”Tunga transporter rör på sig – långsamt”

Sverige kan stoltsera med två tunga lastbilstillverkare som båda har betydande andelar av världsmarknaden. Det innebär också att lastbilarna de producerar står för betydande andelar av de globala utsläppen av koldioxid.

Godstransporter på väg står för ungefär en femtedel av det globala oljebehovet, enligt den internationella energiorganisationen, IEA. Sektorn är dessutom den som sedan år 2000 har ökat sitt oljebehov mest av alla.

I dagsläget står godstransporter på väg för 35 procent av koldioxidutsläppen inom transportsektorn, och cirka sju procent av de totala utsläppen av koldioxid.

Diskussionen om hur utsläppen ska minska pågår förstås. Men de färdiga produkterna från lastbilstillverkarna har ännu varit få, vilket förstås delvis kan förklaras av låg efterfrågan.

Myndigheten Trafikanalys konstaterade, i en svensk kontext, att "förändringstakten i fordonsflottan för lastbilstransporter är för närvarande alltför långsam för att sektorn ska kunna bidra till att gemensamma klimatmål nås" (Lastbilars klimateffektivitet och utsläpp, Trafikanalys, 2015).

Bland de båda svenska lastbilstillverkarna tycks hoppet i stället ha stått till hybriddrift samt biodrivmedel. Scania driver också det luftledningsbaserade elvägsprojektet i Sandviken tillsammans med Siemens. Men utvecklingen kan knappast sägas gå med rekordfart.

Scania, som har profilerat sig hårt inom hållbarhet de senaste åren, utmärkte sig när Nils-Gunnar Vågstedt, chefsingenjör inom elektromobilitet, i vintras kallade Teslas batterielektriska dragbil Semi ”jättebra för att transportera chipspåsar med”. Det fick åtskilliga att ana ett Kodak-moment, det vill säga en punkt i historien då ett äldre traditionstyngt företag inte förstått att ny teknik är på väg in.

Ur ett utvecklingsperspektiv är det viktigt att komma ihåg att såväl Volvo som Scania är just traditionstyngda företag som båda två har levt gott på att sälja konventionella dieseldrivna lastbilar, om än i stenhård konkurrens sinsemellan. En hyggligt bekväm situation så länge status quo råder, men betydligt besvärligare den dagen förutsättningarna ändras. Och det tycks nu vara på väg att ske.

EU-kommissionen lägger i mitten av maj fram sitt förslag om begränsning av lastbilars koldioxidutsläpp. I dagsläget finns ingen begränsning på samma sätt som för personbilar.

Alldeles nyligen gick 35 företag, bland andra Ikea, Unilever och Nestlé, ut och krävde en 24-procentig minskning av lastbilars tillåtna utsläpp till år 2025. ”Tekniken finns men tillgången är begränsad och bara tillgänglig till en hög kostnad”, skrev företagen. PR-knep eller äkta engagemang? Svårt att säga. Men lastbilstillverkarna har genom branschorganisationen Acea krävt att koldioxidutsläppen ska minska med blott 7 procent till 2025 och 15 procent till 2030, visar läckta dokument.

Ny teknik lider alltid av ett hönan och ägget-problem. De nya lösningarna blir inte kostnadseffektiva förrän storskalighet uppnås. Men lastbilstillverkarna måste själva visa att de tror på tekniken de utvecklar.

Volvo har nu gjort precis det i och med den snabba lanseringen av den första batterielektriska lastbilen för stadstrafik. Och både Volvo och Scania gick nyligen ut i en debattartikel tillsammans med professorn Johan Rockström och Fossilfritt Sveriges Svante Axelsson (DI, 9/4) med önskan om att göra Sverige till en fossilfri världsutställning genom uppskalning av pågående pilotprojekten, bland annat elvägar.

De svenska lastbilstillverkarna tycks ha påbörjat giren, men det går med farten hos en oljetanker.