RYMDEN
Vem hinner först till månens sydpol – och vad ska de där att göra?
Både Indien och Ryssland har skickat rymdsonder mot månen och kan komma att landa på himlakroppen samma dag. Det här skiljer aktörerna i racet mot månens sydpol.
Publicerad
Senast uppdaterad
Annons
Månens sydpol är fortfarande relativt outforskat territorium och i kratrar dit solens strålar aldrig når förväntar sig forskare kunna hitta vatten. Platsen är målet för flertalet framtida rymduppdrag, och i detta nu är både Indien och Ryssland på väg med obemannade rymdsonder. Landningsförsöken kan dessutom komma att ske på samma dag.
14 juli sköts Chandrayaan-3 upp från Indien och rymdsonden är sedan 5 augusti i omlopp runt månen. Chandrayaan-3 bär med sig en månlandare som ska försöka göra en mjuklandning i ett område som är 4 km x 2,4 km vid himlakroppens sydpol.
Månlandaren är ett revanschförsök efter att Indien 2019 krashlandade med sin förra sond. Och nu kanske de inte heller blir först vid månens sydpol. För 11 augusti sköt Ryssland upp sin månlandare, Luna 25, med sikte på samma område. Luna 25 la sig i omlopp runt himlakroppen 16 augusti.
På grund av att det ryska uppdraget har en lättare rymdsond har Ryssland kunnat ha en mer direkt väg till månen. Luna 25 vägde 1 750 kg och Chandrayaan-3 vägde 3 900 kg vid uppskjutning. Indiens sond behövde samla fart genom att åka runt jorden innan den kunde ta sig mot månen och tog längre tid på sig dit.
Chandrayaan-3 kommer att behöva vänta med sitt landningsförsök tills 23 augusti, för då har solen gått upp vid landningsplatsen. Landaren har ingen egen uppvärmning utan är beroende av sina solpaneler, efter 14 dagar går den ner igen och uppdraget tar slut.
Luna 25 har egen strömförsörjning genom en radioisotopgenerator och ska klara sig i ett år, vilket också gör att den kan landa lite när som helst. Planen är att försöka mellan 21 och 23 augusti.
Annons
Den primära landningsplatsen för Luna 25 ligger också bara 120 km från Chandrayaan-3s tänkta nedslagsplats, strax norr om kratern Boguslawsky.
Luna 25 bär inte med sig någon rover
Chandrayaan-3 består av flera dela. En lådformad framdrivningsmodul som ska ta de andra delarna till en omloppsbana på 100 km höjd runt månen. En månlandare, även den lådformad, med fyra ben och fyra motorer om 800 N vardera som ska ta den säkert till månytan. I landaren finns också en rover.
Landaren, som är utrustad med laser för att mäta avståndet till månen, har gjorts mer robust jämfört med den föregående landaren som kraschade 2019. Rovern som efter landning ska rullas ut ur månlandaren är en 26 kg tung robot med sex hjul som ska undersöka månytan och ska kunna röra sig runt 500 m.
Den ryska landaren har till skillnad från den indiska inte med sig någon rover, utan kommer att undersöka månen från sin landningsplats. Med sig har den cirka 30 kg nyttolast som består av 8 ryska vetenskapliga instrument.
Båda månlandarna ska leta efter vatten
Den indiska rymdstyrelsen ISRO har satt upp tre mål för sitt uppdrag. Att landa säkert och mjukt på månen, att lyckas köra med en rover och att kunna genomföra experiment på plats. Bland annat ska roverns instrument kunna bekräfta att det finns is i måndammet.
Sovjetunionen lyckades landa flera gånger på månen, Ryssland som självständig nation har inte gjort det. Men de har en något annorlunda målsättning än Indien. Huvudmålen är att undersöka innehållet i måndammet i polarregionen och att undersöka plasma och stoft i exosfären vid månens sydpol. Bland de åtta vetenskapliga instrumentet finns bland annat en infraröd spektrometer som ska mäta vatteninnehåll på ytan.
Flera medier och experter har också uttryckt att Ryssland har som mål att visa att de fortfarande är en spelare att räkna med när det kommer till rymden. Efter den ryska invasionen av Ukraina har det ryska rymdprogrammet drabbats av sanktioner och avbrutna samarbeten.
Indien rädda för att det ska bli för trångt runt månen
Annons
För tillfället finns det sex farkoster i omlopp runt månen. Efter att Ryssland sköt upp sin månlandare gick indiska ISRO ut med att de är rädda för att det ska bli för många rymdfarkoster runt månen.
De skriver att de många planerade uppdragen runt och på månen under de kommande åren gör att det kan vara viktigt att undersöka rymdmiljön där och utarbeta strategier för att inte kontaminera den för mycket. ISRO skriver att en farkost de har i omlopp runt månen har behövt genomföra tre väjande manövrar för att undvika kollision med farkoster från Nasa och Sydkorea.
Med den ökande aktiviteten kommer också oron för territoriella anspråk på månen. Bill Nelson, chef på Nasa, har förhoppningar om internationella ramverk som säkerställer fredlig utforskning på månen. Nasas Artemisprogram har som mål att återigen ta människor till månen inom några år och även Kina vill ta sig dit med bemannade farkoster.
Om det nu blir den ryska eller den indiska månlandaren som hinner först till månens sydpol återstår att se. Att landa på månen på ett kontrollerat sätt är dessutom svårt, något som återigen blev tydligt när Hakuto-R, en månlandare konstruerad av det privata japanska bolaget Ispace, kraschade in i himlakroppen i april i år.
