Drömmen: Ett OS packat i kartong

Det är inte helt enkelt att bygga arenor som kan krympas efter OS. Utmaningen ligger framför allt i att skapa tillfälliga läktarplatser.

– Ingen har gjort det tidigare i den här skalan, säger Ian Crockford, som har lett bygget av OS-parken.

Det är två månader kvar till invigningsceremonin i London när Ny Teknik besöker OS-parken. Området är fortfarande en byggarbetsplats – trots att arenorna var färdigbyggda ett år före OS. Utanför simarenan råder full aktivitet. En asfaltvält kör fram och tillbaka över den nylagda beläggningen och från en lastbil lossas stora materialkartonger.

OS-förberedelserna genomsyras av tankar på arvet inför framtiden. Det som byggs ska kunna användas under lång tid efter spelen, och det ska vara så miljövänligt som möjligt.

Redan när London ansökte om att få arrangera sommar-OS fanns idén att arenorna skulle minskas i omfång när tävlingarna var över. Samtidigt började även internationella olympiska kommittén, IOK, bli mer miljömedveten.

– Det var inte rätt att forsla in tusentals ton betong och stål i länderna för att sedan flytta evenemanget vidare till nästa land och lämna ett problem efter sig, säger Ian Crockford, som har lett bygget av OS-parken för den brittiska regeringens räkning.

Innan byggarbetena drogs i gång gjordes omfattande analyser av behovet av nya arenor för de olika sporterna och hur betalningsförmågan såg ut. Resultatet blev flera anpassningsbara arenor.

Från Ian Crockfords arbetsplats högt upp i den glänsande skyskrapan i sydöstra London syns de två mest flexibla arenorna Olympic Stadium, där invigningsceremonin ska hållas, och Aquatics Centre, som ska hysa sim- och dyktävlingarna. Olympic Stadium kan krympas från 80 000 platser till 25 000, medan Aquatics Centre ska minskas från 17 500 platser till 2 500 efter spelen.

Men i dagsläget är det inte säkert att Olympic Stadium faktiskt kommer att krympas. Fotbollsklubben West Ham United och stadsdelen Newham vill ta över arenan efter OS och planerar i så fall att ha kvar de 80 000 platserna.

– Om den tas ner så är det toppen, för det var det vi strävade efter. Det kommer att bevisa att konceptet fungerar. Men jag skulle sätta mina pengar på att den blir kvar i den nuvarande formen, säger Ian Crockford.

Klart är dock att simarenan Aquatics Centre kommer att bli av med sina flyglar, där merparten av läktarplatserna finns. Exakt vad som ska hända med dem är dock inte klart. Ian Crockford berättar att Rio de Janeiro, som ska arrangera nästa sommar-OS, är intresserat av att köpa delar av flera Londonarenor.

– Det skulle vara IOK:s dröm. Ett Ikea-OS, där arenor kan packas ner i kartonger och fraktas till olika delar av världen och byggas upp igen, säger han.

Arkitekten Glenn Moorley däremot, som har designat Aquatics Centre, tvivlar på att flyglarna verkligen hamnar i Rio.

– Det här är en specifik design för den här platsen.

Att skapa arenor som går att krympa var en utmaning. När London väl hade bestämt sig för att Olympic Stadium skulle klara att hysa friidrott, cricket, fotboll, rugby och konserter, började man fundera på hur den skulle se ut.

– Vi kliade oss i huvudet. Utmaningen var att bygga 25 000 tillfälliga sittplatser. Vi började titta på byggställningar, tillfälliga läktarterrasser och på bambu från Asien för att göra ställningar ifrån. Allt du kan komma på tittade vi på, berättar Ian Crockford.

Efter ett tag landade man i slutsatsen att läktarna måste vara så pass stabila att det krävdes stål och betong. I så stor utsträckning som möjligt användes standardkomponenter så att delarna enkelt ska kunna monteras ner och återanvändas på marknaden.

För arkitekterna bakom Aquatics Centre ledde kravet på anpassningsbarhet att man i princip tvingades driva två projekt och ta fram två formgivningar samtidigt. Och de tillfälliga flyglarna behövde ibland försvaras under arbetsprocessen.

– Så fort det fanns budgetproblem blev de ifrågasatta. Vårt uppdrag drevs ju av det framtida arvet och flyglarna skulle bara användas under fyra veckor. Men folk måste komma ihåg att utan dem skulle vi inte ha den där poolen efter OS, säger Glenn Moorley.

För att Olympic Stadium skulle bli så kompakt som möjligt lades restauranger och toaletter utanför stadion. Ian Crockford kallar det för det enskilt viktigaste beslutet i designarbetet. Lösningen ledde till att arenan fick plats på området, att färre betongytor behövde byggas och att byggnadens miljöpåverkan blev väsentligt mindre.

Nu återstår mestadels markarbeten innan OS-parken är redo för OS och Paralympics. Men så fort spelen avslutats förvandlas området återigen till en byggarbetsplats. Krympningen av Aquatics Centre och Olympic Stadium, om den genomförs, kommer att kräva massivt rivnings- och byggarbete.

Ett och ett halvt år beräknas det ta innan hela parken är redo för allmänheten. Sedan ska Londonborna få dra nytta av arvet från OS. n