Innovation
Obemannade Sharc kommer efter Jas
Som en tjock och bred surfingbräda med vingar. Så ser den ut, den svenska modellen för nästa generation obemannade stridsflygplan.
Vi står i kontrollrummet och följer via övervakningskameran det sista "blåset" med modellen i Flygtekniska försöksanstaltens (FFA) höghastighetsvindtunnel (T1500) i Ulvsunda i Stockholm. Med detta vindtunnelprov avslutas den första svenska studien av framtida stridsflygplan, som ska styra hela flyguppdraget själva.
När vindtunneln väl evakuerats från tryckluft och öppnats kan vi kliva in i själva tunneln och med egna ögon se modellen på nära håll. Den drygt halvmeterlånga flygmodellen är byggd av stål med nos av aluminium. I stjärtpartiet och den arm ("stingen") som håller och vrider modellen vid proven, används specialstål, eftersom dessa delar utsätts för de största påfrestningarna under "blåsen".
Modellen kallas SHARC (Swedish Highly Advanced Research Configuration) och är en liten prototyp för ett tänkbart flygplan. Den tillplattade formen beror dels på att flygteknikerna vill ha en flygkropp med så litet tvärsnitt som möjligt, dels på att kroppen inte behöver ha plats vare sig för pilot eller cockpit. Den förhållandevis stora bredden hänger samman med att flygkroppen måste rymma både vapen, extratankar och annan utrustning inuti flygkroppen.
Motsvarande fullstora plan är tänkt att bli tio meter långt, få åtta meters spännvidd över vingarna och, fullastat, väga cirka fem ton. Den storleken kan närmast jämföras med svenska flygvapnets skol/attackplan SK 60. Det obemannade planet ska också flyga i underljudsfart, precis som detta.
Längden och vikten på ett sådant obemannat plan beräknas bli närmare 40 procent mindre än för Jas 39 Gripen. Eftersom en grov tumregel säger att kostnaderna för att utveckla och bygga stridsflygplan i stort motsvarar vikten på flygplanet, skulle kostnaden för ett plan av typen Sharc därför bli mellan två tredjedelar och hälften av dagens Gripenplan.
- Vi jobbar för närvarande enbart med det tänkta flygplanets form, den så kallade konfigurationen, och dess aerodynamiska utformning. Idag går vi inte alls in på övriga nödvändiga system i ett stridsflygplan, som styrsystem, avionik, motmedel eller kommunikationsteknik, säger Hans Berglund, projektledare på Saab Aerospace för Sharc.
- Vid utformningen av Sharc har vi utgått från vad som krävs av planet för att utföra olika attackuppdrag. Det centrala är därför planets vapenrum, med balkar för att hänga upp vapnen och två stora luckor för att öppna rummet. Kring det rummet har vi sedan passat in flygplanets drivsystem och byggt på vingar, styrverk, landställ med mera.
Modellen Sharc är i första handSaabs uppfattning om vad som krävs av ett framtida stridsflygplan av typen UAV (Unmanned Air Vehicle). Konstruktörerna i Linköping har då utgått från sin stora erfarenhet av konventionella, bemannade stridsflygplan, både för jakt, attack och spaning.
Till den egna erfarenheten har de fogat noggranna studier av det internationella kunnande som finns på invändiga vapenrum och på smygteknik (stealth), framförallt i USA. På Saab tror man att mesta arbetet med framtidens obemannade plan kommer att vara olika åtgärder för att göra dem, mer eller mindre, "osynliga" för fiendens radar och andra sökverktyg. Att reducera planets signatur, som det heter på fackspråket.
- Krav på låg kostnad och låg signatur har bland annat lett till att vi övergett Saabs beprövade nosvingekonfiguration och för Sharc valt en utformning med rodren (styrverket) baktill, säger Hans Berglund.
Saab koncentrerar sig på obemannat för attack och spaning. Sharc är därför i första hand ett obemannat attackplan med den internationella beteckningen UCAV (Unmanned Combat Air Vehicle). På samma sätt gör andra flygindustrier världen runt som tillverkar egna stridsflygplan. Jaktstrid, med obemannade plan som jagar andra obemannade, kanske även bemannade stridsflygplan, är inget att tänka på, åtminstone inte för den närmaste framtiden.
På Saab vet man dessutom, med erfarenheter från Viggen och Gripen, att attackplan kan anpassas även för spaningsuppdrag. Spaningssystem och antenner kommer i fortsättningen också i många fall att integreras direkt i flygkropp och vingar.
När utvärderingen av dessa vindtunnelprov är klar ska studien NFFP 272 rapporteras till forskningsledningen och är därmed avslutad. Hur studien sedan kommer att användas hänger bland annat på om och hur det svenska försvaret tänker satsa vidare på obemannade stridsflygplan. Försvarsmakten utvärderar för närvarande nyttan och möjligheterna med de nio obemannade spaningsplan som köpts från Frankrike.
Få tror idag att svenska flygvapnet och svensk flygindustri kommer att få resurser att utveckla en egen efterföljare till Jas 39 Gripen. Sverige har därför slutit avtal med Europas övriga flygtillverkande länder om ett utökat samarbete. Tillsammans med det stora kunnandet från Gripenprojektet är Sharc och NFFP 272 därför viktiga för svensk flygindustri i kommande, främst europeiska flygsamarbeten. För att kunna kapa åt sig betydande andelar i internationella UAV-projekt räcker det inte bara med att vara part i målet. Man måste också ha ett eget kunnande på spetsteknik att medföra till boet.