Sputnik fyller 50 år

- Den är uppe, skrek redaktionschefen i luren. Vad säger ryssarna? Jag vill ha storyn inom en halvtimma. Sätt i gång!

- Va? sa reportern förvånad med munnen full av belugakaviar. Vad är uppe? Vilken story?

- Ryssarnas satellit. Den går nu i omloppsbana runt jorden och sänder signaler som låter som piip, piip, piip. Dom jävlarna har bräckt oss!

Nyheten fick de inbjudna journalisterna att snabbt torka sig om munnen och börja jobba. Överlägset leende svarade de sovjetiska diplomaterna mer än gärna på alla frågor. Ryssarna hade vunnit den första ronden i kapplöpningen mot rymden med bred marginal.

för både det sovjetiska och det amerikanska rymdprogrammet var det tyska vedergällningsvapnet V-2 från andra världskrigets slutskede. När Nazityskland kapitulerade för de allierade trupperna våren 1945 utbröt en formlig huggsexa i raketbasen Peenemünde vid floden Oders utlopp i Östersjön. Ryssar och amerikaner kapade åt sig vad de kunde av tyska rakettekniker. Längsta strået drog amerikanerna, som fick tag i självaste chefsteknikern Wernher von Braun. Men ryssarna blev inte lottlösa. De fick fullständiga ritningar till V-2an och "tog hand" om en rad tyska rakettekniker och ingenjörer.

Ansvarig för den ryska raketutvecklingen var en ingenjör vid namn Sergej Koroljov. Han hade med ett nödrop klarat livhanken under Stalins utrensningar i slutet av 1930-talet (han dömdes till tio år i Gulag, men släpptes) och sedan avancerat till att bli chefsdesigner för ballistiska långdistansraketer. Det handlade i första hand om att ­konstruera interkontinentala kärnvapenbärare. Men tillsammans med en vetenskapsman vid namn Michail Tichonravov skulle han komma att lägga grunden till den sovjetiska rymdsatsningen.

hade början av 1950-talet proklamerat år 1957 som det "Internationella geofysiska året". Tanken var att alla världens nationer under ett år (i själva verket ett och ett halvt) skulle koncentrera sig på att kartlägga och undersöka jorden, världshaven, atmo­sfären och - om det nu var möjligt - rymden. Vore det inte kronan på verket om någon nation under detta år kunde få upp en vetenskaplig satellit i omloppsbana runt jorden och göra studier av såväl rymden som av jorden från ovan?

beslutade sig omgående för att sätta till alla klutar för att bli först med detta. Rymdkapplöpningen hade börjat.

Koroljov och hans team projekterade en 1 400

kilogram tung satellit fullspäckad med vetenskapliga instrument, och siktade på en uppskjutning någon gång under 1957. Till sin hjälp hade man en raket kallad R-7, egentligen utvecklad som interkontinental kärnvapenbärare. Tyvärr visade det sig att raketen inte klarade att lyfta en så tung last. Inte heller amerikanerna lyckades med sin Jupiterraket.

Koroljov var bekymrad. Men så fick han en idé.

Varför inte först satsa på en lätt och enkel satellit? Ur propagandistisk synvinkel var det ju helt oväsentligt om satelliten sände vetenskapliga data eller inte, hävdade han i ett brev till regeringen våren 1957. Huvudsaken var att den gick i omloppsbana, och att den kunde ses och höras.

I all hast beslutades att man skulle skjuta den riktiga satelliten på framtiden och inrikta sig på att bygga två lätta rymdsonder vars enda uppgifter var att komma före amerikanerna.

Sputnik 1 vägde knappa 100 kilogram och var stor som en basketboll. Den var försedd med fyra antennspröt och en enkel radiosändare som kunde säga piip piip. Det var allt.

ryktades det att amerikanerna skulle göra ett nytt försök att sända upp en satellit under oktober. Koroljov insåg att de gällde att lägga på ett kol. Den 4 oktober lyfte raketen med Sputnik ombord från uppskjutningsrampen i vad som i dag är rymdbasen Bajkonur i Kazakstan.

Allt gick bra. Uppdraget lyckades över förväntan, för Sputnik blev omedelbart en världssensation. Människor över hela världen vände ögonen mot skymningshimlen för att försöka se den lilla ljuspricken när satelliten passerade över dem.

stod där som liten parvel och glodde så ögonen blödde. Men inte såg jag något, bara blinket från ett flygplan. Fast mina kamrater hävdade envist att det faktiskt var sputniken.