På universitetet i Oxford finns en elektrisk ringklocka som varit i drift sedan 1840. En liten 4 mm bred sfär upphängd i en tråd pendlar mellan två mässingsklockor med en frekvens av två Hz. Men tyvärr kan besökare inte höra plingen då de dämpas av en skyddande kupa byggd av två lager glas. Under kupan finns även de två batterier som driver klockan. Men hur de är konstruerade är det ingen som vet. Att ge sig på en undersökning skulle nämligen riskera att klockan slutar fungera och nyfikenheten är stor om hur länge de hemliga batterierna kommer att fungera.