"Tio år innan skadorna har klingat av"

De mest akuta och synliga oljeskadorna vi ser vid ett oljeutsläpp är oljeindränkta sjöfåglar och nedoljade stränder. För att hindra oljan från att nå land sprutas kemikalier ut i Mexikanska golfen, så kallade dispergeringsmedel, som får oljan att lösa sig i vattnet. Men olja försvinner inte bara för att man inte ser den längre.

Effekterna under vattenytan är svårare att observera. Det tar uppskattningsvis ett halvt till ett år innan vi kommer att se alla effekterna på djurlivet i havet. Och det kan ta mellan fem och tio år innan skadorna har klingat av.

Charlotte Gyllenhammar är kritisk till att BP och amerikanska kustbevakningen använt så mycket dispergeringsmedel för att bekämpa oljan.

De nyare dispergeringsmedlen är ofta inte giftiga i sig, men det binder de giftiga komponenterna i oljan och för ner dem i vattnet och på botten och påverkar livet där. Dispergeringsmedel ökar oljans möjligheter att ta sig in i det biologiska systemet.

Olja som sjunker till botten kan finnas kvar i tiotals år och påverka bottnarna under väldigt lång tid. Livet på mjukbottnarna dör inte på en gång av oljedropparna, så effekten syns inte så tydligt direkt. Forskning på effekterna av tidigare oljeutsläpp visar på att det är hos arter som äter plankton och mindre organismer som lever där som påverkas och blir sjuka. Sedan får det effekter på exempelvis fisken i området.

Det är frågan om år innan man ser hur det slår, och effekterna kommer uppskattningsvis att sitta i mellan fem och tio år.

Samtidigt är det en svår avvägning vid val av metod för bekämpning av olja. Det gäller att hindra oljan att nå land, där det finns mycket känsliga våtmarker som har ett mycket rikt djur- och fågelliv. Där kan skador ta många år att reparera. Metoden har fördelar för dessa områden, som att fågellivet och strandmiljön inte påverkas direkt av utsläppet.