I de svenska kärnkraftverkens barndom, på 70- och 80-talen, kunde de följa dygnsbehovet av el och även bidra med mindre effektjusteringar för att balansera frekvensen i elnätet.

Men vattenkraften i Sverige har varit så effektiv för att reglera frekvensen, så kärnkraftverkens möjlighet att bidra har inte använts.

I vissa fall har utrustningen därför avlägsnats. Det gäller till exempel tryckvattenreaktorernas så kallade grå styrstavar, som tidigare användes för dygnsreglering av effekten. De finns inte kvar i Ringhals 3 och 4, de två svenska tryckvattenreaktorer som ska drivas vidare efter 2020.

Miljonbelopp för att installera nya grå styrstavar

Om sådana stavar ska installeras igen måste reaktortankens lock bytas ut. Det skulle kosta ”flera hundra miljoner kronor”, enligt en rapport som Vattenfall gjorde 2011 på uppdrag av Elforsk.

För kokvattenreaktorerna skulle det vara enklare att få i gång en mer flexibel drift. Vissa anläggningar kan redan i dag utföra frekvensreglering kontinuerligt genom att automatiskt anpassa varvtalet i huvudcirkulationspumparna som styr reaktorns effekt.

Vattenfall har tidigare testat att låta kokvattenreaktorerna i Forsmark och Ringhals att bistå med snabb frekvensreglering. Men det gav upphov till stora effektpendlingar och förbjöds.

Kokvattenreaktorerna kan också leverera snabba effektökningar genom att man under korta stunder tar ut mer ånga ur reaktortanken än vad som produceras för stunden. Den möjligheten har aldrig använts i Sverige.