Kall fusion: Forskaren vill göra längre prov

2011-02-01 23:00 Mats Lewan  
Professor Giuseppe Levi, till höger, från universitetet i Bologna övervakade experimentet och har skrivit en rapport. Foto: Federico Borella

Vanlig fusion är det inte. Och fysikforskaren som övervakade experimentet med den italienska energikatalysatorn tror inte heller att energikällan är en kemisk reaktion.

(English version of this article here).

– Givet den producerade effekten håller jag det för osannolikt, säger Giuseppe Levi, forskare i fysik vid Bolognas universitet, som övervakade experimentet med Andrea Rossis energikatalysator.

Han mätte inmatad elektrisk effekt med ett eget instrument, kontrollerade att inga dolda anslutningar fanns, inspekterade ansluten utrustning, mätte förbrukad mängd vätgas genom vägning och anslöt själv vätgastuben.

Och han konstaterar att det kraftfullaste batteriet han hittat på marknaden – ett militärbatteri för fordonsdrift – skulle kunna producera samma effekt i en timme, men det väger 140 kg och mäter 1 x 0,6 x 0,2 meter. Något sådant batteri kunde inte gömmas någonstans i experimentet.

– Hur som helst, om Rossi hade gjort ett batteri med de egenskaperna så skulle han ha löst bilindustrins problem i hela världen, och hade fått Nobelpriset i kemi i alla fall!

Han slår också fast att det inte kunde röra sig om ”normal” fusion. En effekt på 10 kW motsvarar cirka 10^16 fusioner i sekunden som var och en skulle ge upphov till ett par gamma-fotoner.

– Vi skulle då ha en enorm aktivitet som svårligen kunde skärmas av, och människor runt omkring skulle falla som käglor.

Han anser samtidigt att experimentet är helt unikt.

– Om du söker i litteraturen beskriver seriösa vetenskapsmän – och jag vill verkligen inte tala illa om någon – att de lyckats producera 50 watt en dag, inte lyckats upprepa det nästa dag och den tredje dagen blev det 30 watt. Alltså sådant som är svårt att upprepa och svårt att förstå.

– Det som har gjort intryck på mig, och det som skiljer det här objektet från allt jag sett tidigare, är att vi har 10 kW, och att det är helt repeterbart.

– Dessutom vill jag understryka att Rossi beter sig som en seriös vetenskapsman. Den som försöker förfalska resultat beter sig på ett annat sätt och går inte in på en fysikinstitution, accepterar inte att man ansluter mätinstrument och bemöter inte vetenskapen.

Fortfarande betraktar han dock resultaten från de två försöken på vardera knappt en timme, som extremt preliminära.

– Jag såg den här apparaten första gången i december 2010, och jag är mycket imponerad av den höga effekten.

– Men det jag nu vill göra är ett prov med kontinuerlig drift som pågår minst en eller ett par dagar. Eftersom det finns mycket precisa gränser för hur mycket energi man kan generera utifrån en viss mängd massa, kan jag på så sätt utesluta en kemisk reaktion som energikälla.

Han understryker att provet måste förberedas noggrant, enligt alla konstens regler, för att utesluta alla tvivel. Det handlar bland annat om att mäta eventuell kopparmängd som produceras – ett tecken på fusion av nickel och väte.

– Jag vet att Focardi och Rossi har sett koppar. Jag känner Focardi sedan åratal och har samarbetat med honom (...) och tvivlar inte på hans förmåga eller professionalitet – inte heller på Rossi eftersom jag träffat honom och tycker att han verkar mycket seriös. Men för att vi ska kunna verifiera detta måste vi använda mycket stringenta metoder så att det inte längre finns utrymme för något att tvivel.

– Jag skulle vilja organisera det i lugn och ro. Men nästa vecka är ingenjör Rossi här och då ska vi diskutera upplägget. Han är också med på att upprepa försöket.

Levi och hans kollega David Bianchini gjorde en preliminär rapport efter försöket i Bologna den 14 januari samt ett tidigare försök den 16 december 2010. Rossi publicerade rapporten på sin egen sajt – Journal of Nuclear Physics – den 23 januari.

Sajten är ingen vetenskaplig publikation – allt material granskas främst av Rossi själv.

– När jag säger att det är en preliminär rapport som jag faxade till Rossi så menar jag att det absolut inte är en vetenskaplig artikel. För man kan inte publicera där man gör ”peer review” själv, eller hur?, säger Giuseppe Levi.

– Fast nu var det ett så stort intresse att man kan lägga ut något som vi kan kalla pre-print eller meddelande, där man säger ”jag har gjort det här, och här är de resultat jag har fått hittills”.

– Men jag tycker att allt material i fortsättningen ska genomgå peer review av etablerade vetenskapliga tidskrifter, säger Giuseppe Levi.

Senare, efter den här intervjun, lade Giuseppe Levi till ett välkänt citat av Sir Arthur Conan Doyle i ett mail: “When you have eliminated the impossible, whatever remains, however improbable, must be the truth.”

Mats Lewan

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt