Halvvägs genom koppartestet

2012-10-03 10:11 Lars Anders Karlberg  

Ingen korrosion men väl vätgas. Det är resultatet hittills av det årslånga test som ska ge svaret på kopparkapslarnas säkerhet i det svenska slutförvaret.

Vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala har nu två av de fem provrören med kopparbitar öppnats och professor Mats Boman konstaterar att påverkan på kopparytan är väldigt liten.

- Om kopparen har korroderat bör vi se korrosionsprodukter på ytan. Men våra analysinstrument visar nästan ingen förändring. Däremot har det bildats lite vätgas. Det tyder på att något händer och nu återstår att förklara varifrån vätgasen kommer.

Mats Boman uttalar sig i en intervju som publicerats på kärnkraftsindustrins gemensamma kärnbränslebolag SKBs sajt.

Men KTH-forskaren Peter Szakalos är inte imponerad.

- Det är inte är så intressant att diskutera vad man ser och icke ser på kopparytan efter så kort tid. Kopparkorrosion kan pågå ganska länge utan att man kan detektera en fast korrosionsprodukt på ytan. Det viktiga är att vätgas har detekterats, säger Peter Szakalos till Ny Teknik.

Kan koppar korrodera i syrefri miljö? Hur säker är den metod för slutförvaring av använt kärnbränsle som den svenska kärnkraftsindustrin rekommenderar med stålbehållare omslutna av koppar och inbäddade i lera 500 meter ned i urberget?

Det har varit en tvistefråga mellan de båda KHT-forskarna Gunnar Hultqvist och Peter Szakalos och kärnbränslebolaget SKB i åratal.

Gunnar Hultqvist genomförde experiment med kopparbitar i syrgasfritt vatten redan på 1980-talet och kunde visa att koppar korroderade och att det bildades vätgas.

SKB har hela tiden hävdat Gunnar Hultqvists resultat inte har kunnat bekräftas av andra forskare och att kopparkapslarna i slutförvaret är säkra.

Internationella experter har ställt sig frågande till varför denna konflikt inte kommit till någon lösning efter alla dessa år.

Först nu har man enats om att låta kemiprofessorn Mats Boman vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala göra ett oberoende försök med full insyn från alla parter.

1. Fem glasburkar har fyllts med kopparbitar och syrgasfritt vatten.

2. Varje glasburk är i sin tur omsluten av en rostfri behållare fylld med rent kväve.

3. Behållarna har förslutits med ett membran av palladium, som stänger ute all gas – utom vätgas som lätt kan passera igenom. Om det bildas vätgas så kan den upptäckas av en masspektrometer.

Förberedelserna har gått ut på att få stålbehållarna så täta som möjligt och att hitta material som är så rent som möjligt. Först i somras kunde experimentet starta.

Den första behållaren öppnades efter en månad, den andra efter tre månader. De återstående behållarna ska öppnas efter ett halvår respektive ett år.

- Det kritiska försöket för att se om mer vätgas bildas när den första mängden vätgas har pumpats bort har fortfarande inte genomförts, säger Peter Szakalos.

Läs artikel i Ny Teknik från december 2011 när testet startade.

Lars Anders Karlberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt