemet är att notan inte hamnar hos värmeljusproducenterna utan hos tillverkare av andra varor med metallförpackningar. Trots att det återvunna aluminiumet säljs så blir det en kostnad på några kronor per kg för att samla in och återvinna värmeljuskopparna. Enligt tidigare uppskattningar säljs det 300 miljoner värmeljus varje år i Sverige, så om många lämnas in felaktigt så blir den totala kostnaden kännbar.

- Vårt uppdrag är att hjälpa producenterna att uppfylla producentansvaret så som lagen är skriven. Om värmeljusen lämnas till oss så hamnar kostnaden på kaviartuber och andra förpackningar, och till syvende och sist är det konsumenterna som får betala, säger Annica Dahlberg.

För miljön är det sämsta alternativet fortfarande att slänga kopparna i soppåsen. När soppåsen förbränns brinner även aluminiumet upp, och det innebär ett stort energislöseri eftersom det krävs mycket mer energi när aluminium nytillverkas jämfört med när det återvinns.

Att vekeshållaren ska petas bort beror på att den är av järn, medan koppen är av aluminium. I återvinningsprocessen fastnar järnet på magneter, och om vekeshållaren sitter fast i stearinet i botten så följer även aluminiumkoppen med till stålåtervinningen. När järnet sedan smälts ner så brinner aluminiumet upp och man förlorar möjligheten att återvinna den.

Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev!

Charlotta von Schultz

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt