”Vi kan bygga extremt billigt för rymden”

I debattartikeln ”Svenska rymdpengar går upp i rök”’ ifrågasätter Sven Grahn den svenska rymdpolitiken och frågar det svenska rymdetablissemanget varför de uppnådda framstegen kastas bort så lättvindigt. Vi är många professionellt aktiva inom rymdsektorn och som i snart ett decennium med växande misstro följt utvecklingen och resultatlöst ställt oss samma frågor. Många av de val, eller ickeval, som gjorts det senaste decenniet är svårförståeliga. På många sätt var det bättre förr men samtidigt finns det ljuspunkter i dagens situation.

Vi återkommer till ljuspunkterna men låt oss först fråga vilken nytta vi haft av satsningarna på rymden och rymdteknik. Sedan månfärdernas dagar har rymdteknik ansetts locka ungdomar att intressera sig för teknik och naturvetenskap. Någon sanning ligger i detta även om effekten är indirekt och svår att mäta. Mer mätbar är däremot den möjlighet som finns i att kunna erbjuda rymdteknik i utbyte mot andra nyttigheter. Det mest tydliga exemplet är när den svenska staten bytte ett fortsatt engagemang i raketprogrammet Ariane, där Sverige bidrar med själva motorerna, mot Frankrikes stöd för att säkra lokaliseringen av den neutronforskningsinstallationen, European Spallation Source till Lund.