”Dricksvattnets gamla teknik måste bytas ut”

Svensk vattenförsörjning brottas med flera utmaningar och investeringsbehoven är stora, inte minst till följd av klimatförändringarna. Nu måste regeringen och kommunerna sätta fart.

Enligt Livsmedelsverket har råvattenkvaliteten i Sverige försämrats under det senaste decenniet, samtidigt som klimatförändringarna utsätter dricksvattenförsörjningen för fler utmaningar.

Den akuta bristen på vatten på Öland är ett exempel på detta. Dessutom upptäcks allt fler förekomster av skadliga kemikalier i vårt vatten, såsom i Kallinge och Uppsala där flamskyddsmedel från brandskum trängt in i täkter. Och de senaste åren har vi också sett flera stora utbrott av hälsofarliga föroreningar av vattnet i bland annat Kristianstad och Östersund. Utsläppen från enskilda mindre avlopp bidrar också till ökade smittorisker och övergödning i hav och vattendrag.

Därför är det viktigt att den dricksvattenutredning som nyss lagts fram till regeringen ges högsta prioritet och leder till konkreta åtgärder. De investeringsbehov som hela VA-sektorn står inför, kräver en intensifierad dialog mellan kommuner, myndigheter och oss i näringslivet.

Från vattenreningsbranschen har vi under lång tid pekat på att dricksvattenförsörjningen är så viktig att den kräver en mycket tätare samordning mellan olika samhällsfunktioner. Precis som utredningen slår fast är det på regional nivå som samverkan ska stärkas. Ansvaret för vattenförsörjningen fördelas i dag på 290 olika kommuner med vitt skilda förutsättningar. Kommuner som delar avrinningsområden vinner mycket på att arbeta tillsammans när det gäller investeringar och kartläggningar.

Men främst behöver kommunerna i högre grad än i dag ge infrastrukturen för vattenförsörjning och avlopp en central roll i samhällsplaneringen. Gammal teknik måste bytas ut och det måste satsas mer på kompetens och kvalitativ upphandling. Störst är förnyelsebehovet i VA-anläggningar och ledningsnät för att stärka reningen av miljö- och hälsopåverkande kemiska ämnen. Förekomsten av orenade utsläpp ute i naturen, så kallad bräddning, måste också minska. Bräddning ska vara en åtgärd att ta till i nödfall, men har blivit standard i många kommuner så snart avlopps- och dagvattensystem överbelastas.

Allt detta kräver ett större engagemang på nationell nivå och att en och samma myndighet ges ett övergripande ansvar för dricksvattenförsörjningen. Och självklart behövs mer statlig finansiering. Utredningens förslag på kostnadsförstärkningar med 100 miljoner kronor, bland annat för att motverka vattenföroreningar, är ett steg i rätt riktning. Men för att på allvar möta behoven krävs väsentligt större medel än så. I utredningen föreslås bland annat en punktskatt inom kemikalieområdet. VA-taxans utformning måste också förändras, så att fler prismodeller kan tas i bruk och fler delar av verksamheterna kan läggas ut på entreprenad.

Att säkerställa en långsiktigt hållbar dricksvattenförsörjning är en av samhällets viktigaste uppgifter. Utredningen ger en viktig grund att bygga vidare på för att klara detta. Nu är det upp till regering och riksdag att agera. Samhällets värdefullaste livsmedel får inte prioriteras bort längre.

Paul Molin, ordförande för branschorganisationen Varim och vd för BWT Vattenteknik i Malmö