”Vi måste vara beredda på stora kunskapsförluster”

I ljuset av den snabba smittspridningen av covid-19 ställs det svenska samhället inför stora prövningar. Något motsvarande har inte skett i modern tid. När skolor stänger och distansundervisning ersätter ordinarie undervisning måste vi förlita oss på teknik.

Men tekniken är bara en av flera utmaningar som lärarna står inför.

Coronasmittan påverkar nu fullt ut Sverige och svensk skola. Efter regeringens besked att gymnasieskolor, Komvux och högre utbildningar ska gå över till distansundervisning så måste man tyvärr vara beredd på stora kunskapsförluster.

Det var väntat och rimligt att regeringen, på expertmyndighetens inrådan, tog detta beslut. När statsministern dessutom inskärpte att det inte handlar om ett lov för eleverna och att de har ett ansvar för att tillgodogöra sig undervisningen under dessa helt nya omständigheter så visar det på en välgörande respekt för det viktiga arbete som bedrivs i skolan.

Men förutsättningarna för att bedriva bra distansundervisning ser mycket olika ut över landet. Det handlar förstås om teknik där lärare inte ens kan utgå från att alla elever har en bredbandsåtkomst i hemmet. Även om det förra året konstaterades att 98 procent av svenskarna har internetuppkoppling hemma så är det inte alls säkert att alla elever har en stabil och pålitlig uppkoppling.

Enligt Skolverket finns inte heller teknisk kapacitet på landets alla gymnasieskolor för att bedriva distansundervisning för det som kan komma att bli en längre tid, kanske terminen ut.

Samtidigt är alltså den tekniska nivån bara en av utmaningarna.

Många elever är helt beroende av den dagliga kontakten med läraren för att ta sig framåt. Vi har också elever som saknar stöd och förutsättningar hemifrån. Kanske har de inte ens en miljö där de kan sitta ostört hemma. För dem kommer det att bli extra tufft.

Distansundervisning är en nödlösning som kräver en helt annan pedagogik. Störst problem är det i praktiska och estetiska ämnen. Vissa praktiska inslag till exempel i ett Naturbruksgymnasium är så viktiga att det är svårt att kringgå dem och de kan knappast genomföras utan fysisk närvaro.

Men även inom andra program finns obligatoriska inslag som laborationer som kräver närvaro. Hur vi ska lösa de här frågorna är för närvarande oklart.

Situationen kommer att betyda ett kunskapstapp för eleverna – även om lärarna kommer att göra sitt yttersta för att det här ska fungera.

Lärare hamnar nu i en helt ny undervisningssituation som innebär en extra arbetsbelastning. Att lägga om hela sin planerade undervisning till distansundervisning kommer att innebära en stor kraftansträngning för lärarna och vi måste ha rimliga förväntningar för vad som är möjligt att åstadkomma. Det är omöjligt att helt ersätta det personliga mötet och det som händer i ett klassrum med digital undervisning.

För Lärarnas Riksförbund är det dock viktigt att undervisningen påverkas i så liten utsträckning som möjligt. Det ställer stora krav på kommuner och fristående skolor att vara lyhörda för lärarnas arbetssituation och behov. Elevernas rätt till kunskaper får aldrig åsidosättas.

I detta ansträngda läge kommer det säkert att uppstå problem och bekymmer, men då är det viktigt att behålla lugnet och skapa en atmosfär av tillit. Elevers och föräldrars oro för uteblivna kunskaper, prov och betyg får många lärare nu hantera men det finns ingen anledning att underblåsa denna oro.

Lärare kommer att i situationer som denna ta sin del av ansvaret och i möjligaste mån medverka till att skapa lösningar som ger eleverna de bästa möjligheterna inför framtiden. Kommuner och friskolor måste i sin tur svara upp mot lärares och elevers behov. Huvudansvaret är deras.

Målet är att så långt det är möjligt visa att vi kan ge kvalitativt god utbildning i ett läge då landet är i kris. Men det betyder att också eleverna och föräldrarna ska ta sitt ansvar. Vi är många som jobbar hårt för att det här ska fungera.

Åsa Fahlén,

ordförande Lärarnas Riksförbund