Digitalisering
Car Talk drabbar Sverige
Av Robert Skole Ny Teknik/Boston
Ett av USAs mest populära radioprogram, Car Talk, drabbar nu de svenska lyssnarna. Programledarna Tom och Ray Magliozzi, skämtar om och förlöjligar så allvarliga saker som bilar, bilreparationer, bilhandlare och hela bilindustrin.
Det timslånga Car Talk hörs i Stockholmsområdet söndagar klockan 13.00 på FM 89,6 MHz. Resten av Sverige får vänta tills den digitala radion har byggts ut.
Båda bröderna Magliozzi har ingenjörsexamen från Massachusetts Institute of Technology. År 1973 öppnade de en bilverkstad i staden Cambridge. Den heter "Good News Garage" och drivs av Ray, 50.
Tom och Ray startade Car Talk vid Bostonuniversitetets icke-kommersiella radiostation. År 1987 erbjöd organisationen för icke-kommersiella radiostationer, NPR, programmet till alla sina stationer. Car Talk blev en omedelbar succé. NPR-stationerna är normalt intellektuella och politiskt korrekta. De sänder vanligen klassisk musik och är lika tråkiga som Sveriges Radio.
Tom och Ray är egentligen för roliga och för respektlösa. Dessutom uppskattas deras utpräglade Bostondialekt inte i alla delar av USA.
Men programmet fortsatte, och når i dag tre miljoner lyssnare över 500 radiostationer i USA, och ett oräknat antal utomlands. Folk som för sitt liv inte skulle vilja bli ertappade med att lyssna på intellektuella NPR, är hängivna Car Talk-fans. Och detta inkluderar folk som inte vet någonting om bilar eller ens har körkort.
De älskar Magliozzis humor, deras smittsamma skratt, vanvördiga kommentarer och respektlösa hållning till i stort sett allt. Tom och Ray tvekar inte att kalla någon lyssnares fråga för idiotisk, om den är idiotisk.
De tar inte heller sig själva på allvar. Ingenting är heligt. Regelbundna måltavlor för deras bitande humor är advokater, konsthistoriestudenter, träskalliga bildirektörer, General Motors, fransk bilindustri och oärliga bilmekaniker (Tom hävdar att de flesta bilmekaniker är oärliga).
Om bilmärket Jaguar menar de att bilarna aldrig behövde krocktestas. Detta eftersom en Jaguar aldrig rullade tillräckligt långt för att krocka.
Magliozzis har avvisat flera anbud om att göra Car Talk i teve. De gillar att inte behöva bry sig om sponsorer eller vara politiskt korrekta.
De menar att den jobbigaste förberedelsen inför radioprogrammet är att ta sig till studion. Speciellt som Tom kör en nerkörd 27 år gammal Dodge Dart cabriolet. Ray kör en "modern" Dodge Colt Vista från 1987.
Programmet bygger på improvisationer, även om det sållas friskt bland dem som ringer till Car Talk. Detta görs för att skapa en balans mellan män och kvinnor, mellan olika typer av bilproblem och mellan olika delar av landet.
De har till och med fått samtal från rymden. En astronaut, och gammal vän, ringde från jobbet.
Deras kunnande om bilar är närmast encyklopedisk, även om en hund tycks ha ätit upp hälften av sidorna i encyklopedin.
I allmänhet lovordar bröderna Volvo och Saab. Volvo för säkerhet och lång livslängd, Saab för köregenskaper.
Tack vare den egna bilverstaden känner de väl till dessa bilars egenheter; både Volvo och Saab är populära i Bostonområdet. Universitetslärare och professorer kör Saab, medan förorternas kvinnor föredrar Volvo.
När någon ringer och berättar om sin Volvo som har gått 30 000 mil, säger de ofta någonting i stil med "det är väl ingenting för en Volvo".
Däremot är de ofta kritiska mot bilar från General Motors och Chrysler.
Bröderna var direkt negativa till Volvos planer på att gå samman med Renault. För de har ingenting positivt att säga om franska bilar, eller om fransmän och Frankrike över huvud taget.
