”Snart har vi åter människor på månen – men varför?”

Uppdaterad

I år är det 50 år sedan Apollo 17, den senaste bemannade expeditionen till vår närmaste himlakropp. Om allt går enligt plan så har vi om tre år återigen människor på månen med hjälp av Artemisprogrammet.

Nasa gör sig åter redo för att ta människor till månen. På lördagen skulle Artemis 1-uppdraget skjutas upp från Kennedy Space Center i Cape Canaveral, Florida, i en obemmanad rymdfärd. Uppskjutningen fick ställas in och nya tillfällen kan komma senare under september och oktober, om Nasa får ordning på läckage-problemet.

Programmet – döpt efter den grekiska mytologins Artemis, tvillingsyster till Apollo – består av flera steg. Det första steget går ut på att testa alla nya system (rymdkapseln Orion, SLS-raketen med flera) som ingår för att i senare steg kunna göra bemannade flygningar både runt och till månen för att landa. 

Många är dock osäkra på vad poängen med Artemisprogrammet är. Varför ska människan egentligen tillbaka till månen? Vi var ju där redan för femtio år sedan?  

För mig är svaret självklart: för att vi kan. Att vetenskapen överhuvudtaget är kapabel att åstadkomma något sådant som en månresa är i sig anledning till att genomföra den, även om vi har gjort det förut. Men jag kan förstå att argument av typen ”det är häftigt” inte räcker för alla. Låt oss därför gå igenom några av de anledningar som bland annat Nasa ger för att vi åter ska ta oss till månen.  

Vad är syftet med ännu ett månprogram?  

Ett av skälen till det nya månprogrammet är forskningssyftet, att lära oss mer om månen, vår egen planet och vårt solsystem. Det kommer att göras mängder med fältstudier, både av robotar och astronauter. Bland annat ska månens sydpol undersökas för första gången och forskare ska leta efter vatten samt lära sig att använda resurser tillgängliga på andra himlakroppar.   

Utöver forskning som kan bedrivas på månen har Nasa den här gången som mål att bibehålla närvaro på himlakroppen. Detta genom att bygga upp en månbas för att underlätta senare resor ut i rymden och i slutändan till andra planeter. Med ett växande intresse för att åka till Mars kan information om bland annat långa vistelser i rymden vara livsviktig.  

Rymdfart har också ofta fungerat som en inspirationskälla, något för människor att samlas kring, något större som ger perspektiv på vardagens konflikter och meningsskiljaktigheter. Att inspirera är något som även denna gång lyfts fram, inspiration för nästa generations människor och forskare. Artemisprogrammet är också ett enormt samarbetsprojekt mellan länder, stater och privata aktörer.

Apolloprogrammet fick sammanlagt med sig 382 kilo av månen med sig hem i form av prover av sten, grus, sand och damm. Dessa prover har analyserats i omgångar och i år öppnas de sista proverna som har sparats orörda i väntan på bättre analysverktyg och rätt tillfälle. Så att hämta hem, eller att på plats analysera ännu mer av vår närmsta granne, är ytterligare något Artemisprogrammet kan hjälpa oss med.    

Ett mer indirekt syfte med Artemisprogrammet är att det antagligen kommer att utvecklas teknik och prylar under tiden som i slutändan gynnar livet på jorden. Många saker vi använder i vardagen har utvecklats i samband med rymdfart, bland annat led-lampor, datortomografi och frystorkad mat.   

Det finns alltså en mängd anledningar för människan att åka till månen, anledningar som i längden kan komma att gynna livet även på jorden. Så det är bara att välja den du själv tycker bäst om, för just nu verkar de bemannade månresorna bli av. Om dessa syften inte känns tillräckliga kan man försöka tänka som jag, att ibland borde vi göra häftiga saker av den enkla anledningen att vi kan. Vår tid i universum är trots allt oerhört kort.