Populärteknik

Här blåser det ordentligt – över 636 sekundmeter

Nasa-illustration av brun dvärg. Foto: NASA/JPL-Caltech
Nasa-illustration av brun dvärg. Foto: NASA/JPL-Caltech

För första gången har man lyckats mäta vindhastigheten på en brun dvärg. Enlig Nasas mätningar ligger den på 2 293 km/h, vilket motsvarar 636,94 meter per sekund.

Publicerad

Bruna dvärgar är större än de tyngsta gasjättarna – med en storlek från 13 jupitermassor till en övre gräns på 80 gånger solsystemets gigant. Samtidigt är bruna dvärgar mindre än de lättaste stjärnorna, med en massa som är för låg för att deras centrum ska kunna kicka igång kärnreaktioner av väte.

Många hemligheter finns kvar att avslöja om himlakropparna som varken är planeter eller stjärnor. Nu har Nasa dock för första gången lyckats mäta vindhastigheten på en brun dvärg. Forskarna har slagit samman data från Nasas nu pensionerade Spitzer Space Telescope med observationer gjorda av en rad olika radioteleskop.

Objektet döpt till 2MASS J10475385+2124234 ligger i vårt grannskap, 32 ljusår från jorden. Atmosfärens temperatur på 600°C bidrar till en kraftig infraröd strålning som fångades in av Spitzerteleskopet.

Datan har gjort det möjligt för forskarna att dra slutsatser om atmosfärens egenskaper och de registrerade vindhastigheten till 2 293 km/h, 636,94 sekundmeter. Det är bara något mer än den högsta hastigheten i vårt eget solsystem, Neptunus, vars vindar kan nå cirka 2 000 km/h. På jorden kallar vi vindhastigheter på över 32,7 meter per sekund för orkan.

Bruna dvärgar består i princip uteslutande av gas, men det är vindstyrkan i ytskikten som mäts. Under dem är trycket så stort att gasen utgör en homogen boll. Deras inre roterar och drar då runt det yttre lagret.

För att fastställa hastigheten på den inre rotationen mättes de radiovågor som skapas när den bruna dvärgens kraftiga magnetfält accelererar laddade partiklar.

För att säkerställa korrektheten i tillvägagångssättet med radio- och ir-observationer gjordes samma typ av analys på Jupiter. Forskarna tror att tekniken även skulle kunna användas för att studera atmosfären hos större exoplanater.