Jag har i tidigare debattartiklar hävdat att ”den vindkraft vi har räcker till 2040”. Det är provokativt när det myndigheter och lobbyister hävdar att total omställning till vindkraft krävs för att nå Parisavtalet och det är det som gäller.
Min tes är, att eftersom nästan hela vår elproduktion är klimatneutral är elproduktionens Parisavtal redan uppfyllt och den som vill göra mer på den sidan får mycket högre utfall av sin insats genom att verka för att Tyskland slutar stänga sin kärnkraft för att slippa brunkolen.
Vi i Sverige är i den smakliga situationen att vi bör sträva efter att förse landet med billigast möjliga säkra elförsörjning. Målet är detsamma som det varit i 100 år! Metoden är alltid föränderlig.
Vad vi nu behöver är inte fler vindkraftverk som bara går 15 procent av tiden utan att dessa kraftproducenter installerar komplementkraft till sina 15 procentiga snurror. Det sker inte utan förändrad tillståndsprövning. Starten bör vara att pausa alla vindkrafttillstånd och helt koncentrera sig på att ge tillstånd till komplementkraft.
Det enkla tillståndsbudskapet bör vara att varje producerande vindkraftbolag ”inbjudes” att installera ersättningskraftför att uppnå kärnkraftens tillgänglighet säg 85 procent. Varje vindkraftaggregat har olika tillgänglighet, men tillsammans med komplementkraft kan alla bli lika bra, och då har man gått från sekunda kraft till prima kraft. Detta är fundamentalt viktigt, eftersom man då på Sveriges kraftbörs kan erbjuda kraftleverans med samma kvalitet som andra kraftleverantörer, nämligen oberoende av vindförhållanden. Bästa pris vinner.
Om man stöttar vindkraftens tillgänglighet som var 14 procent i snitt 2019 till 85 procent ger de 10 GW vi har installerat ett årligt energitillskott på runt 52 TWh, det vill säga den lastökning Svenskt Näringsliv räknar med till 2040 (138>190).
Det finns två sätt, att ansluta tillskottskraften funktionellt till nätet. Antingen sticker man på i anslutningspunkten för befintligt verk. Då ökar inte effektbelastningen alls på nätet. Det andra funktionella sättet är att flera vindkraftbolag går samman för en större tillskottsenhet i en av de befintliga nätknutpunkterna, som i dag är underutnyttjade såsom Oskarshamn och Stenungssund. Detta innebär en fantastisk lättnad för Svenska kraftnät och miljarder att tjäna för elkonsumenten i sänkta nätavgifter.
Vi har haft ett mycket allvarligt haveri när ett av de högsta vindkrafttornen störtade under montage. Vi talar om 200 meter höga master, som viker sig utan att man har byggarbetsplatsstängsel runt riskområdet. Det är absurt att samtidigt som varje byte av tegelpannor på ett trevåningshus kräver skyddsstaket vid stuprännan, så kan vindkraftsvingar 200 meter upp i luften monteras utan inhägnad. Eftersom jag anser att de inte behövs före 2045 så hinner man montera personsäkert.
Vi får inga uppslitande miljödebatter såsom Ripfjället, eftersom tillkottskraften inte syns ovanför trädtopparna, än mindre trädgränsen.
Sen kommer den allvarliga tekniska frågan; Vi förstår att haveriet orsakades av ett konstruktionsfel. Bladinfästningen håller inte, och 150 krafttorn skall byggas om. Den fråga som inställer sig är om man inte i ansträngningarna att trycka ner vindkraften energikostnad genom att öka enhetsstorleken nått vägs ände. Det krävs verkligt ingående prov för att säkerställa, att vi inte får en allmän personfara. Vaccin kräver noggrann tillståndsprövning, men det gäller också vindkraftsvingar.
I SvD 5:e februari markerar Liberalerna avståndstagande från att lyfta över sjökabelkostnaden för havsbaserad vindkraft till elnätspriset. Sådana förtäckta subventioner för att klara konkurrensen skall motarbetas. Bravo. Dagen innan ser vi att energiministerns ger Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en vätgasstrategi. Detta är intressant eftersom bränsleceller baserat på vätgas kan vara en teknik för att bygga tillskottskraft för att höja befintlig vindkrafts tillgänglighet.
Att överinstallera vindkraft skall bromsas – inte sponsras, att befrämja stödkraft för befintlig vindkraft kan under vissa omständigheter motivera kostnadslättnader. Naturligtvis väljer varje kraftbolag billigaste gnereringsform för sin stödkraft. Pumpkraft, ny generation 4-kärnkraft, bränsleceller/vätgas och olika former av biobränsle. Det blir en mix. Alla klimatneutrala. Men även bränsleceller är dyra. Kolla bilarna. 800 000 kronor styck.
Vattenfall har den absolut finaste positionen i denna komplettering. Det är bara att använda Ringhals 1 som stödkraft. Oslagbart ekonomiskt.
Hans Stackegård
Tillägg av skribenten:
Några debattörer efterlyser mer klar beskrivning av vad jag menar med Vindkraftens tillgänglighet så här kommer det:
Vindkraftverkens maskinella tillgänglighet är säkert kring 8000 h, men för att vindkraften skall vara tillgänglig för vår elförsörjning krävs dessutom tillgång till energibäraren, nämligen i detta fall vinden. Som någon påpekar måste det inte bara blåsa. Det måste blåsa lagom hårt för att märkeffekten skall uppnås.
Det är därför landets årsstatistik ger så lågt energitillskott från vindkraft i förhållande till installerad effekt.
Så länge vindkraften är en obetydlig leverantör spelar det ingen roll. Vattenkraften kan svälja bortfallen när vinden mojnar, men när andelen växer och man dessutom stänger tunga leverantörer som kärnkraft, som avsiktligt förlagts till landets konsumtionscentra långt från vattenkraftcentra, då måste man tänka till, och jag anser alltså i artikeln, att modellen skall vara att den enskilda vindkraftinstallationen måste inkludera även tillsatseffekt, som gör att totalen blir prima kraft, kanske med en tillgänglighet på 80 procent.
Kreativiteten för tillsatskraft är fri, och Energimyndigheten undersöker tydligen just nu om bränslecellkraft har ekonomiska förutsättningar (vätgas). Flis- och sop-bränning kan tänkas, men det kan även vara att stötta vattenkraftverk med damfyllning genom byte av energileveranser.
Det senare kräver en egen artikel så låt oss lämna det till senare debatter.
Behovet av tillsatseffekt för vindkraften är så stort, att om vi backar upp befintlig vindkraft till tillgänglighet motsvarande prima kraftkällor behövs inga nya vindkraftverk på 20-30 år. Tillsatseffekten räcker.
