”Sverige kan bli en exportör av negativa utsläpp – med hjälp av en sund marknad”

2022-04-06 08:59  
Testriggen för koldioxidavskiljning kommer att placeras på taket till det intilliggande oljeeldade kraftverket, bakom den bruna byggnadsdelen. Foto: Linda Nohrstedt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Om vi ska nå våra klimatmål måste vi aktivt ta bort koldioxid ur atmosfären. Detta måste finansieras på ett genomtänkt och hållbart sätt. Statens nuvarande satsning är bra, men måste utvecklas med kompletterande finansieringsmodeller, skriver Lars Zetterberg, Filip Johnsson och Kenneth Möllersten.

För att nå klimatmålen kommer vi inte bara behöva kraftigt minska utsläppen av växthusgaser, utan vi måste även skapa negativa utsläpp genom att aktivt ta bort koldioxid ur atmosfären och återföra den till jordskorpan. Detta behövs för att kompensera för kvarvarande utsläpp i sektorer där det förväntas bli svårt att helt ta bort utsläppen (exempelvis långväga flyg, jordbruk, sjötransport och plastavfall som inte kan materialåtervinnas).

Dessutom pekar allt på att världen totalt sett kommer att släppa ut mer växthusgaser än vad som är förenligt med att begränsa jordens uppvärmning i enlighet med Parisavtalet. Detta gör att världen totalt sett måste åstadkomma netto negativa utsläpp av koldioxid – en gigantisk utmaning.

Negativa utsläpp kan till exempel skapas genom en ökad kolinbindning i skog och mark, produktion och lagring av biokol och genom att avskilja och lagra koldioxid från stora anläggningar som förbränner biomassa, så kallad bio-CCS. Denna teknik kan användas på ett stort antal av svenska pappers- och massabruk samt kraftvärmeverk. Potentialen för bio-CCS är därför mycket stor, 30 miljoner ton koldioxid per år vilket är ungefär två tredjedelar av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp.

I dagsläget finns inga ekonomiska incitament att åstadkomma negativa utsläpp, men Sverige är ändå långt framme genom det så kallade omvända auktioneringsförfarandet som Energimyndigheten har fått regeringens uppdrag att sjösätta i år och som främst riktar sig till aktörer som kan erbjuda negativa utsläpp genom bio-CCS.

Systemet innebär att staten genom auktioner kommer betala aktörer som kan erbjuda negativa utsläpp. Systemet torde vara bra för att få igång fullskalig tillämpning av bio-CCS-tekniken, men på sikt är det inte rimligt att statskassan ska betala för stora volymer negativa utsläpp. Det krävs därför andra former av långsiktig finansiering.

I en ny rapport från Chalmers, Profu och IVL Svenska Miljöinstitutet har vi identifierat och utvärderat tre alternativa finansieringsmodeller för bio-CCS som på sikt skulle innebära att staten inte behöver bekosta de negativa utsläppen:

1. Att det införs en kvotplikt för sektorer som förväntas ha kvarvarande fossila utsläpp år 2045. Detta innebär att dessa behöver köpa bio-CCS-krediter motsvarande en del av deras fossila utsläpp och att procentsatsen ökar över tid. Om kvotplikten för fossila transportbränslen exempelvis motsvarar 10 procent av dagens utsläpp skulle det i dagsläget skapa en efterfrågan på 1,6 miljoner bio-CCS-krediter, ungefär samma nivå som det bio-CCS-mål som föreslås för år 2030 i den så kallade Klimatpolitiska vägvalsutredningen (SOU2020:4). Kostnadsökningen för bensin och diesel skulle i så fall bli ungefär 30 öre/liter.

2. Att EU ger incitament för negativa utsläpp, antingen genom en europeisk kvotplikt eller genom att deltagare i EU:s utsläppshandeln tillåts använda bio-CCS-krediter för att kompensera för utsläpp som är svåra att ta bort. Detta krävs för att EU ska kunna nå sitt mål om nettonollutsläpp till år 2050. Om inte Sverige hänger med i processen finns en risk att EU:s system utformas så det inte passar svenska förutsättningar. Därför är det viktigt att Sverige engagerar sig i utformningen av EU:s politik kring negativa utsläpp.

3. Att privata företag köper bio-CCS-krediter för frivillig klimatkompensering. Stora företag som till exempel Microsoft och Shopify (ett amerikanskt företag för e-handelslösningar) har redan förbundit sig att balansera sina utsläpp genom att köpa stora volymer krediter baserat på negativa koldioxidutsläpp. Samtidigt finns det klimatkompensation med andra metoder (till exempel skogsplanteraing i utvecklingsländer) som med rätta har ifrågasatts då det är tveksamt vad den egentliga klimatnyttan blir och hur den kan garanteras över tid. Klimatnyttan från geologisk lagring av koldioxid är dock permanent.

Det är viktigt att dessa tre system, samt det nu aktuella svenska auktioneringssystemet, genomförs så de inte står i konflikt med en utveckling mot ett hållbarbart material- och energisystem.

Därför har vi tre föreslag:

• Utformningen av det statliga auktioneringsförfarandet och de nämnda finansieringsmodellerna måste säkerställa att aktörerna inte får incitament att skjuta upp verkliga utsläppsminskningar. På sikt bör auktioneringsförfarande utvecklas så att det främjar cirkulära system, där det inte kommer att gå att skilja på fossila och biogena kolatomer.

• Sverige säkerställer att ett system för negativa utsläpp inte leder till ett överutnyttjande av biomassaresursen som behövs till en rad andra ändamål, till exempel biodrivmedel, bioplaster och inbindning av kol i skogen.

• Det måste också säkerställas att bio-CCS-krediter inte dubbelräknas, det vill säga att inte samma negativa utsläpp tillgodoräknas både i Sverige och av ett företag i ett annat land.

Den svenska potentialen för negativa utsläpp är större än vad Sverige behöver för att uppfylla våra klimatmål. Sverige kan därför bli en exportör av negativa utsläpp. Om man utgår från en total mängd på 30 miljoner ton negativa koldioxidutsläpp per år, och ett ungefärligt värde på mellan 1 000 och 1 200 kronor per ton, skulle denna marknad kunna omsätta 30–36 miljarder kronor.

Marknaden för negativa utsläpp kommer att bli betydande, och den måste utvecklas snabbt för att vi ska klara klimatmålen. Sverige har mycket goda förutsättningarna att ta internationellt ledarskap i arbetet med att utveckla hållbara finansieringsmodeller för negativa utsläpp.

Lars Zetterberg, klimatforskare, IVL Svenska Miljöinstitutet

Filip Johnsson, professor i energisystem, Chalmers

Kenneth Möllersten, klimatforskare, IVL Svenska Miljöinstitutet

 

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt