Fordon
Efter Renaultaffären - Volvo rullar som vanligt

AB Volvos största ägare franska Renault sålde i går kväll alla sina Volvoaktier. Storaffären på närmare 13 miljarder kronor påverkar inte själva verksamheten, varken i Sverige eller i Frankrike.
- Det förändrar ingenting när det gäller hur vi driver bolaget, säger AB Volvos presschef Kina Wileke till Ny Teknik.
Den franska biljätten Renault har varit Volvos största ägare sedan år 2000 när Volvo köpte Renaults lastbilsverksamhet Renault Trucks och amerikanska Mac Trucks.
Renault fick då 20 procent av aktierna i AB Volvo.
För två år sedan sålde Renault sina röstsvaga B-aktier i Volvo för cirka 28 miljarder kronor, men behöll de röststarka A-aktierna, som representerade 6,5 procent av kapitalet och 17,8 procent av rösterna.
Nu dumpar Renault även dessa aktier och kliver av helt som aktieägare i Volvo.
Det enda Renault och Volvo har gemensamt i fortsättningen är varumärket Renault som man delar på enligt ett avtal motsvarande det som AB Volvo och Volvo Personvagnar har. Renault säljer personbilar under varumärket Renault och Volvo säljer lastbilar under varumärket Renault Trucks.
Renault Trucks är Volvos näst största lastbilsmärke efter Volvos eget. Totalt säljer Volvo lastbilar under fem varumärken – Volvo, Renault, UD, Eicher och Mack.
Vem är det som köper Renaults Volvoaktier?
- Det vet vi inte än. De såldes efter börsens stängning i går genom ombud. Men det kommer nog att klarna ganska snart, säger forskaren Martin Sköld på Handelshögskolan i Stockholm till Ny Teknik.
Kan nya ägare påverka AB Volvos verksamhet på lång sikt?
- Ja det är fullt möjligt. Om det är en ny stor ägare som tar över kan det påverka investeringsbesluten i framtiden. Om det visar sig att nuvarande storägare köpt på sig mer aktier kan det bli en maktförskjutning i ägandet och även då påverka strategi och investeringar.
Kan det bli problem med de franska fabrikerna om Volvo inte längre har en fransk delägare?
- Det är nog snarare tvärtom, att Volvos ägare inte längre behöver ta samma hänsyn till franska intressen som man kanske kände sig tvingad till tidigare, säger Martin Sköld.