Opinion

”Rädda fler innovationer genom längre patent”

Mateo Santurio Puentes, civilingenjör och affärsutvecklare vid Uppsala universitet.
Mateo Santurio Puentes, civilingenjör och affärsutvecklare vid Uppsala universitet.

DEBATT. Möjligheten att utveckla innovationer ur universitetens forskning skulle öka om patenten förlängdes till 30 år. Då finns tid till teknisk validering och att utveckla affärsmodellen innan patenten går ut, skriver affärsutvecklaren Mateo Santurio Puentes.

Universitetspatent är ”kommersiellt prematura” eftersom ansökningar görs mycket tidigare i idéprocessen i jämförelse med patenterbara uppfinningar från industrin.

Där industrin kan arbeta med forskning och utveckling under radarn utifrån en produktportfölj, affärsstrategi och med marknadskunnande, ”tvingas” akademiker och universitet in i patentering för att kunna publicera sina rön och i sin tur söka nya forskningsanslag.

Forskarstuderande har begränsat med tid för att färdigställa sina avhandlingar och söker därför patent på uppfinningar trots att många frågor kvarstår. Ju mer validerad tekniken är desto starkare patentansökan kan du formulera. När väl patentet är godkänt är livstiden tjugo år, räknat från det datum som ansökan kommit in till patentmyndigheten.

Väcka nya frågor

Men en forskare och en utvecklingsingenjör har olika utgångspunkt och ställer således olika frågor i sitt arbete och en bra patentansökan skiljer sig från en bra forskningspublikation. Den senare ska besvara en eller ett fåtal frågor och förhoppningsvis väcka nya; den förra ska beskriva en uppfinning och muta in ett brett tekniskt område genom att beskriva relevanta aspekter av uppfinningen. I sina patentansökningar förväntas de dock ta fram underlag för att beskriva sina uppfinningar på samma sätt.

Följden blir att akademiska patent är mer hypotetiska, och sannolikt skyddar annat än det som slutligen kan bli en produkt.

Generallösning

I den allmänna debatten, och framför allt i valtider, används innovation som generallösningen till många av våra samhällsproblem. Målet är att befintlig industri och nya företag ska kunna investera och bygga nya värden utifrån patent och på så sätt öka tillväxt, skapa nya jobb samt bidra till att vi kan komma till rätta med samhälleliga utmaningar som bibehållen social levnadsstandard, äldrevård, antibiotikaresistens etc. Och detta ska göras på affärs- och marknadsmässiga grunder.

Universiteten ska alltså utöver att leverera utbildade människor och generera ny kunskap även lämna över en stafettpinne till en kommersiell aktör med den nya kunskapen paketerad och skyddad för kommersiell exploatering.

En patenterad uppfinning har dock inte nödvändigtvis något värde. Få patent har kommersiella värden och ännu färre, endast ett fåtal procent som kommer ur universitet, genererar intäkter till ägaren.

Startupbolag

Holdingbolaget vid Uppsala universitet arbetar med kommersialisering av forskningsresultat via investeringar bland annat i patent. Det görs helt kommersiellt och sker bäst genom startupbolag. Vi ser att det tar cirka 10 till 15 år att börja få lönsamhet i ett lyckat akademiskt startupbolag – minns att ett patent lever i tjugo år.

Ett av tio bolag lyckas, men det innebär i sig inte att de blir tillväxtbolag. Det är säkert många industriprojekt som tar lika lång tid från idé till lansering på marknaden, men skillnaden är att industrin kan vara strategisk i vad som görs publikt och kan prioritera i förhållande till befintliga produkter. Universitet och dess anställda har inte den möjligheten.

Räta ut frågetecken

Jag föreslår möjligheten att förlänga livstiden till trettio år för patent framtagna av universitetsanställda. Den aktör som ska ta fram en innovation baserad på ett sådant patent får då tid att agera och reda ut återstående frågetecken. Det ger incitament för industriella aktörer och andra investerare att vilja satsa på universitetsrelaterade uppfinningar.

Läkemedelsbranschen har lyckats med att via lagstiftning förlänga exklusivitet på utvalda produkter och även om det är en förlängning som görs utifrån produkt och först när den finns på marknaden, visar det att den här typen av omskrivning av spelregler är möjlig om intresset finns. Liknande regler skulle kunna tillämpas för produkter baserade på patent från universitetsanställda.

Det här kan innebära administrativa utmaningar, och risk för att större volymer oanvända patent skapas. Men patent kostar pengar, så en viss självsanering sker om skydden inte inbringar inkomster. Värdelösa patent är dessutom inte ett lika stort problem som de utmaningar som mänskligheten står inför, och om det ökar incitamenten för att gå från uppfinning till innovation är det värt att pröva.

Mateo Santurio Puentes affärsutvecklare och investment manager, Uppsala universitet Holding AB