Opinion

”Elbilarna kör in i en återvändsgränd”

Utvinning av kobolt i Kongo. Bild från 2017. Foto: Urban Andersson/Aftonbladet/TT

DEBATT. Den rimligaste lösningen på olika miljöproblem är inte att elektrifiera vårt samhälle ytterligare, eftersom det kräver stora ingrepp i naturen. Mer tågtrafik är en bättre lösning, skriver Partiet Vändpunkt.

Ekomodernismen innebär i korthet att vi med vissa tekniska lösningar ska kunna leva behagligt ungefär som tidigare trots alla nya miljökrav som ställs för att kunna uppfylla alla olika hållbarhetsmål. Inom transportsektorn kan förespråkandet av elbilar tjäna som en del av ekomodernismen, ett sätt att kunna fortsätta åka bil och ändå inte öka klimatskadorna på jorden. Det finns livscylkelanalyser som visar att trots större energiåtgång vid tillverkning av elbilar än fossildrivna så ger elbilen under sin livstid mindre klimatpåverkan.

Men det finns fler aspekter på bilismen än klimatet. Elbilarnas batterier kräver kraftig ökning av användningen av metaller såsom litium och kobolt. Elmotorer kräver olika sällsynta metaller bland annat neodym, dysprosium och yttrium, (se IEA (2021), The Role of Critical Minerals in Clean Energy Transitions). 

Dysprosium och yttrium finns i brytbara mängder i trakten norr om Gränna 1,5 km från Vätterns strand. Vättern är en stor dricksvattenkälla, som försörjer cirka 250 000 människor.

Det finns en rad exempel på hur gruvbrytning i olika länder medfört allvarliga skador på vattendrag och stora markområden. Gruvplaner brukar medföra stort folkligt motstånd. På Österlen i Skåne blev opinionen mot gruvetablering så stark att gruvbolaget lade ner sina planer våren 2021.

Merparten av sällsynta jordartsmetaller bryts i Kina, där opinionen inte tillåts påverka något skeende. Då uppstår ju frågan om det är etiskt rätt att kineserna ska drabbas av miljöförstörelse för att vi i västerlandet ska kunna köra bil med mindre klimatpåverkan än idag. Vill vi förstöra delar vår egen miljö i stället?

Det finns 5 miljoner bilar i Sverige. Om dessa och andra fordon såsom lastbilar och bussar ska ha batteridrift i framtiden kommer det att krävas en mycket stor brytning av batteri- och elmotormetaller.

Hela jordens personbilsantal uppgår nu till cirka två miljarder bilar. Elektrifiering av dessa under en kommande femtonårsperiod skulle kräva en flerdubbling av världens produktion av batteri och elmotormetaller. Det är tveksamt om detta är möjligt. Ännu en försvårande faktor är att de kritiska metallerna inte bara ska användas för elektrifieringen av våra personbilar utan även till lastbilar, bussar, datorer, eldrivna verktyg samt till vindkraftsgeneratorer, som ju ska alstra elen till fordonen.

Slutsats; det krävs andra lösningar för vår trafik. Den naturliga lösningen innebär att överföra en stor andel av trafiken till tåg. Dessa är betydligt energieffektivare eftersom rullningsmotståndet mellan stålhjul på räls är 15 gånger lägre än mellan asfalt och gummihjul. Därför är elektrifiering av motorvägarna en halvmesyr, som dessutom sannolikt inte kommer att användas av utrikes registrerade lastbilar. Dessa utför ca 80 procent av lastbilstransporterna för import och export, det vill säga långväga frakter. (Trafa 2018:22)

För några decennier sedan var det etanol som skulle rädda bilismen och klimatet. Men etanolframställning från svenskt vete gav litet energiutbyte. Etanol från sockerrörsodlingar i Brasilien ger bra utbyte, men kräver åkermark, som behövs för livsmedelsproduktion.

Elbilarna håller på att köra in i en återvändsgränd. Den rimligaste lösningen på olika miljöproblem är inte att elektrifiera vårt samhälle ytterligare, eftersom alstringen av el kräver olika former av stora ingrepp i naturen. Det enda hållbara lösningen är helt enkelt att minska de rika ländernas vidlyftiga levnadssätt, anser vi i Partiet Vändpunkt.

Ulf Flodin, medlem i Partiet Vändpunkt Öst                                                                         

Gunnar Brundin, talesperson Partiet Vändpunkt