Test: Macbook Air med M1-chip – ”krossar Intel”

På bordet framför mig står årets utan tvekan viktigaste lansering för Apple. Nej, det är inte kolossen Iphone 12 Pro Max eller den lilla prestandabesten Iphone 12 Mini.

Istället handlar det om den nya Macbook Air, en av de tre första macarna med Apple Silicon - teknikjättens egendesignade, Arm-baserade datorchip.

Liten dator med stora muskler

På utsidan är den nya datorn i stort sett identisk med den Intelbaserade Macbook Air som kom så sent som i våras. Båda datorerna är 13,3-tums laptops med slimmade profiler, Apples nya och utmärkta tangentbord och en lyxig unibody-design med ett välbyggt aluminiumchassi. Inga större nyheter under solen, helt enkelt.

Trots detta är skillnaden mellan de olika modellerna enorm.

Det märks direkt när jag startar den nya Macbook Air. Den ultraportabla Air-serien har aldrig varit avsedd för tyngre arbetsuppgifter. Fokus har istället legat på tunna och lätta maskiner. Men med M1-chipet under huven känns plötsligt den lilla datorn som en lyxlaptop med topprestanda.

"Alllt jag testar sker blixtsnabbt"

Den nya Macbook Air innebär, kort och gott, en förbättring på alla fronter jämfört med tidigare modeller – i synnerhet när det gäller batteritid och beräkningskrävande arbetsuppgifter.

Allt jag testar på den nya Macbook Air sker blixtsnabbt. Jag startar program efter program som öppnas omedelbart på datorn, och redigerar 4K-videoklipp i M1-optimerade Final Cut Pro utan fördröjning. Kör erkänt ram-hungriga webbläsare Chrome med ett kilometerlångt band av öppna flikar, samtidigt som jag strömmar video i ett annat fönster – allt utan att prestandan försämras nämnvärt.

Kan plötsligt gejma på Macbook Air

Tidigare Macbook Air-modeller har heller aldrig klarat av att driva annat än enklare spel. Med M1-chipet blir det plötsligt möjligt att spela League of Legends i drygt 60 bildrutor per sekund med högsta grafikinställningar påslagna (och upplösning på 2560 gånger 1600 pixlar). Spelet flyter på silkeslent utan att den nya Air ens blir märkbart varm, trots att datorn helt saknar fläktar.

Macbook Air har istället en inbyggd kylplatta, en så kallad cold plate, som ska motverka överhettning genom att leda värden till datorns platta sida, visar sajtens Ifixits isärplockning av datorn. Metoden funkar hur som helst, och skillnaden mot de Intelbaserade Air-modellerna, som kunde bli väldigt varma och högljudda när fläktarna startade, är en enorm.

Även resultaten som jag får som i olika testprogram är slående:

Geekbench 5 (mäter processorprestanda)

• Macbook Air M1: 1725/7571 poäng (enkel- och multitrådade tester).
• Macbook Air med Intelchip från våren 2020: 1008/1920 poäng.

Sunspider (webbaserat javascript-test)

• Macbook Air M1: 162,2 millisekunder (Chrome).
• Macbook Air med Intelchip: 234,8 millisekunder (Chrome).

Motionmark (webbaserat grafiktest)

• Macbook Air M1: 534,37 poäng (Chrome).
• Macbook Air med Intelchip: 233,13 poäng (Chrome)

Intel-kross, med andra ord. Man ska inte fästa alldeles för stor vikt vid siffror från syntetiska tester. Men resultateten stärker bilden av att den nya Macbook Air är något i hästväg.

Det samma gäller för batteritiden, en av de viktigaste egenskaperna hos en bärbar dator. Vid lättare användning kan jag köra datorn i två dagar utan att tänka på laddning. När jag pressar maskinen genom att strömma video i långa stunder, göra flera stora nedladdningar samt köra flera tunga program igång samtidigt kommer jag upp i drygt 15 timmars batteritid. Det är ett häpnadsväckande resultat med tanke på hur liten och lätt datorn är.

