Forskare hävdar att ”djävulsgrodan” kan ha varit en dinosauriedräpare

En studie som publicerats på Scientific Reports visar att den sedan länge utdöda grodan Beelzebufo Ampinga, som levde på Madagaskar för cirka 68 miljoner år sedan, var en riktig dinosauriedödare.

Forskningen grundar sig i undersökningar av bettkraften hos den sydamerikanska horngrodan, mer känd som pacman-grodan. Smeknamnet kommer eftersom den är slående lik karaktären från det världsberömda datorspelet med samma namn.

I studien upptäcker man att de små aggressiva grodorna har en bettstyrka på 30 newtons, vilket motsvarar tre kilogram. Huvudbredden på grodorna är 4,5 centimeter.

Andra grodor med svagare käkar brukar ge sig på mindre byten när de jagar sin föda. Men den sydamerikanska horngrodan ger sig i stället på byten i sin egen storlek, hävdar Marc Jones som är forskare vid University of Adelaides School of Biological Sciences i Australien.

Jones menar att om man använder datan från horngrodan och skalar upp den till den utdöda Beelzebufo-grodan så får man en bettstyrka om 2200 newton, cirka 225 kilogram. Den bettstyrkan går att jämföra den som finns hos dagens vargar och tigrar.

– Vid den här styrkan skulle Beelzebufo kunna besegra de lite mindre dinosaurierna som fanns i dess närhet, säger Jones. Även unga krokodiler kan ha varit ett hett byte för djävulsgrodan.

Beelzebufo är även känd som ”djävulsgrodan” eller ”grodan från helvetet” och sägs ha varit 41 centimeter lång och väga över 4,5 kilo. Det gör den till den största grodan som någonsin har existerat.

Det här är första gången bitkraften hos en groda mäts, hävdar Kristopher Lappin, professor i biologisk vetenskap vid California State Polytechnic University, som också deltog i studien.

– Horngrodorna har ett ganska imponerande bett, och de brukar inte släppa. Bettkraften av en stor Beelzebufo skulle ha varit anmärkningsvärd, och definitivt inte något jag skulle vilja uppleva, säger han.