Karriärkvinnor utan barn betraktas som häxaktiga

Av Anne-Charlotte Horgby 08-796 66 00  Ett jämlikt arbetsliv i ett mänskligt företag. Så såg tio trainees, fem kvinnor och fem män, på sin framtid. Med facit i hand ter sig arbetslivet allt annat än jämlikt. Att få barn hindrade kvinnornas karriär. Men att önska sig barn var en förutsättning för att få jobbet. - Den bild traineerna har med sig är att de är jämställda. Visst finns det könsdiskriminering, men det gäller inte dem, tänker de. De har tron på sig själva att de är kompetenta oavsett kön, säger Ulla Eriksson, vid Handelshögskolan i Göteborg. Hon har följt tio traineer i 25-årsåldern för att se hur de växer in i företagets kultur och organisation. Det visade sig att deras könstillhörighet var avgörande.  Redan vid anställningsintervjun blev kvinnorna diskriminerade. De fick frågan om de tänkte skaffa barn i framtiden och hur de skulle hantera det i relation till karriären. Alla fem kvinnorna uppfattade frågan positivt, eftersom de fick en positiv respons på sina svar. De sa alla att de ville ha barn. - Eftersom detta godtogs, kände de att företaget var mänskligt och jämställt. Men i själva verket hade de ald-rig anställts om de svarat nej. Det uppfattas nämligen som för bitchigt att inte önska sig barn. Då är kvinnan antagligen för karriärinriktad, tror företagen, säger Ulla Eriksson. - Samtidigt är frågan om barnen ett sätt att få fram om hon är karriärmedveten över huvud taget. Så småningom går det upp för både kvinnorna och männen i traineegruppen att inte alla får frågan vid anställningsintervjuer. Då kräver de det. - Men männen återställer ordningen, att det är okej att de inte tänker barn vid rekryteringen, genom att svara att "det vet jag inte, sådant kan man inte planera". En kvinna skulle aldrig kunna svara så, och få jobbet. Å andra sidan har män svårt att få jobb om de uppfattas som dominanta, jagorienterade och otillräckligt lyhörda, alltså är utpräglat maskulina, enligt Ulla Erikssons tolkning. Hon har varit med vid alla intervjuer som föregick uttagningen till traineeprogrammet hon följde.  Det är ingen av männen som svarar "jag ska ha barn" på frågor om framtiden. Ett halvår efter anställningen gör de däremot det. De har märkt att för att göra karriär måste de skaffa familj. Något annat är inte socialt gångbart. - Är du normal skaffar du barn. Vill man inte ha barn av olika skäl är det ett stort hinder. - En av de kvinnliga traineerna noterade att flera av de högre cheferna hade ganska många barn, minst tre, fyra stycken. De nämnde alltid sin familj i samband med att de presenterade sig i olika sammanhang. Det är troligen så de manliga traineerna uppfattat familjens betydelse för karriären. Genom att skaffa familj uttrycker män att de är stabila och har kunnat skapa en god balans i livet. De har fått en källa till harmoni och återhämtning. För kvinnor är familjen ett hinder i karriären, eftersom de tar huvudansvaret för barn och hem. Mellan ett och två år efter att de anställdes, blev det en källa till stor besvikelse för de kvinnliga traineerna. - Karriärvägarna är väldigt stela. Efter fem år gör man utlandskarriär, efter tio år sitter man i ledningsgrupp. En kvinnlig trainee påpekade att utlandskarriären krockade med den tid hon ville ha barn och fick svaret "tyvärr, det kan vi inte göra något åt".  Fem år efter anställningen hade bara en av kvinnorna skaffat barn. De övriga hade, liksom männen, gjort en bra karriär på företaget eller någon annanstans. Den kvinna som fått barn hade varit mycket karriärsugen, men valde nu att låta sin man satsa på sin karriär. Hon skulle ta hela barnledigheten. Männen i traineegruppen hade alla fem skaffat barn. - De hade antingen bytt relation, om deras flickvän varit mycket karriärinriktad, eller så hade hon gjort uppehåll i karriären och följt med honom utomlands.  Vid en gemensam träff med chefer precis i början av traineeprogrammet frågade en av killarna "varför anställer ni kvinnliga traineer?". - Man kan säga att han är manschauvinist när han säger detta, visserligen med glimten i ögat. Men han uttrycker det ingen vågar säga, och som kvinnorna i början inte vill se, nämligen att det är en motsägelse att företaget vill ha in fler kvinnor i ledningsgruppen, när de inte kan förena karriär och barn.  Företagets ambition är att hälften av de anställda och hälften av cheferna ska vara kvinnor. De arbetar på olika sätt med arbetsgrupper, olika program och seminarier för att förverkliga den ambitionen. Men under ytan lever den könsnorm vidare som hävdar att män och kvinnor är olika, har olika ansvar för familjen, och att kvinnor måste önska sig barn. Därför cementeras könsskillnaderna i stället, precis tvärtom mot vad företagsledningen vill. När traineerna diskuterade förebilder, återgav de den dolda, men dominerande, könsnormen. De pratade om män på ett nyanserat sätt, och gav dem epitet, såsom att de var trevliga, yrkesmässiga, mänskliga. De manliga förebilderna fanns på nära håll och var ganska många. Traineerna plockade olika egenskaper som de tyckte om hos dem, snarare än att göra en av dem till en idol. Kvinnliga förebilder blev mer som idoler, antagligen för att de bara fanns långt borta. Traineerna hittade inte många, och ingen av dem i företaget. - För att en kvinna skulle fungera som förebild var hon tvungen att vara mycket framgångsrik och ha barn. Utan barn var hon inte aktuell.  För att lyckas få fler kvinnliga chefer, borde företaget inte anställa en kvinna som vill ha barn, alternativt stötta henne i den privata situationen, menar Ulla Eriksson. - För att få männen att dela ansvaret för hemmet kanske man måste lagstifta, eller från företagens sida aktivt skapa lösningar, som till exempel Ericson Microwave Systems, som kompenserar inkomstbortfallet under ett halvår för papplediga anställda. De trainees som Ulla Eriksson intervjuat är alla civilekonomer. Vilket företag de arbetat vid är hemligt. Resultaten går att applicera överallt, hävdar hon. - Oavsett utbildning och var du är anställd gäller könsnormen. Den slår igenom på alla nivåer. Det visar inte minst det faktum att kvinnor generellt tjänar mindre än män.  Fotnot: Ulla Eriksson doktorerar med sin studie i april vid Göteborgs universitet.