Åsikterna befästes när Renault och Peugeot utan förvarning drog sig ur den amerikanska marknaden och lämnade kunderna i sticket.
Inför Renault-Volvo-affären knöt de en fiktiv expert på fusionen till sin redaktion, Bjorn Toulouse, vars svensk-franska namn anspelar på uttrycket "born to lose".
De har också en välbesökt hemsida på Internet (www.cartalk.com). Den innehåller dråpliga biografier över Tom och Ray. Men här finns även seriös information som biltester och fakta om bilar. En särskilt värdefull tjänst är rekommendationer från sidans besökare på bra bilverkstäder runt om USA. Vidare finns bokrecensioner, restips och mycket annat.
Tom och Ray tvekar aldrig inför att ge personliga råd, även i områden som ligger långt ifrån bilarna. Till exempel om att uppfostra tonåringar, välja universitetskurser eller spola pojkvännen.
En gång ville en lyssnare veta om han skulle behålla sin gamla bil eller köpa en ny. Tom och Ray menade då att det är mer ekonomiskt att behålla sin gamla bil, eftersom en modern bil lätt rullar 20 år.
Men, invände de, det innebär att man bara skulle behöva äga tre bilar under hela sin livstid - och vem vill det?
Tom och Ray kallar sig själva för Click och Clack - the Tappet Brothers. Det anspelar på hur en motor med slitna ventillyftare ("tappet" på engelska) låter. De växte upp i Cambridge, Massachusetts.
Tom, 62 år, arbetade för flera stora elektronikföretag efter sin examen från MIT. Han vidareutbildade sig och tog en doktorsexamen i marknadsföring. Så småningom blev han den mest populära och kända läraren i marknadsföring vid Bostons Suffolk University.
Men han sparkades han för att han inte publicerade några akademiska avhandlingar eller artiklar. I dag jobbar han som konsult, vid sidan av Car Talk och inhoppen i broderns verkstad.
Översättning:Norbert Andersson
Ett av USAs mest populära radioprogram, Car Talk, drabbar nu de svenska lyssnarna. Programledarna Tom och Ray Magliozzi, skämtar om och förlöjligar så allvarliga saker som bilar, bilreparationer, bilhandlare och hela bilindustrin.
Det timslånga Car Talk hörs i Stockholmsområdet söndagar klockan 13.00 på FM 89,6 MHz. Resten av Sverige får vänta tills den digitala radion har byggts ut.
Båda bröderna Magliozzi har ingenjörsexamen från Massachusetts Institute of Technology. År 1973 öppnade de en bilverkstad i staden Cambridge. Den heter "Good News Garage" och drivs av Ray, 50.
Tom och Ray startade Car Talk vid Bostonuniversitetets icke-kommersiella radiostation. År 1987 erbjöd organisationen för icke-kommersiella radiostationer, NPR, programmet till alla sina stationer. Car Talk blev en omedelbar succé. NPR-stationerna är normalt intellektuella och politiskt korrekta. De sänder vanligen klassisk musik och är lika tråkiga som Sveriges Radio.
Tom och Ray är egentligen för roliga och för respektlösa. Dessutom uppskattas deras utpräglade Bostondialekt inte i alla delar av USA.
Men programmet fortsatte, och når i dag tre miljoner lyssnare över 500 radiostationer i USA, och ett oräknat antal utomlands. Folk som för sitt liv inte skulle vilja bli ertappade med att lyssna på intellektuella NPR, är hängivna Car Talk-fans. Och detta inkluderar folk som inte vet någonting om bilar eller ens har körkort.
De älskar Magliozzis humor, deras smittsamma skratt, vanvördiga kommentarer och respektlösa hållning till i stort sett allt. Tom och Ray tvekar inte att kalla någon lyssnares fråga för idiotisk, om den är idiotisk.
