Sverige måste utveckla egen rymdteknik

Rymden har tagit jättekliv in i vardagslivet de senaste 15–20 åren. Vi lär oss alltmer om klimatet, får information om sjöisarna, vädret och geografiska positioner – via data från satelliter som snurrar runt jorden.

Men statsmakterna har inte riktigt hängt med. När Riksrevisionen granskade vad skattebetalarna får för de statliga rymdpengarna 2013 blev kritiken inte nådig. Inte minst saknades helhetsperspektiv och myndighetssamordning.

Det hade då gått 20 år sedan Rymdverksamheten senast utreddes.

– Medan andra framstående tekniknationer vägletts av strategier har Sverige länge saknat en nationell sammanhållen plan för rymdfrågorna, konstaterar Olle Norberg, generaldirektör för Rymdstyrelsen.

Nu är det dags.

Efter kritiken bad utbildningsminister eller ”rymdminister” Jan Björklund (FP) – huvudansvarig för rymdfrågorna i förra regeringen – i fjol dåvarande landshövdingen i Västmanland Ingemar Skogö att ta fram en strategi för rymden, som ska öka svensk tillväxt.

Skogö har nu kommit halvvägs, och den 31 maj ska han redovisa sitt strategiförslag till den nya regeringens forskningsminister Helene Hellmark Knutsson (S).

Strategin ska greppa över allt ifrån satsningar på innovation och forskning, myndighetssamordning, tillväxt för rymdindustrin, nya tjänster – till att ta hänsyn till Försvarsmaktens rymdbehov.

Enligt utredarna satsar staten varje år 1,5 miljarder kronor på rymdområdet. Största delen, runt 900 miljoner, går till Rymdstyrelsen som skickar omkring 700 miljoner vidare till den europeiska rymdstyrelsen, Esa. 85 procent kommer tillbaka till svensk industri i form av beställningar från Esa.

Cirka 500 miljoner landar i EU:s rymdforskningsprogram Galileo, Copernicus och Horizon-Rymd. Därutöver får Vetenskapsrådet i storleksordning 120 miljoner per år till forskning och installationer som exempelvis teleskop.

Men inte bara Rymdstyrelsen, utan en uppsjö av myndigheter som SMHI och Kustbevakningen, jobbar med rymdfrågor i sina verksamheter. Enligt Riksrevisionen spänner rymdfrågorna över åtta olika departement.

– Samordningen mellan myndigheter är inte så bra som den kan vara, säger Ingemar Skogö.

Röster höjs nu, berättar han, för att skapa ett särskilt rymddepartement, som kan knyta ihop det splittrade området.

– Men det är ett önsketänkande, säger Skogö.

Snarare spår han att staten kommer att ställa krav på ökad samordning och större civilt-militärt samutnyttjande av forsknings- och teknikresurser framöver.

– Det är inte meningsfullt att separera civil och militär användning eftersom samma satelliter kan användas, säger Ingemar Skogö.

Anna Rathsman, teknikdirektör på statliga rymdbolaget SSC:

– Det är bra med en strategi, då har alla mål att förhålla sig till. Rymdfrågorna rymmer teknikutveckling och forskning, och koordinering är viktigt.

Ingemar Skogö håller med:

– Svensk rymdforskning har varit väldigt framgångsrik hittills. Det är viktigt för Sverige att delta internationellt i rymdsamarbetet. Men för att vara en relevant spelare måste Sverige ha en egen agenda där vi själva utvecklar saker.

Enligt Riksrevisionen har antalet bolag i branschen ökat något de senaste åren, men jobben har blivit färre.

Samtidigt växer den militära och säkerhetspolitiska dimensionen av rymden. Det finns en klar koppling till geopolitik, stormaktsspel och supersnabb teknikutveckling. Likaså ökar samhällets ekonomiska beroende av rymddata. EU har beräknat värdet av samhällets användning av satellitdata till smått sagolika 800 miljarder euro (2012). Satelliterna – det finns över 2 000 aktiva i rymden – är kritisk infrastruktur.