Många tekniska brister i rasat bygge

Under natten till den 25 maj 2012 inträffade raset av den stomfärdiga byggnadsdelen. Händelsen rönte stor uppmärksamhet i byggbranschen eftersom det inträffade bara fem timmar efter att de sista byggnadsarbetarna hade gått hem för dagen.

På uppdrag av totalentreprenören Peab gjorde Danewids ingenjörsbyrå en utredning av orsaken till raset. Danewids kom fram till att den direkta orsaken var att flera stålpelare var underdimensionerade.

Nu när sekretessen har hävts på rapporten framgår att det fanns en lång rad övriga brister i projektet vad gäller projektering, samordning, kontroll och utförande av betongstomme och stålkonstruktioner.

Till exempel stämmer inte detaljer överens i ritningar från Svecon Steel, leverantören av stålstommen, och från Starka Betongelement, leverantören av prefabelement. De har redovisat olika typer av förankringar mellan bjälklag och vägg, samt olika typer av kopplingar mellan balk och bjälklag. Rapportförfattaren Robert Danewid konstaterar därför att det finns en viss oklarhet om hur monteringen skulle utföras.

I övrigt saknades i en vägg vertikal dubb, som ska förbinda väggen uppåt och neråt. Svets saknades i en skarv mellan två balkar och en balk saknade dubb i änden. En vägg på andra våningen hade inte svetsats till svetsplåtar enligt ritning. Svetsen som var angiven i ritningen för pelarändar var för liten för att bära lasten och i en pelartopp var en svets inte utförd enligt ritning.

-Vi hittade en pelare som var sådan men vi vet inte vilken våning den var på. Det var en sådan fullständig kollaps, det var med risk för livet man gick där i rasmassorna, säger Robert Danewid.

Byggnaden dimensionerades enligt Boverkets konstruktionsregler från 2010, men borde egentligen ha följt de europeiska konstruktionsstandarderna. Det bedöms dock inte ha påverkat raset.

Både hos huvudkonstruktören Sydark Konstruera och hos Starka finns dokumenterat att egenkontroll är utförd. Men Robert Danewid ifrågasätter om någon kontroll har utförts hos företagen.

Pelarna i bottenvåningen hade inte tillräcklig bärförmåga för att bära stommens egentyngd. Raset utlöstes av att tre av pelarna veks på mitten.

I trevåningsdelen som rasade hade man använt så kallade VKR-pelare, som ser ut ungefär som ihåliga fyrkantsrör, med måtten 100 gånger 100 millimeter och en godstjocklek på 5 millimeter. När bygget återupptogs efter raset användes i stället pelare med måtten 200 gånger 200 millimeter och godstjocklek 10 millimeter.

Enligt Robert Danewid klarade pelarna bara ungefär en fjärdedel av den last de borde ha klarat. Samtidigt hade stommen varit klar i flera veckor när raset inträffade. Frågan är därför hur stommen kunde stå så länge innan den kollapsade.

Dagen före raset hade byggnadsarbetare tagit bort stämp som stöttade en stålbalk på våning två. Enligt muntliga uppgifter till Danewid satt stämpen så hårt att det inte gick att skruva ner den. Den slogs i stället bort med slägga. Detta indikerar stora deformationer i stommen skriver Robert Danewid.

Enligt hans beräkningar medförde demonteringen av stämpen att lasten i en ytterpelare ökade med två ton. Ändå tog det ungefär tolv timmar innan raset inträffade. Robert Danewid tror att bjälklaget och en balk kan ha bidragit till att avlasta pelarna.

När den första pelaren knäcktes nådde de närmaste två pelarna brottlast i princip samtidigt, och ett fortskridande ras uppstod. Robert Danewid konstaterar att ett fortskridande ras inte hade inträffat om pelarna hade haft erforderlig bärförmåga och endast en pelare hade knäckts.

Även Statens Haverikommission har inlett en utredning av husraset i Ystad. Det är första gången som kommissionen tar sig an ett rasat hus.

-Vi kan utreda om det finns speciella säkerhetsvinster att göra, och det bedömer vi att det finns, säger Patrik Dahlberg på Haverikommissionen.