Opinion

”Inrikes fossilflyg kan visst ersättas med eldrift”

Anders Forslund, forskare, ChalmersKoordinator för Vinnova-projektet ”Elise - Elektrisk lufttransport i Sverige”. Foto: Annalena Larsson
Anders Forslund, forskare, ChalmersKoordinator för Vinnova-projektet ”Elise - Elektrisk lufttransport i Sverige”. Foto: Annalena Larsson
Mauritz Anderson, forskare, Uppsala universitetKoordinator för Vinnova-projektet ”Elise - Elektrisk lufttransport i Sverige”. Foto: privat
Mauritz Anderson, forskare, Uppsala universitetKoordinator för Vinnova-projektet ”Elise - Elektrisk lufttransport i Sverige”. Foto: privat

REPLIK. Vårt elflyg kan ersätta en tredjedel av alla inrikesresor med flyg. Det innebär en enorm klimatpotential som vi helt enkelt inte får missa, skriver Anders Forslund och Mauritz Anderson, projektet Elise - Elektrisk lufttransport i Sverige.

Det går visst att bygga kommersiella elflygplan – även med befintlig teknik. Men vi måste också tänka nytt.

Det stämmer som skrivs i debattartikeln ”Batteridrift i större skala - flygtekniskt omöjligt”, att dagens batterier inte kan konkurrera i energitäthet med flygfotogen. Fotogenet är extremt energirikt, vilket gör att moderna flygplan som Airbus A350 kan ha en räckvidd på 1520 mil – tillräckligt för att flyga nonstop från Sverige till Australien.

Men, här kan man faktiskt vända på argumentet: är det verkligen optimalt att samma teknik används för att flyga mellan Stockholm och Visby, en sträcka på nitton mil? 

40 mils räckvidd

Det flygplanskoncept vi presenterat inom Eliseprojektet har en räckvidd på 40 mil, och skulle därmed kunna ersätta en tredjedel av alla svenska inrikes flygresor. Det finns även ett stort uppdämt behov på mindre orter som i dag är undertrafikerade, där elflyg kan bli en del av en effektiv och klimatsmart infrastruktur.

Ur ett resursperspektiv har flyg fördelen att transportarbetet under farkostens livscykel kan vara oslagbart tack vare hög fart och användningsgrad, dessutom är behovet av fysisk infrastruktur på marken lågt.

Räckvidden är baserad på svenskutvecklade batteripack som vi testar i dag, med en gravimetrisk energitäthet på 250 Wh/kg på packnivå. Förutsatt att batterierna fortsätter utvecklas i samma takt som de gjort de senaste tio åren finns en ännu större potential. Inom ett par decennier skulle huvuddelen av den globala kortdistanstrafiken, som i dag utgör 40 procent av flygets koldioxidutsläpp, kunna flygas i elektriska plan.

Det innebär en enorm klimatpotential som vi helt enkelt inte får missa. Sen ska vi förstås göra allt som går för att redan i dag minska utsläpp och fasa ut fossilt bränsle med en tydlig insikt om den klimatutmaning som vi är mitt uppe i.

Mindre buller

Det stämmer att elflygplanen inte automatiskt blir knäpptysta, även om eldriften medför en påtaglig skillnad. Nya, effektivare och tystare propellrar utvecklas också vilket ytterligare reducerar bullret. Sammantaget pekar allt på att framtidens elflygplan kommer att låta väsentligt mindre än dagens flygplan.

Vi får inte heller glömma bort att mindre flygplan som flyger i lägre hastighet helt enkelt låter mindre. Mindre och tystare elflygplan kan nyttja fler regionala flygplatser och ha en flexiblare tidtabell med i praktiken kortare restid från dörr till dörr.

Även längre distanser inom kontinenten kan realiseras med ett nätverk av flygplaster med mellanlandningar på trevliga platser. En bättre resupplevelse kanske?

Nästa jätteindustri

Det stämmer också att flygindustrin är fullt kapabel att konstruera och bygga dessa flygplan, och det är precis det de gör. Det satsas miljardbelopp på vad som spås bli nästa jätteindustri, och det finns redan ett hundratals elflygsprojekt i USA, Kina och Tyskland. Framför allt satsas det stort av de stora aktörerna Boeing och Airbus.

Men nya aktörer behöver utmana för att accelerera utvecklingen och dessutom finns en del regulatoriska och operativa hinder som gör att elflyg snarast ska ses som ett infrastrukturprojekt för att effektivt integrera med andra transportsystem samt elnätet. Vill Sverige ta chansen att vara med eller bli förbisprungna?

Unik kompetens

Sverige har en stark flygindustri, och vi bedriver flygforskning i världsklass på våra universitet och högskolor. Dessutom har vi unik kompetens inom såväl elektromobilitet som autonoma fordon. Det är också en styrka med det miljöengagemang på individ-, företags- och samhällsnivå vi har i Sverige för att få support för den nödvändiga omställningen till ett klimatneutralt samhälle.

Vi har alla förutsättningar att accelerera utvecklingen och bygga en ny svensk hållbar industri runt elflyget. Men för att inte hamna på efterkälken krävs det att vi satsar i dag, ser möjligheterna tillsammans, vågar tänka nytt och börjar dela visionen om en ny flyginfrastruktur i en nära framtid.

Anders Forslund, forskare, Chalmers

Mauritz Anderson, forskare, Uppsala universitet

Koordinatorer för Vinnova-projektet ”Elise - Elektrisk lufttransport i Sverige”