Textilindustrins revansch – ”tekniken klarade konkurrensen”

2020-05-13 06:00  

De svenska textilfabriker som överlevde tekokrisen gjorde det med nischade produkter och ökat teknikinnehåll. Och räknat i exportvärde är svensk tekoindustri större än någonsin.

I dag sysselsätter den svenska textilsektorn cirka 7 000 personer i den direkta produktionen.

– Det är ju inte mycket om man jämför med 1970-talet, då de svenska textilfabrikerna hade 75 000 anställda, säger Cecilia Tall, generalsekreterare för bransch- och arbetsgivarorganisationen Teko.

Den stora strukturomvandlingen av textil- och konfektionsbranscherna gick hårt fram i Sverige. Gamla svenska fabriker slogs ut av nya konkurrenter i stora låglöneländer, och över 70 000 jobb försvann.

Men i dag nyanställer den svenska textilindustrin igen.

– Våra tillverkande företag växer med ungefär 100 personer per år. Även om det inte är någon jätteökning, så kan vi tydligt se en ökande trend, säger Cecilia Tall.

Tekos generalsekreterare Cecilia Tall. Foto: Teko

Och värdemässigt är branschen inget att fnysa åt. Enligt den färskaste tillgängliga helårsstatistiken låg tekoexporten på 25,7 miljarder kronor 2017, vilket är en ökning med 6,7 miljarder jämfört med fem år tidigare, och mer än dubbelt så mycket som på 1970-talet.

Detta kan jämföras med exporten av svenska paradvaror som möbler (exportvärde 20,6 miljarder 2019), och pappersmassa (exportvärde 25,9 miljarder 2019).

Läs mer: ABB-robotchef: "Danmark är duktiga men Sverige är robotmeckat"

Men den svenska textilindustrin har förändrats i grunden.

– De företag som klarade krisen var de som hittade nya produktionslinjer och andra marknader. I dag är man ofta underleverantör till bilindustrin, byggindustrin, sjukvårdssektorn med flera, och man tillverkar så kallade tekniska textilier. Klädproduktion är en ganska liten del av svensk teko idag, säger Cecilia Tall.

”Högt kunskapsinnehåll”

Tekniska textilier är material där man eftersträvar styrka, böjlighet, genomsläpplighet, eller andra egenskaper. Det kan handla om transporttextilier som används i säkerhetsbälten och krockkuddar, byggtextilier för presenningar och isolering, sporttextilier för idrotts- och friluftsutrustning, eller industriella textilier som används vid olika former av filtrering.

– Ofta högvärdiga produkter med högt kunskapsinnehåll, sammanfattar Cecilia Tall.

Läs mer: Restgaser i Sydafrika blir el med svensk stirlingteknik

En sådan tillverkare är FOV Fabrics, som fortfarande har all sin tillverkning i den gamla textilstaden Borås. Startskottet gick 1962, när tre tillverkare av fodervävnad slogs samman för att hävda sig i den annalkande tekokrisen.

– Framförallt var det teknikutvecklingen som gjorde att man klarade konkurrensen. Man gick ifrån den gamla skyttelmaskinen till den då nya projektilvävstolen, som var mycket snabbare och där en person kunde sköta 20 maskiner. En världsinnovation, berättar FOV:s vd Mats Lundgren.

Mats Lundgren, FOV Fabrics. Foto: FOV

Sedan dess har maskinparken förstås fortsatt att utvecklas. I dag har företaget över 100 automatiserade vävmaskiner som går dygnet runt, och FOV tillverkar cirka 15 miljoner kvadratmeter väv varje år.

FOV äger själva hela produktionskedjan med varpning, vävning, färgning och laminering, från garn till färdig produkt. Omkring 85 procent av produktionen exporteras.

Företaget har också ett helt annat produktsegment i dag än på 1960-talet.

– Det är teknisk textil som används i olika applikationer i gummi- och fiskeriindustrin, vi gör flera textilier som är starkare än stål per vikt och som används till förstärkningsmaterial i marina applikationer, med mera. Vi jobbar också mycket inom medicintextil med återvunnen polyester, säger Mats Lundgren.

Nästa teknikskifte

Men FOV tillverkar även beklädnadstextil med högt teknikinnehåll, exempelvis funktionsmaterial med låg vikt som både skyddar mot regn och släpper ut fukt. Bland annat är man stor leverantör till den amerikanska sport- och friluftsjätten Gore-Tex, som laminerar FOV:s väv och gör sportplagg av den.

– De har fabriker över hela världen, så vi exporterar även till Kina. Det är lite kul, säger Mats Lundgren.

Nu står fabriken inför nästa teknikskifte:

– Vi ska köpa in de snabbaste vävmaskinerna som finns. De gör 20 inslag i sekunden, så det är rätt raska grejer. Och ju mer automatiserad man blir, desto mer intressant blir det att producera lokalt. Vi har många utvecklingsprojekt igång, bland annat ihop med medicintekniska aktörer som planerar att flytta hem produktion från Asien till Sverige, säger Mats Lundgren.

