Ny Teknik testar: Volvos hybrid

Jag startar bilen en stilla morgon i ett sovande villaområde. Motorn susar och jag rullar tyst iväg efter en lätt touch på gaspedalen.

Strax svänger jag upp på motorvägen och trycker upp hastigheten till 110 km/h, utan att lämna avgaser efter mig. Men i normal körning på landsväg känns den faktiskt lite tung.

För att fortsätta köra på den el som jag laddade från eluttaget hemma, knäpper jag på ”pure”-läget. Annars är ”hybrid” det förvalda läget.

Plug-in-hybriden – V60 D6 – är Volvos recept mot räckviddsångesten, det vill säga oron för att batterierna inte håller hela vägen till färdmålet. För det är inte kul när batterierna är urladdade. Inget är så skoningslöst som en elmotor utan el.

Bilen har två motorer, en 68 hästkrafters elmotor som driver bakaxeln och en 2,4 liters turbodiesel på 215 hästkrafter som driver framhjulen. Enbart elmotorn räcker 50 kilometer. Dieselmotorn kan ta över om man vill spara batteriladdning, och den kan också ladda batterierna om energinivån är låg.

När jag kör på hybrid så avgör ett styrsystem om bara den ena motorn ska vara i gång, eller båda två parallellt. Bränsleförbrukningen är en av de faktorer som avgör hur hybriden drivs, men även prestanda och komfort finns med i styrsystemets beräkningar. Enligt Volvo är koldioxidutsläppen 65 procent lägre från plug-in-hybriden än från V60 med enbart dieselmotorn.

Men det går också att köra utan miljöhänsyn. Jag kan ösa på för fullt om jag vill, genom att koppla in ”power”-läget, till exempel vid omkörning. Eller bara för att det är kul. Med ett enkelt knapptryck arbetar båda motorerna tillsammans 215 plus 68 hästkrafter. Det märks.

V60-hybriden är kompromiss mellan miljö och framkomlighet. Men priset är kompromisslöst: 524 000 kronor. Det är nästan 200 000 kronor mer än motsvarande bil med likadan dieselmotor.