Populärteknik
Europeiska vädersatelliter 25 år
Eumetsat, den europeiska organisationen för väderövervakning från rymden, fyller 25 år i år, vilket i förra veckan firades med en internationell meteorologikonferens i Oslo. Ny Teknik var där
Publicerad
– När satellitbilderna kom på 1960-talet revolutionerdes meteorolgin, säger Inger Lise Aasen, meteorolog och tre gånger i veckan tv-väderpresentatör hos NRK.
Nu kunde man med sina egna ögon se hur frontsystemen drog fram över havet, och det gick plötsligt att göra prognoser på ett helt annat sätt än tidigare. Man upptäckte också väderfenomen till havs som man tidigare inte känt till, i synnerhet i Arktis. På satellitbilderna kunde man se hur små orkaner med hårda vindar och snöglopp snabbt kunde bildas och försvinna på polarhavet. De fick namnet ”Polar lows”, och uppstår genom att extremt kall torr luft från polarisen möter det varmare havet och snabbt stiger. På samma sätt som när en tropisk orkan bildas uppstår en luftvirvel.
De arktiska lågtrycken på polarhavet förklarade varför sjömän och fiskare ibland rapporterat extremt hårt väder till havs trots att inget märkts på land, och meteorologerna inte hade lämnat någon varning.
Nu är det inte i första hand vackra bilder av moln som vädersatelliterna levererar, utan en hel mängd data som processas till lufttryck, luftfuktighet, temperatur, vindstyrka med mera.
På Meteosat MSG, vädersatelliterna av andra generationen som just nu är i drift, finns instrument som tar bilder i tolv våglängder (däribland infrarött och mikrovågor) var femtonde minut. Här kan man se några timmar i förväg om det ska bli åska, man kan upptäcka vulkanaska i atmosfären (dock inte avgöra på vilken höjd) och bilderna kan användas för att bestämma cykloners banor.
Tredje generationen Meteosat kommer att väga runt tre ton och sända data på 16 kanaler. De kommer också att vara försedda med ett instrument kallat ”Lightning Imager” som registrerar elektriska urladdningar i atmosfären, blixtar mellan mark och moln och urladdningar inne i molnen.
Satelliterna Metop A och B går i polära banor, och är försedda med ett instrument som utnyttjar signalerna från gps-satelliterna för att bestämma temperatur- och fuktighetsprofiler i atmosfären genom så kallad radioockultation. Man mäter hur signalen från gps-satelliten avlänkas och förändras i atmosfären när satelliten går upp eller ned bakom horisonten. Dessa data kan sedan processas för att visa temperatur, fuktighet, tryck med mera.