Första datorchipet med 5nm-teknik

Hur är det möjligt för Apple att skåpa ut Intel redan vid den första generationens M1-chip? Det finns flera bakomliggande faktorer, vilket min kollega Simon Campanello pekar på i sin analys av det nya chippet. Att M1 är det första datorchipet med transistorer i storleksordningen 5 nanometer (nm) är sannolikt en av förklaringarna. Ju mindre transistorerna är, desto fler får plats på processorerna – vilket i sin tur ökar prestandan. Samtidigt som TSMC, som tillverkar M1-chipen åt Apple, har nått 5 nm står Intel och trampar vid 10 nanometer. Och nu har Intels planer på 7 nm-chip försenats – igen.

Här är Apple M1:

• Apples skräddarsydda datorchip är ett så kallat system-on-a-chip, soc. Det innebär att till exempel processorer, I/O och  signalprocessor finns på samma chip, precis som smarta mobiler.
• Ombord på M1-chipet finns en huvudprocessor med fyra högpresterande processorkärnor som kombineras med fyra energisnåla kärnor. M1 har också ett 16-kärnigt dedikerat ai-chip, neural engine, och ett säkerhetschip (T2), bland annat.
• Grafikprocessorn är sjukärnig hos grundmodellen, men kan byggas ut till åtta kärnor för en extra slant.
• Minnet ligger på 8 GB, och kan uppgraderas till maximalt 16 GB.
• Allla processorkomponenterna delar på samma minnespool (unified memory), vilket ökar hastigheten och sänker energiförbrukningen, enligt Apple.

Skilsmässan med Intel ställde också Apple inför en tuff utmaning. Övergången betyder nämligen att teknikjätten varit tvungen att hitta en metod för att få det stora utbudet av Mac-program skrivna för x86-arkitekturen att fungera även på det nya Arm-chipet. Lösningen blev översättningslagret Rosetta 2.

I grund och botten är det en emulator som har byggts in i operativsystemet Macos Big Sur. Som användare märker jag knappt av någonting av arbetet som Rosetta 2 gör i bakgrunden. Alla x86-pogrammen jag testar startar blixtsnabbt, och flyter sedan på utan problem.

Lever inte upp till app-löfte

Under MacBook Air-lanseringen lovade Apple att "en stor majoritet" av Ios-apparna, som också är skrivna för Arm-processor, skulle funka på M1-datorerna. I verkligheten har Apple svårt att leva upp till löftet. Jag har testat att köra ett stort antal Iphone- och Ipad-appar på MacBook Air. Kvaliteten är varierande.

Alla Ios-appar startar, men i många fall – exempelvis HBO Nordic-appen – känns det mest som att harva runt i en mobilapp som har blåsts upp på en 13,3-tumsskärm. Det gör bland annat att en del menyer och andra användargränssnitt ser rätt märkliga ut. Flera utvecklare har valt att inte göra sina appar tillgängliga för M1-maskinerna än. Bland annat saknas Garmin Connect, Instagram och Snapchat i Mac Os-motsvarigheten till app store.

Rosetta 2 gör ett bra jobb i de flesta fall – men det är uppenbart att det finns är en utmaning för Apple att få utvecklarna med på tåget för att anpassa sina appar för M1-datorerna. Å andra sidan finns det redan nu M1-optimerade versioner av webbläsaren Chrome och Microsofts Officesvit. Även Adobe har hunnit släppa en betaversion av bildredigeringsprogrammet Photoshop som är anpassad för Apples nya Arm-baserade maskiner.

"Inget annat än en triumf för Apple"

Lovorden till trots är den nya Macbook Air ingen perfekt dator. Designen är i princip den samma sedan i våras (några av funktionsknapparna har bytts ut), och börjar kännas rätt föråldrad med sina centimetertjocka skärmkanter. Desto mer oförståeligt är att Apple inte har uppdaterat webbkameran. Bilden från 720p-kameran är ofta brusig och detaljåtergivningen är dålig överlag.

Bortsett från dessa svagheter är den första Macbook Air med M1-chipet inget annat än en triumf för Apple. Modellen är storsäljaren bland Apples bärbara datorer. Det är ett ganska vågat drag att kasta ett 15-årigt samarbete med Intel genom dörren för att testa något helt nytt på sin mest populära produkt.

Istället för en monumental flopp levererar Apple en maskin som sätter en ny ribba för vad en ultraportabel, (någorlunda) prisvärd 13-tummare kan prestera. Det lovar gott inför framtiden – och nästa generations M2-chip.