Här kommer det giftigt brandskum ur kranen

Magnus Jonsson bor i en villa i Hamre, utanför Hudiksvall, tillsammans med sina tre söner, 7, 11 och 13 år gamla. Livet har blivit jobbigare för honom sedan branden hos grannen tidigt i januari. Han hämtar vatten till dryck och matlagning i dunkar på bensinstationen och barnen duschar på en skola.

– Min ena son vill inte tvätta händerna i vattnet. Han är stenhård. Och jag kan ju inte tvinga honom, säger Magnus Jonsson.

Själv har han tröttnat på böket att duscha någon annanstans.

– Man orkar inte till slut. Men jag känner hur vattnet luktar rök när jag sköljer mig, säger han.

Den där tidiga januarimorgonen använde brandmännen två typer av släckskum, One Seven Class A och B, för att hindra att elden spreds till grannhuset.

Ingen skadades i branden, men dagen efter skummade bubblor ut ur Magnus Jonssons kökskran. Vattnet löddrade sig och luktade konstigt.

Senare klagade flera hushåll i byn på dålig lukt och smak på sitt dricksvatten. En del som drack av det fick ont i magen.

One Seven Class A är avsett för träbränder, medan B-typen är avsett för brinnande vätskor, till exempel bensin. Brandmännen tog till B-skummet när A-skummet i brandbilen tog slut.

Bo Andersson, expert på MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, tycker inte att något av skummen borde ha använts.

– Släckskummet användes helt i onödan. Vattendimma anser jag är det effektivaste vid en sådan här typ av brand, säger han.

B-skummet innehåller flera fluortillsatser och har därför betydligt större miljöpåverkan än A-skummet. Men det visste inte brandmännen, enligt den utvärdering av insatsen som Kommunalförbundet Södra Hälsingland har gjort.

Även räddningschefen Lennart Juhlin säger att brandmännen före branden inte hade klart för sig att B-skummet tar längre tid att bryta ner än A-skummet. Vattendimma tror han dock inte hade fungerat eftersom det inte fanns tillräckligt med brandmän vid insatsen för att dra slangar till ån.

MSB försöker få räddningstjänsterna att bli mer restriktiva med att använda släckskum på grund av miljöriskerna. Hittills ser dock utvecklingen ut att gå åt andra hållet. Användningen ökar, enligt en MSB-rapport från förra året.

Fluortillsatserna i brandskum innebär inte bara miljörisker, utan även misstänkta hälsorisker. Magnus Jonssons yngste son fick magont efter att ha fått i sig mycket av det förorenade vattnet direkt efter branden när han drack choklad från en automat i garaget. Nu oroar sig Magnus Jonsson för eventuella cancerrisker.

Något klart svar på hur stora hälsoriskerna är med vattnet tycker sig byborna i Hamre inte ha fått. Men Livsmedelsverket har meddelat att en riskvärdering ska göras för vattnet.

Byborna har polisanmält händelsen och åklagare Stig Andersson har inlett en förundersökning. Om den kommer fram till att släckskummet användes i onödan kan det röra sig om ett miljöbrott.

– Vi måste se om skummet har använts på korrekt sätt och sedan kommer steg två, att undersöka vilka skyldigheter och kunskapsplikter vi lägger på den som använder det, säger Stig Andersson.

Hudiksvalls kommun har bedömt att det är ägaren till det nedbrunna huset som är verksamhetsutövare enligt miljöbalken, och därför ska stå för provtagningar och eventuella saneringsåtgärder. Enligt kommunen var räddningstjänsten inte försumlig vid insatsen och kan därför inte hållas ansvarig för det förorenade grundvattnet.

Det är dock tveksamt om husägarens villaförsäkring täcker provtagning och eventuell sanering. Han har överklagat kommunens beslut. Via sina advokater påtalar han risken för att husägare låter bli att ringa räddningstjänsten om de kan hållas ansvariga för skador hos grannen.

Även Bo Andersson på MSB är rädd för att händelserna i Hamre ska få sådana följder:

– Om gemene man får klart för sig att man kan bli ansvarig för när räddningstjänsten gör fel, då tror jag att man drar sig för att ringa räddningstjänsten, säger han.

Följ Ny Teknik på Facebook!

Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev – direkt till din mejl!