De tar inte heller sig själva på allvar. Ingenting är heligt. Regelbundna måltavlor för deras bitande humor är advokater, konsthistoriestudenter, träskalliga bildirektörer, General Motors, fransk bilindustri och oärliga bilmekaniker (Tom hävdar att de flesta bilmekaniker är oärliga).
Om bilmärket Jaguar menar de att bilarna aldrig behövde krocktestas. Detta eftersom en Jaguar aldrig rullade tillräckligt långt för att krocka.
Magliozzis har avvisat flera anbud om att göra Car Talk i teve. De gillar att inte behöva bry sig om sponsorer eller vara politiskt korrekta.
De menar att den jobbigaste förberedelsen inför radioprogrammet är att ta sig till studion. Speciellt som Tom kör en nerkörd 27 år gammal Dodge Dart cabriolet. Ray kör en "modern" Dodge Colt Vista från 1987.
Programmet bygger på improvisationer, även om det sållas friskt bland dem som ringer till Car Talk. Detta görs för att skapa en balans mellan män och kvinnor, mellan olika typer av bilproblem och mellan olika delar av landet.
De har till och med fått samtal från rymden. En astronaut, och gammal vän, ringde från jobbet.
Deras kunnande om bilar är närmast encyklopedisk, även om en hund tycks ha ätit upp hälften av sidorna i encyklopedin.
I allmänhet lovordar bröderna Volvo och Saab. Volvo för säkerhet och lång livslängd, Saab för köregenskaper.
Tack vare den egna bilverstaden känner de väl till dessa bilars egenheter; både Volvo och Saab är populära i Bostonområdet. Universitetslärare och professorer kör Saab, medan förorternas kvinnor föredrar Volvo.
När någon ringer och berättar om sin Volvo som har gått 30 000 mil, säger de ofta någonting i stil med "det är väl ingenting för en Volvo".
Däremot är de ofta kritiska mot bilar från General Motors och Chrysler.
Bröderna var direkt negativa till Volvos planer på att gå samman med Renault. För de har ingenting positivt att säga om franska bilar, eller om fransmän och Frankrike över huvud taget.
Åsikterna befästes när Renault och Peugeot utan förvarning drog sig ur den amerikanska marknaden och lämnade kunderna i sticket.
Inför Renault-Volvo-affären knöt de en fiktiv expert på fusionen till sin redaktion, Bjorn Toulouse, vars svensk-franska namn anspelar på uttrycket "born to lose".
De har också en välbesökt hemsida på Internet (www.cartalk.com). Den innehåller dråpliga biografier över Tom och Ray. Men här finns även seriös information som biltester och fakta om bilar. En särskilt värdefull tjänst är rekommendationer från sidans besökare på bra bilverkstäder runt om USA. Vidare finns bokrecensioner, restips och mycket annat.
Tom och Ray tvekar aldrig inför att ge personliga råd, även i områden som ligger långt ifrån bilarna. Till exempel om att uppfostra tonåringar, välja universitetskurser eller spola pojkvännen.
En gång ville en lyssnare veta om han skulle behålla sin gamla bil eller köpa en ny. Tom och Ray menade då att det är mer ekonomiskt att behålla sin gamla bil, eftersom en modern bil lätt rullar 20 år.
Men, invände de, det innebär att man bara skulle behöva äga tre bilar under hela sin livstid - och vem vill det?
Tom och Ray kallar sig själva för Click och Clack - the Tappet Brothers. Det anspelar på hur en motor med slitna ventillyftare ("tappet" på engelska) låter. De växte upp i Cambridge, Massachusetts.
Tom, 62 år, arbetade för flera stora elektronikföretag efter sin examen från MIT. Han vidareutbildade sig och tog en doktorsexamen i marknadsföring. Så småningom blev han den mest populära och kända läraren i marknadsföring vid Bostons Suffolk University.
Men han sparkades han för att han inte publicerade några akademiska avhandlingar eller artiklar. I dag jobbar han som konsult, vid sidan av Car Talk och inhoppen i broderns verkstad.
Översättning:Norbert Andersson
