”Ny lagstiftning krävs för hållbar utvinning av kritiska metaller”

2019-09-11 07:00  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Utvinningen av kritiska metaller och mineral från alunskiffer kräver både ny teknik och ny lagstiftning, skriver tre ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien.

Jakten efter vanadin pågår i Skåne och Jämtland, där utländska gruvbolag mutat in stora arealer. Gruvkonflikten i Skåne har fått stor uppmärksamhet. Däremot har det inte skrivits lika mycket om Jämtland, även om fokus är på exakt samma bergart: alunskiffern.

Alunskiffer är en sedimentär bergart i motsats till urbergets hårda metamorfa och magmatiska bergarter. Skiffern innehåller mycket organiskt material och svavel, samt höga koncentrationer av bland annat vanadin, nickel, molybden, sällsynta jordartsmetaller, kobolt, litium, silver, guld, koppar, arsenik och uran. Ett flertal av dessa grundämnen ingår i EU:s lista över kritiska metaller och mineral.

Brytning av alunskiffer började för 382 år sedan i Skåne och slutade för 50 år sedan i Västergötland. I dag finns stora deponier med processad skiffer vid de gamla dagbrotten. Den största finns i Kvarntorp i Närke. Det 110 meter höga berget med cirka 40 miljoner kubikmeter skifferrester innehåller metaller till ett värde av cirka 10–15 miljarder kronor. Svenska skifferdeponier är därför en potentiellt viktig resurs, speciellt med tanke på dagens behov av kritiska metaller och mineral. Gamla deponier har dock en betydande miljöpåverkan, eftersom metaller kontinuerligt urlakas och förorenar mark och grundvatten.

Europa förbrukar 25–30 procent av världens kritiska metaller och mineraler, medan enbart 3 procent av den globala utvinningen sker i Europa. Ett viktigt mål är därför att flytta produktion och förädling till Europa, eftersom kritiska metaller och mineral anses viktiga för omställningen till ett hållbart och fossilfritt samhälle. Svenska aktörer marknadsför Sverige för att locka till sig nya gruvföretag. Här finns god infrastruktur, bra tillgång till energi, strikta miljölagar och en låg skattenivå.

Då prospekteringen efter vanadin i alunskiffer nu åter kommit i ropet verkar dock problematiken med den speciella bergarten vara bortglömd. Att ett litet bolag som Scandi Vanadium kunde muta in 22 000 hektar jordbruks- och skogsarealer i Skåne med flera hundra berörda markägare visar på det demokratiunderskott som nuvarande minerallagstiftning leder till. Men det visar också på intressekonflikterna mellan olika aktörer, från lokal till global nivå.

Fullskalig metallutvinning från skiffer i nya gruvor/dagbrott och avfallsdeponier kan förorena mark och vatten för lång tid framöver och medföra förändrade livsvillkor för lokalbefolkningen och markägare. De miljöproblem som utvinningen kan innebära står i kontrast till Agenda 2030 och flera av de 17 globala målen för hållbar utveckling som regeringen har förbundit sig till. Öppnande av nya gruvor, speciellt i bördiga jordbruksmarker, rimmar illa med Lantbrukarnas riksförbunds vision om att öka den svenska livsmedelsproduktionen och göra Sverige självförsörjande.

Utvinning av kritiska metaller och att starta nya gruvor i skifferområdena är attraktivt för gruvbolag med sina vinstintressen, men utvinning är även av nationellt intresse. Skiffer är dock en komplex råvara som inte kan likställas med traditionella malmer.

Metallutvinning ur skiffer sker i tre steg och utgår från krossad och mald råvara:

1. Lakning med syra eller bas, möjligen med tillsatser av komplexbildande ämnen, och möjligen vid förhöjd temperatur och syretryck.

2. Frånskiljning av de valda metallerna från laklösningen genom en selektiv process såsom utfällning, adsorption, jonbyte, vätskeextraktion.

3. Separation och koncentrering av de valda metallerna och framställning av fast höghaltig metallråvara.

Vid lakningen bildas stora restvolymer av skiffer som är reaktiva och lakbara under lång tid. Därför måste kraven på processen vara stränga. I dag finns ingen demonstrerad fullskalig process för utvinning av en enskild metall från skiffer som uppfyller rimliga krav på utbyten. Däremot känner man väl till de miljömässiga följderna av skifferbrytning från Sverige, Finland, Estland och Tyskland.

Ett självklart krav i lagstiftningen borde vara att gruvföretag som vill utvinna metaller ur skiffer måste redovisa processkedjan i detalj. Dokumenterade erfarenheter från tester eller tillämpningar i teknisk skala ska vara tillgängliga och klara att vetenskapligt utvärderas av oberoende sakkunniga.

Ny teknik skulle även i många fall kunna leda till kvalitativt hög återvinning av kritiska metaller i samband med utvinningen av basmetaller. Fullskalig utvinning av speciellt sällsynta jordartsmetaller från gruvavfall övervägs för närvarande i Sverige.

Vill man åstadkomma en verkligt hållbar framtid för alla så måste man arbeta utifrån en cirkulär ekonomi, där skrot, slagg och aska, samt låghaltiga rester från brytning av malm och skiffer, utgör potentiella råvarukällor. En förutsättning är dock en förändrad och skärpt lagstiftning.

Barbara Wohlfarth, Professor i geologi vid Stockholms universitet och ledamot av KVA

Svante Björck, Professor em i kvartärgeologi vid Lunds universitet och ledamot av KVA

Bert Allard, Professor em i kemi/miljövetenskap vid Örebro universitet och ledamot av KVA

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt