Kina är på väg mot det perfekta övervakningssamhället

(Krönikan publicerades 2 januari 2018)

(Texten är uppdaterad i september 2019.)

Margaret Atwood vill inte klassa sin roman Tjänarinnans berättelse som science fiction. Atwood föredrar genrebenämningen spekulativ fiktion. Tekniken och metoderna regimen använder i boken existerar nämligen redan i vår verkliga värld.

Tjänarinnans berättelse utkom första gången 1985. När den 32 år senare blev en populär tv-serie på HBO, The Handmaid's tale, var skildringarna av förtryck, könsroller och klassamhälle fortfarande lika aktuella. Men övervakningsapparaten kändes gammalmodig och ineffektiv. Titta bara på dagens Kina.

Enligt BBC kommer landet 2020 att ha installerat nästan 600 miljoner övervakningskameror. Med allt mer avancerad teknik för att identifiera ansikten kan de snabbt hitta den de söker. Det brittiska tv-bolagets reporter fick av kinesiska myndigheter lov att testa systemet. Efter att de scannat reporterns ansikte gav han sig ut på stan. Efter sju minuter hade man hittat reportern.

Retoriken kring ansiktstekniken är i många fall förklädd. Kinesiska företag talar om hur bekvämt det är att bara gå på ett tåg där resenärens ansikte fungerar som biljett. Banker, butiker och mobilappar ger numera tillträde med samma metod. Snabbmatskedjan KFC har i Peking börjat ge menyförslag baserat på kundens utseende: en ung ”vacker” kvinna kan rekommenderas ett mål med färre kalorier. 90 procent av de största kinesiska internetbolagen använder ansiktsigenkänningsteknik.

Samtidigt sitter myndigheterna i stora kontrollrum och spanar på storbildsskärmar som visar realtidsbilder från övervakningskameror. Med hjälp av artificiell intelligens kontrolleras varje individ på bilderna var och för sig, inringade av rektanglar i olika färger. Det är nästan precis som i tv-spelet Watch Dogs. När det kom för fem år sedan kändes dess övervakningssamhälle som en rätt extrem tolkning av framtiden. Nu är det redan vardag i Kina.

Om detta låter som en dystopi, och det gör det, så är det inget mot vad som komma skall. Om två år kan det bli möjligt att varje kinesisk medborgare finns i ett nationellt och offentligt system där deras ”sociala status” fastslås.

Tidskriften Wired listar vilka faktorer som skulle kunna spela in. Betalar medborgaren sina räkningar i tid? Fullföljer hen sina åtaganden? Vad köper hen? Hur tillbringar medborgaren sin tid online? Vilka personer är hen vän med på sociala medier? Hur uppför sig dessa vänner? Om de uttrycker sig regimkritiskt kan det innebära att deras vänner i sin tur får ett lägre betyg.

Wireds exempel är hämtade från det redan existerande kreditvärderingssystemet Sesame Credit, som Alibaba-ägda Ant Financial ansvarar för. Sesame Credit har setts som en föraning om vad som komma skall, men det går inte att säga något om huruvida det kinesiska kommunistpartiet tänker anamma just den modellen.

Även detta nya betygsystem porträtteras som något positivt. Med en hög ranking – att man köper ”rätt” saker, uppför sig lydigt och pliktskyldigt – skulle medborgaren kunna ta lån utan säkerhet, slippa köer på flygplatsen och ges större exponering på dejtingsajter. Om man å andra sidan rankas lågt skulle konsekvenserna kunna bli oerhörda. Lägre internethastighet, begränsad tillgång till restauranger och nattklubbar, minskade möjligheter att resa utomlands, svårare att ta lån, teckna försäkringar och få bidrag. En del arbetsgivare skulle inte ens att titta åt den sökande som kommer dragandes med ett dåligt betyg.

– Det är väldigt ambitiöst, både vad gäller djup och omfattning. De synar individuella beteenden och vilka böcker de läser. Det är Amazons konsumentspårning med en Orwellsk politisk tvist, säger Johan Lagerkvist vid Urikespolitiska institutet, till Wired.

Och på tal om Amazon är det värt att påpeka att vi i väst redan är på väg mot samma typ av samhälle. Ansiktstekniken – så omtalad i samband med Iphone X – lär ersätta både lösenord, fingeravtryck och kreditkort vad det lider, för bekvämlighetens skull. Artificiell intelligens kommer att lista ut den information dess ägare behöver om dessa ansikten. En del arbetsgivare trålar sociala medier som en del av rekryteringsarbetet. Avvikande åsikter på Facebook och Twitter straffas inte sällan med publika uthängningar. Våra underättelsetjänster lapar garanterat i sig lika mycket data som den stora diktaturen borta i öst. Kina är åtminstone någorlunda öppna med sina övergrepp på det privata.