Populärteknik
Grammatiskt pussel löst efter 2 500 år
Ett nytt sätt att tolka en gammal “språkmaskin” kan förenkla studier om Sanskrit. Den nya lösningen kan möjliggöra datorisering av språkmaskinen för första gången.
Rishi Rajpopat la nyligen fram sin doktorsavhandling vid Cambridgeuniversitetet där han presenterar en lösning på ett gammalt språkpussel. För ungefär 2 500 år sedan skrev nämligen språkvetaren Pāṇini en sorts “språkmaskin” som fram tills nu kan ha använts fel.
Språkmaskinen kallas Aṣṭādhyāyī och beskriver 4 000 olika regler för att skapa grammatiskt korrekta ord på sanskrit. Pāṇinis system är inte en regelrätt maskin utan kan mer ses som en sorts algoritm. Genom att mata in basen och suffixet för ett ord får man en steg-för-steginstruktion som ska ge rätt grammatisk form på ordet.
Problemet fram tills nu har varit att veta vilken regel som ska prioriteras när två eller fler av reglerna varit tillämpliga samtidigt. För att välja regel har språkvetare introducerat ett stort antal metaregler. Det har dock skapat många undantagsord vilket gjort att språkmaskinen Aṣṭādhyāyī inte har fungerat som tänkt.
Enligt Rishi Rajpopat behövs inga tillägg till Aṣṭādhyāyī. Om en situation där två regler kan användas uppstår ska man välja den som tillämpas till den högra sidan av ett ord. Traditionellt har språkvetare i stället valt att prioritera den regel som presenterats senast i en serie – vilket alltså ibland orsakat grammatiska felaktigheter.
Lösningen gör så att datorer kan lära sig
På grund av att Aṣṭādhyāyī fram tills nu inte har tolkats helt rätt har det försvårat för datorer att lära sig systemet och få till Pāṇinis grammatik – något som den nya lösningen nu kan ha löst.
– Att lära datorer att kombinera talarens intentioner med Pāṇinis regelbaserade grammatik för att producera mänskligt tal skulle vara en milstolpe i historien för människors interaktion med maskiner, samt för Indiens intellektuella historia, säger Rishi Rajpopat i ett pressmeddelande.