Fortfarande finns renodlad klädtillverkning i Sverige. Ett exempel är jämtländska Woolpower, som tillverkar underställ, sockor, förstärkningsplagg och liknande, i huvudsak riktat mot tre kundsegment:

– Det ena är privatpersoner som gillar friluftsliv, alltifrån vanliga svampplockare till bergsbestigare. Det andra är yrkesfolk som jobbar utomhus även när det är kallt, och det tredje är upphandlingssegmentet: polis, militär, räddningstjänst med flera, säger Woolpowers vd Linus Flodin.

”Vi har hittat en egen nisch, och den är tillräckligt stor för att det ska bära en fabrik med 120 personer långt uppe i norr nära polcirkeln”, säger Linus Flodin på Woolpower. Foto: Tommy Andersson/Woolpower

All tillverkning sker i den egna fabriken i Östersund, med omkring 120 anställda, och även Woolpower har valt att äga hela produktionskedjan själva. Översiktligt följer processen tre steg.

– Först går garnet genom stickmaskinerna som gör material av det. Sedan kommer beredningssteget där materialet formas och man skär ut delar, som det sedan blir plagg av i sömnadssteget. Jag skulle säga att det är rätt ovanligt i Sverige att man gör alla stegen själv på det här viset, säger Linus Flodin.

Woolpower startades 1969, när tekokrisen redan var i full gungning. Företaget hette då Vinetta, hade 500 anställda och tillverkade nylonstrumpbyxor. Hur kunde det överleva?

– Jag skulle säga att det egentligen inte gjorde det. Företaget gick ner till 28 anställda och ullfrottéplaggen kom till som komplement. Sedan var det bara komplementet som blev kvar, men därifrån vände det uppåt, säger Linus Flodin.

Varför klarar ullprodukterna konkurrensen från de asiatiska låglönejättarna?

– I all sin enkelhet är de här plaggen extremt tekniska. De har väldigt hög isolerförmåga i förhållande till sin vikt, de är tvättbara i 60 grader trots att de är gjorda i ull, och de är extremt slitstarka. När man kombinerar de här tekniska egenskaperna, då är det få konkurrenter som slår oss på fingrarna, säger Linus Flodin.

FOV Fabrics fabrik i Borås tillverkar cirka 15 miljoner kvadratmeter tekniska textilier varje år. Foto: FOV Fabrics

Och det handlar om vad som i klädbranschen kallas slow fashion.

– Vi har några få modeller som vi förfinar hela tiden, vi har fem olika färger som vi kört med i 20 år. Vi har hittat en egen nisch, och den är tillräckligt stor för att det ska bära en fabrik med 120 personer långt uppe i norr nära polcirkeln, säger Linus Flodin.

Marginell återvinning

Men naturligtvis finns nya utmaningar för textilindustrin – inte minst hotande materialbrist. Enligt beräkningar gjorda av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) textilgrupp, där Cecilia Tall har varit ordförande, kommer den globala befolkningsökningen att öka efterfrågan på nya textilfibrer med 150 procent de närmaste 30 åren.

– Vi kan inte öka bomullsproduktionen så mycket som krävs för det. Om vi inte enbart ska öka produktionen av polyester och andra oljeberoende material, så måste vi börja titta på nya material, och sluta cirkeln för de material vi redan använder, säger Cecila Tall.

Återvinningen av textilier är i dag marginell.

– Orsaken är dels att det inte bedrivs någon ordnad insamling, dels att det är ganska svårt att återvinna textilier. Tekniken finns inte på plats ännu. Men det pågår mycket arbete med detta, och där ligger Sverige långt framme, säger Cecilia Tall.

Och svensk textilindustri har flera skäl till optimism, menar hon:

– Vi har företag som är innovativa av hävd, eftersom de överlevde tekokrisen. De har ett utvecklat hållbarhetstänk, och många av dem exporterar redan idag 70 till 90 procent av sin produktion. De ligger bra till för framtiden, när världen får allt fler invånare som har en levnadsstandard där de har råd med kvalitetskläder.

Sveriges textilindustri

Omkring 7 000 personer arbetar i den direkta produktionen. Ungefär lika många till arbetar i företag som sysslar med kringtjänster som inköp, design, administration med mera.

Den svenska tekoindustrin har ett exportvärde på över 25 miljarder kronor per år.

Detta kan jämföras med 1970-talets mitt, då tekosektorn sysselsatte omkring 75 000 industriarbetare, och exporterade för två miljarder kronor per år. Det motsvarar elva miljarder i dagens penningvärde.

Tommy Harnesk

Mer om: Textilteknik

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt