Test: Xiaomi 11T Pro – ”Snabbare snabbladdning får du leta efter”

Batteriet är nere på tre procent när jag pluggar in den jättelika 120 wattsladdare i vägguttaget. Telefonen surrar till och jag ser omedelbart hur batteriprocenten börjar ticka upp i rask takt.  

På en minut är jag uppe på 8 procent. Efter fem minuter är en dryg tredjedel av batteriet laddat. Tio minuter in är det över två tredjedelar och dagsbehovet är täckt.  

Det är trångt och lite rörigt i mellansegmentet på mobilmarknaden. Det finns tretton mobiler på dussinet som är snäppet billigare och snäppet mindre vassa än jättarnas flaggskeppstelefoner. Det är svårt att sticka ut utan en gimmick, och det är väl inget snack om vad som ska lyfta Xiaomi 11T Pro (ja, de har strukit ett ”Mi” ur namnet).  

Telefonen är först på marknaden med en snabbladdare på imponerande 120 watt. Den officiella siffran från Xiaomi är att en full laddning ska ta runt 17 minuter, och det stämmer väl överens med våra tester. För en Iphone 13 snackar vi över en och en halv timme för att uppnå samma resultat med Apples egna laddare.

En av många kompromisser med 11T Pro.

Det är svårt att inte älska den här egenskapen hos Xiaomi 11T Pro. Om man, likt undertecknad, hopplöst ofta upptäcker att mobilbatteriet lyser rött minuterna innan man ska gå hemifrån är det en livräddare. Nackdelen är att själva laddaren är ohyggligt stor, större än den jag har till min laptop.  

Själva snabbladdningen fungerar ungefär som på Oneplus senaste mobiler. Det sitter i själva verket två batterier under skalet, och båda laddas med 60 watt vardera. Xiaomi uppger att tekniken har genomgått rigorösa tester, och att mobilerna ska behålla minst 80 procent av sin ursprungliga kapacitet efter 800 laddcykler. Då snackar vi dessutom om en sammanlagd batterikapacitet på 5 000 mAh, vilket gott och väl räcker en hel dag.  

Tyvärr kommer den ultrasnabba laddningen med kabel på bekostnad av trådlös laddning. En av många kompromisser med 11T Pro. 

Alldaglig design

Om vi bortser från laddningen är det en på ytan ganska alldaglig telefon vi har att göra med. Bakstycket i plast har en fin lyster, men blir hopplöst lätt översållat med fingeravtryck.  

På ena långsidan sitter volymreglaget och en låsknapp med inbyggd fingeravtrycksläsare. Här är det ingen ansiktsigenkänning som gäller, men telefonen läser fingeravtryck både bra och snabbt. Knapparna är infattade i en aluminiumram som löper runt kanterna och som ger ett schysst grepp, vilket kan behövas för det är en stor och tung mobil.

Oled-skärmen är på 6,67 tum, och rejält bred med ett bildförhållande på 20:9. Den presterar i alla fall kanonbra. Ljus och färgsprakande med bilduppdateringsfrekvens på 120 Hz (något du måste ställa in själv, Xiaomi har av oklara skäl satt standardinställningen till 60 Hz).  

Det är en riktigt härlig telefon att kolla på film eller spela spel på. Speciellt med de frontriktade stereohögtalarna som har Dolby Atmos-stöd och fått lite draghjälp av Harman Kardon. Ljudet är fylligt och skönt för att komma från ett par mobilhögtalare.  

Mjukvaran är kanske inte riktigt lika len för själen. Xiaomi har bakat om sin Android-variant MIUI en del det senaste året, men jämfört med många andra tillverkare känns operativsystemet lite plottrigt. Speciellt kontrollpanelen och notisfältet upplever jag som rörigt i förhållande till konkurrenter som Samsung, Oneplus eller Huawei.  

Dessutom är Xiaomi lite för förtjusta i att prångla på oss bloatware, förinstallerade appar som jag aldrig bett om. Här finns både en lång rad av Xiaomis egna appar för musik och chattjänster, och tredjepartsappar som Facebook, Amazon och Aliexpress. Inget av det här är jag intresserad av att telefontillverkaren ska bjuda mig på.  

Men det blir ett plus för att gränssnittet är väldigt anpassningsbart. Det finns en mängd teman att ladda ner, och därtill ett ordentligt utbud av snygga låsskärmsalternativ. 

Huvudkamera som gör jobbet

På kamerafronten är det huvudkameran med sina 108 megapixlar som är stjärnan. I standardläge använder sig Xiaomi av så kallad pixel binning. Kameran tar en 108 megapixelbild, och slår sedan samman nio pixlar till en. Vilket resulterar i högre bildkvalitet, och mindre bildstorlek. Men den som hellre vill fota i 108 megapixlar och sedan efterbehandla bilden själv kan också göra det. 

En solig höstdag när jag testar telefonen glänser huvudkameran visserligen, men det är tydligt att Xiaomi 11T Pro inte är en utpräglad kameramobil. Den behöver verkligen inte skämmas, men är långt från vassast i klassen.

Saknar också ett ordentligt vattenskydd.

Ultravidvinkelkameran är definitivt slätstruken jämfört med annat på marknaden. Färgåtergivningen känns inte alls lika bra som i huvudkameran, och den verkar ha lite fokusproblem. Men ai-magin lyckas bra med att räta ut motivet så att det inte blir några fisheyedoftande kurvor eller andra tokigheter. 

På baksidan sitter också en makrolins som väl är en kul leksak, som du måste rota fram i en meny på kamerappen. Det är dock väldigt svårt att hitta fokus och skärpedjupet är verkligen extremt kort. 

Prisvärd, men full av kompromisser

Systemkretsen i mobilen är en Snapdragon 888, vilket är i linje med många toppmobiler på marknaden. Prisvärt, vågar vi slå fast.  

Men, telefonen är som sagt inte utan kompromisser. Om du spelar spel eller sysslar med andra krävande grejer blir den lätt varm, även så under laddning. Den saknar också ett ordentligt vattenskydd, vi får nöja oss med kapslingsskydd av typ IP53. Det betyder att den tål lite stänk, men inte ett regelrätt dopp. 

Det är helt enkelt en telefon som har sina brister. Men å andra sidan har Xiaomi 11T Pro marknadens snabbaste snabbladdning, bra ljud och en kanonskärm till en human prislapp.