Varför har inte hela Sverige mobiltäckning?

Året är 2018 och Elon Musk sitter och skissar på kolonier på Mars. Forskare skräddarsyr gener med Crispr. Men delar av Norrland, och för all del Småland och Värmland, saknar ordentlig mobiltäckning.

Ny Teknik har tittat närmare på vad radioskuggan beror på, och hur den på sikt kan byggas bort.

Hur bra mobiltäckning har Sverige?

Det korta svaret är att Sverige har internationellt sett bra täckning, men den är långtifrån komplett. 2017 saknade 13,3 procent av landytan i Sverige tillräckligt bra mobiltäckning för att prata i telefon, visar den senaste kartläggningen från Post- och telestyrelsen, PTS som presenterades i våras.

Tittar vi på uppkopplingshastigheten via mobilnätet är siffran ännu högre. Nästan en fjärdedel, 23,1 procent, av landytan har under en megabit per sekund i uppkopplingshastighet.

– Sverige har generellt sätt väldigt bra täckning, men det finns lokala vita fläckar. Vi har en i radiosammanhang besvärlig topografi med höga berg, djupa dalar och stora skogar, säger Karoline Boström som är chef för enheten för spektrumtillstånd på PTS.

Du kan säkert gissa var det är värst. Norrbottens län toppar listan med 28,9 procent av landytan utanför täckningsområdet för mobilsamtal, följt av Jämtland (17,6 procent), Västerbotten (11,5 procent), Dalarna (9,4 procent) och Västernorrland (8,2 procent).

Listan ser ungefär likadan ut om man tittar på internethastigheter via mobilnätet, men här ligger även Gävleborgs och Värmlands län långt under snittet.

Vad är problemet?

Det finns förstås en mängd faktorer men två viktiga är geografin och ekonomin. På avlägsna platser där få människor rör sig är det dyrt att anlägga mobilmaster samtidigt som ytterst få personer kan dra nytta av dem i dag.

– Med tanke på hur Sverige ser ut med väldigt glest befolkade delar av landet finns det ett antal områden där det inte är ekonomiskt görbart eller försvarbart att bygga ut nätet, säger Magnus Österholm som är nätexpert på Telenor.

Sedan finns det stora områden där operatörerna helt enkelt inte får lov att bygga ut nätet.

– Det finns platser där vi inte får bygga ens om vi vill. Där boende har klagat på att de inte vill ha en mobilmast i närheten, i nationalparker och i närheten av militära områden, säger Magnus Österholm.

Kommer vi någonsin att få mobiltäckning i hela landet?

Både Magnus Österholm och Karoline Boström är öppna med att det kommer att fortsätta finnas vita fläckar på kartan en lång tid framöver. Även om de kan minska i takt med utbyggnaden av nätet och nya teknikkliv.

Men det finns en tydlig väg framåt.

2016 satte regeringen upp ett mål: ”År 2023 bör hela Sverige ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet”.

Det här målet har flera brasklappar. Med "hela Sverige" menar man områden där ”människor normalt befinner sig”. Det är till exempel i närheten av vägar, vandringsleder, fritidshus, hem och arbetsplatser. Totalt rör det sig om ungefär 86 procent av Sveriges landyta.

Tittar du på en karta ligger nästan hela området som inte omfattar i fjälltrakterna och i de nordvästraste delarna av Norrland.

Något exakt mål på vad som är ”god kvalitet” finns inte, men PTS har åtminstone i sin kommande tilldelning av 700 MHz-bandet valt att tolka det som att man kan få en internetuppkoppling på minst 10 megabit per sekund via mobilnätet.

– På den nivån ser vi att man kan använda de allra flesta tjänster som man förväntar sig ha tillgång till, säger Karoline Boström.

Enligt de senaste siffrorna, från hösten 2017, saknar ungefär 15,3 procent av den här landytan tillräckligt god täckning för att leva upp till regeringens mål.

Men området som saknar uppkoppling har krympt snabbt. 2013 var det 44,4 procent av den delen av Sverige där ”människor normalt befinner sig” som sakande tillräcklig täckning.

– Jag bedömer att vi på god väg att nå målet, säger Karoline Boström. Vi har haft en fantastisk utbyggnad av mobilnätet under många år och den bygger på god konkurrens på marknaden och att kunderna efterfrågar tjänsterna.

Magnus Österholm på Telenor instämmer. Nya antenntekniker och strömsnålare utrustning ger nya möjligheter att öka räckvidden och ge högre datahastigheter.

– Det är ett ambitiöst mål och vi är på väg åt det. Med allt mer avancerad teknik ska det nog vara möjligt att nå, säger han.

Men vad gör man då för att nå målet?

Operatörerna bygger redan ut sina mobilnät där det finns många användare, så täckningen ökar successivt. Under förra året sattes cirka 1.600 nya mobilsändare i drift.

PTS driver också på. Mot slutet av året ska myndigheten auktionera ut stora delar av 700 MHz-bandet, där man tidigare sände marksänd digital-tv, till mobiloperatörerna.

Planen är att samtidigt ställa ett krav på att mobiloperatören som tilldelas en viss del av spektrumet ska garantera en mobiluppkoppling på 10 megabit per sekund i områden där människor befinner sig.

– Vi förväntar oss att tilldelningen av 700 MHz-bandet ska ge ett mycket gott tillskott till mobiltäckningen, säger Karoline Boström på PTS.

Under nästa år planerar PTS även att auktionera ut fler band på högre frekvenser som kan bidra till utbyggnaden.

Ett annat förslag som legat på idébordet i flera år är så kallade samhällsmaster. Som sambekostas av teleoperatörerna och den offentliga sektorn för att bidra med mobiltäckning i områden där annars inte varit lönsamt.

Än så länge finns inga konkreta planer på när sådana master kan bli verklighet, men Magnus Österholm på Telenor ser det som en spännande möjlighet.

– Det kanske inte vore försvarbart ur ekonomisk synpunkt att sätta en mast någonstans, men om en kommun ser ett behov skulle man kunna anlägga en tillsammans. Det är ett bra koncept vi skulle tycka det vore intressant att få igenom ett sådant pilotprojekt, säger han.