”Vindkraften har också sin 'uranbrytning'”

Grön och modern energiteknik är en populär vision som idylliskt målas upp utan utsläpp eller skador på omvärlden. Stämmer detta eller blundar man bara för myntets andra sida? Energin är förvisso förnybar men resurserna som används för att bygga tekniken är ändliga. Vi kan helt enkelt inte utvinna jordens resurser och samtidigt tro att vi har ett hållbart samhälle som inte påverkar vår gemensamma omvärld.

Ett samhälle utan smartphones, plattskärmar, USB-minnen och grön energiteknik som vindkraft är svårt att tänka sig. Modern energiteknik kräver bland annat sällsynta jordartsmetaller, speciellt neodym som används främst till permanentmagneter i så väl generatorer som hårddiskar och elektronik. Utan dessa viktiga byggstenar skulle vi inte kunna ha dagens teknikorienterade samhälle. Flertalet studier har även nyligen identifierat tillgången på sällsynta jordartsmetaller som en flaskhals för den gröna teknikexpansionen.

Det finns flera storskaliga satsningar på vindkraft och det går att använda olika tekniska lösningar i vindkraftverk. De effektivaste är dock så kallade direktdrivna turbiner som inte behöver underhållskrävande växellådor och är flera ton lättare än konventionella designer. Direktdrivna turbiner använder istället kraftiga permanentmagneter innehållandes hundratals kilo neodym per installerad megawatt. I dagsläget finns och installeras flera sådana turbiner i Sverige på olika platser.

Sällsynta jordartsmetaller som neodym är ovanliga i hög koncentration trots frekvent förekomst i jordskorpan. Brytning är oftast oekonomiskt förutom i ett fåtal stora fyndigheter i ett begränsat antal länder. Vidare förekommer dessa metaller oftast tillsammans med radioaktiva tungmetaller som torium och uran. Bryter man den ena får man automatiskt den andra på köpet.

Historiskt har den amerikanska Mountain Pass-gruvan dominerat världsproduktionen, men den stängdes år 2002 på grund av miljöförstöring. Hundratusentals liter radioaktivt och tungmetallförorenat spillvatten från gruvbrytningen hade läckt ut i omgivningen. Tidigare producerades även sällsynta jordartsmetaller från ”tung sand”, bland annat i Australien och Brasilien, men det är inte längre tillåtet på grund av radioaktiviteten. Detta gör att i princip alla negativa aspekter som Naturskyddsföreningen tar upp angående uranbrytning även är aktuella i neodymbrytning och därför påverkar neodymbaserad ”grön” energiteknik.

Lägre kostnader och mindre miljöhänsyn har skiftat över neodymutvinningen till Kina. I dagsläget står Kina för 95 procent av världsproduktionen och runt 50 procent kommer enbart från den svårt förorenade staden Baotao. Försörjningssituationen överglänser vida OPEC-kartellens dominans på oljemarknaden.

Allt detta är i dagsläget den svarta grunden som vår ”gröna” energi vilar på. Även om man blundar för ”obehagliga” delar av helheten kvarstår problemen i praktiken. Det råder ingen tvekan om att både kärnkraft och vindkraft, precis som all annan energiutvinning, påverkar vår miljö negativt. Det är viktigt att inte fastna för ”förnybar energi” utan att tänka ett steg längre. Ska vi basera vår framtid på Kina som enda producent och neodym som ”grön” metall?

Mikael Höök och Hanna Vikström – forskare på Uppsala Universitet