Energi

TV: En halv megawatt E-cat i Bologna

UPPDATERAD. En halv megawatt värme vid självgående drift, i över fem timmar. Det producerade Andrea Rossi med sina energikatalysatorer på fredagen, enligt Rossis kund. Frågan är nu vem kunden var.

Publicerad

(English version here).

Omkring kvart över tio på fredagen den 28 oktober startade provet av Andrea Rossis anläggning på potentiellt en megawatts effekt, i en industrihangar i Bologna.

Anläggningen bestod av drygt 100 parallellkopplade moduler av energikatalysatorn – Rossis uppfinning som möjligen producerar värme ur en hittills okänd kärnreaktion.

Redan i januari 2011 när energikatalysatorn demonstrerades publikt för första gången inför en grupp inbjudna forskare och journalister i Bologna, utlovade Rossi en anläggning på en megawatt i oktober.

Provet skulle enligt planerna utförts tillsammans med det grekiska företaget Defkalion, och senare istället i USA när avtalet med Defkalion brutits i augusti. Då även det amerikanska samarbetet spruckit utfördes provet nu till slut i Bologna under kontroll av en ännu okänd kund till Rossi.

Enligt kundens kontrollant, Domenico Fioravanti, utvecklade anläggningen under fem och en halv timmes självgående drift 2635 kilowattimmar vilket motsvarar en medeleffekt på 479 kilowatt, alltså knappt hälften av den utlovade effekten på en megawatt.

Rossi förklarade detta med att kunden prioriterat att nå självgående drift vilket ska göra processen svårare att kontrollera än då elektrisk energi tillförs som stöd.

– Vi var tvungna att sänka effekten under den självgående driften eftersom temperaturen steg för mycket, sa Rossi efter testet.

Varken Ny Teknik eller någon annan av de inbjudna kunde kontrollera mätningarna på något sätt. De inbjudna fick endast observera anläggningen i drift under några få korta tillfällen.

Om man utgår från att rapporten är korrekt (rapporten kan laddas ner här och temperaturdata här) rör det sig dock om en väsentlig mängd energi som är svår att förklara med något annat än en värmeutveckling i energikatalysatorn, även om man drar av den inmatade effekten under uppvärmningen.

Enligt rapporten godkändes provet och anläggningen ska nu enligt Rossi fraktas till kunden där den ingår i en överenskommelse om fortsatta prov i syfte att utveckla tekniken.

Det är fortfarande oklart vem kunden är. Rossi har endast angett att det rör sig om en speciell kategori av kund. En möjlighet är att det handlar om en militär organisation eftersom kontrollanten Fioravantis titel i rapporten är ”colonel”, dock överstruken med penna.

Rossi uppger nu att en överenskommen uppdragsforskning vid Bolognas universitet kan inledas och att diskussioner om ett samarbete med Uppsala Universitet kan komma igång.

Något klart besked om när ett oberoende test utfört av en fristående experter kan göras finns ännu inte, trots att detta fortfarande efterfrågas både av Ny Tekniks läsare och av de flesta experter Ny Teknik talat med.

- - - -

Fler detaljer om testet nedan.

- - - -

UPPDATERAT: David Roberson som gjorde en av de tre analyser Ny Teknik publicerade förra veckan om E-cat-testet den 6 oktober, har nu gjort en uppdaterad analys här, som han anser innehåller bevis för att det utvecklades en stor mängd energi i energikatalysatorn. Den 2 november gjorde han en tredje analys som han anser innehåller ytterligare bevis.
Även Horace Heffners analys har uppdaterats.

- - - -

UPPDATERAT 2: Det finns två mindre fel i kundens rapport:
1. Vikten av väteflaskan ska vara i gram, inte kg som anges.
2. Pumparnas flöde som anges i slutet av rapporten ska vara 350 kg/h, inte 750 kg/h, vilket ger sammanlagt 700 kg/h, inte 1500 kg/h, för de två pumparna som var igång.
(Det uppmätta genomsnittliga flödet på 675,6 l/h i första delen av rapporten ska vara korrekt).

Enligt rapporten bestod anläggningen av 107 moduler. Ny Teknik räknade dock till 52 moduler inuti containern och 64 extra moduler monterade på containerns tak – totalt 116. Två pumpar försåg modulerna med kylvatten som värmdes till kokning och ångan leddes ut till fyra stora fläktkylda kondensationselement. Vattnet återfördes sedan till pumparna via en vattentank. Kundens kontrollant, Domenico Fioravanti, mätte ångans temperatur vid utloppet utanför containern, samt inloppsvattnets temperatur. Andrea Rossi mätte förutom detta även temperatur på ett stort antal av modulerna. Enligt kontrollanten Fioravanti började de elektriska värmepatronerna i modulerna att förses med ström från generatorn omkring kl 10.30, initialt med effekten 120 kW vilket successivt stegrades till 180 kW. Klockan 12.30 inleddes självgående drift vilket innebär att strömmen till elpatronerna som används för att ”tända” processen stängdes av. Därefter drevs anläggningen utan annan tillförd energi än till fläktar och pumpar i fem och en halv timme. Den totalt utvecklade energin mellan 12.30 och 18.00 beräknades ur mängden vatten som värmts och förångats. Vattenmängden mättes med två vattenmätare, och enligt kontrollantens rapport utvecklades totalt 2635 kWh. Med avdrag för energin till pumpar och fläktar, totalt 66 kWh, betyder det en nettoenergi på 2569 kWh, vilket ger en medeleffekt på 467 kW. Om man drar av den tillförda energin under uppvärmningen, omkring 320 kWh vid en medeleffekt på 160 kW, är nettoenergin fortfarande 2249 kWh. Dessutom bör man då göra en uppskattning av utmatad energi under uppstarten. Enligt strålningsmätning utförd av David Bianchini från Bolognas universitet kunde inga värden över bakgrundsstrålningen registreras.