”Skyll inte på biobränslen när folk svälter”

Schellekens lyfter i sin debattartikel en viktig fråga, nämligen hur vi kan utnyttja vår jordbruksmark på bästa sätt. Användningen av fossil energi måste minska radikalt, om vi skall kunna förhindra en klimatförstörande växthuseffekt.

Hållbara biodrivmedel kan påbörja denna omställning - utan att riskera världens livsmedelsförsörjning.

Det råder idag ingen global brist på livsmedel. Att människor fortfarande svälter är ett stort misslyckande som i första hand beror på konflikter, korruption och andra socioekonomiska missförhållanden. I kedjan från jord till bord slänger vi 30-50 procent av de livsmedel som produceras, fast i olika delar av kedjan beroende på utvecklingsnivå. Det faktum att fler människor lider av övervikt än undernäring ger också perspektiv i debatten.

Grödor för biodrivmedel odlas i dag på cirka två procent av den globala åkermarken. Att denna markanvändning skulle ha en sådan inverkan på priset på spannmål som Schellekens gör gällande är orimligt. FAO och Världsbanken har konstaterat att priset på jordbruksprodukter påverkas av en rad faktorer, där högre pris på fossil energi, minskade lager, spekulation samt rådande klimatförändringar lyfts fram som huvudsakliga orsaker.

Schellekens blandar i sin text frågan om global livsmedelsförsörjning med kommissionens förslag om indirekta markeffeter från biodrivmedel, ILUC. Idag finns inget tak för användandet av biodrivmedel från grödor, det är ett förslag som stött på hård kritik. Ä

ven intressenter av vad man kallar avancerade biodrivmedel – som förslaget sägs vilja gynna – är kritiska till den otydliga signalen kommissionen ger när de föreslår förändringar i direktiv som ännu inte implementerats i nationell lagstiftning.

Det är en förenklad bild av verkligheten att hävda att ”för att tillgodose efterfrågan på mat och göra plats för ny åkermark, behöver träd fällas”. Det finns en enorm potential att producera både livsmedel och hållbar bioenergi globalt.

För att utnyttja jordbruksmarken optimalt är det dock viktigt att vi huvudsakligen producerar mer på den mark som idag redan är i bruk eller används ineffektivt. Ökad produktivitet på befintlig mark är helt avgörande. Detta går att åstadkomma med ökade investeringar och satsningar på forskning och utveckling i jordbruket, något som stimuleras av en ökad efterfrågan på jordbruksprodukter.

Lyckas vi stimulera mer effektiva och hållbara produktionsmetoder och samtidigt anpassa oss till klimatförändringarna kan satsningar på biodrivmedel bidra till tillväxt och utveckling i jordbruksberoende utvecklingsländer och leda till en ökad försörjningstrygghet av såväl livsmedel som energi.

Tyvärr baseras teorin om ILUC på ekonomiska modeller som inte tar hänsyn till dessa faktorer.

Även om vi inte producerar biodrivmedel riskerar vi att skogar går förlorade och att brukad mark expanderar på ett icke hållbart sätt, och det är den utmaningen som vi tillsammans måste anta.

Det kan också vara skönt att kika i backspegeln, och konstatera att den utmaning vi i dag står inför i att mätta en växande befolkning, är något vi klarat förut. Världen har under perioden 1960 till idag lyckats öka matproduktionen per capita med 41 procent samtidigt som befolkningen gått från 3 till nästan 7 miljarder människor.

Frida Källström, näringspolitisk utredare, Lantmännen Energi

Alarik Sandrup, näringspolitisk chef, Lantmännen Energi